Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
"I Nobels anda"
Arne Skouen: Fest i Port des Galets.
Översättning av Ingrid Ekman Nordgaard.
Natur och Kultur 1947. 9: 50.
Guiseppe Scocozza: Trädet utan frukt.
Översättning av Ingrid Rääf. Natur och
Kultur 1947. 9: 50.
Anders Karr: Varför blommar icke
mandelträdet? Natur och Kultur 1947.
11: 50.
Det brukar med all rätt betvivlas att litterära
pristävlingar medför någon vinst för
litteraturen. Däremot kan de naturligtvis ha ett visst
propagandavärde. Ur den synpunkten kanske
det rentav kan vara ursäktligt, att Natur och
Kultur lagt upp sin nordiska romanpristävling
med tanke på att få den omtalad som
"Nordiska Nobelpriset".
Det är bara synd att den goda reklamidén
drog med sig bestämmelsen, att pristagarens
verk skulle ge uttryck åt "en bärande och
positiv livssyn" — en av dessa fraser vars
suggestiva kraft är lika stark som dess fattigdom
på reellt innehåll. I praktiken fick ju också
prisnämnden tolka klausulen med en viss frihet
från bokstavsträldom. Och därigenom har
tävlingsresultatet ändå inte blivit alltför tokigt.
Åtminstone en av romanerna är av litterär
kvalitet, och de bägge andra har i varje fall
sidor som är litterärt intressanta.
Förstapristagaren Arne Skouen har
åstadkommit en ovanligt frisk skildring med sin
"Fest i Port des Galets". Friskheten och
omedelbarheten hänger inte minst på, att han
låter oss uppleva den färgstarka miljön — livet
ombord på norska lastångaren "Svolder", som
ligger och lastar orensad rom i en liten
afrikansk infödingshamn vid Indiska oceanen —
på samma sätt som en femtonårig norsk
mässpojke, som är ute på sin första resa.
Skildringen är gjord med fin psykologisk blick för
vad som är stora händelser i en pojkes värld.
Denna uppläggning har också gett Skouen ett
fast kompositoriskt grepp, så att backanalen på
det sönderslagna romfatet — som fyller tre
fjärdedelar av romanen — aldrig hotar att
falla isär i blott mustiga och färgsprakande
detaljscener. Och för pojkens storögda och
nyfikna blick blir relationerna inom de
maskulina besättningskollektiven ännu mer spännande
än t. o. m. upplevelsen av den exotiska
inramningen eller den första kontakten med mäns
sexualvanor, när törsten efter sprit och
fruntimmer länge varit svår och plötsligt kan
släckas i ett överflöd av bägge delarna.
Pubertetsskildringar har nu inte varit
särskilt sällsynta i moderna romaner -—- snarare
regel. Men Skouens porträtt är originellt
såtillvida, att han lika mycket intresserar sig för
vad som finns kvar av barn hos ynglingen,
som för vad som förebådar mannen. Det är en
snabbmognad, som mässpojken får gå igenom
under festnattens lopp; men varken för honom
själv eller för Skouen är det väsentliga den
rent sexuella sidan av mognandet. Och trots
att den victorianska sexualuppfattningen är
ogenerat frisk och nyter ännu på 1940-talet
och fortfarande förtjänar alla bredsidor den
kan få, måste det nog i sanningens namn
erkännas att så är det faktiskt ställt med många
nordiska pojkars sexualmognad.
Det som är det viktiga för mässpojken på
"Svolder" och det han mest av allt längtar
efter, det är att bli accepterad som kamrat och
medlem i den maskulina sociala gemenskap,
som en fartygsbesättning utgör. Och hur han
växer in i och tar på sig sin uppgift, är fint
skildrat: Det börjar med lek och pojkfantasier.
Han blir på skämt utnämnd till värd för festen,
och det ger honom den första känslan av att ha
en roll i gänget. Den upplevelse, som gör honom
till en bit av karl, det är ansvaret, när han
märker vilka konsekvenser hans barnsliga
historia om pesten håller på att få. Karlarna
grips av panik, festen övergår i ett allt
svåröverskådligare slagsmål, som hotar att ta en
livsfarlig vändning. När så besättningens ledare
timmermannen sviker när det gäller, blir det
mässpojkens uppgift att som den ende något
så när nyktre efter fattig ung förmåga styra
två stupfulla och stridsgalna besättningar pius
en hop vettskrämda och skrikande
hamnskökor — och till på köpet rädda en dödssjuk
gamling undan villervallan. Den stora och
avgörande upplevelsen för honom, det är när han
759-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
