- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
789

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - André Gide: Två fantasi-intervjuer. Översättning av Holger Ahlenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVÅ FANTASI-INTERVJUER

spela det — vunnit det åt sig själv åtminstone.
Ty att tro på denne Gud skulle för min del
snart leda mig till att med Orestes utbrista:

Allt, allt som jag har sett på jordens rund, bär bud,
att aldrig Rättens sak fick någon hjälp av Gud!

Jag finner vida mer tillfredsställelse i att
betrakta Gud som en människans uppfinning
och skapelse, som hon danar efter hand och
strävar att utgestalta med hjälp av
tankeförmåga och sedlig kraft. Det är i Honom
skapelsen utmynnar och når sin högsta höjd, men
det är inte från Honom den utgår. Och
eftersom tiden inte existerar för den Evige, så
kommer detta för Honom på ett ut.

Han. Det förefaller mig som om Renan hade
sagt ungefär detsamma.

Jag. Avbryt mig inte, om jag får be. Jag
har redan så svårt att följa min egen
tankegång — var var jag nu? ... Jo visst — Tron.
Lägg märke till, att för dem, de troende, är det
inget annat som räknas. Ett helt liv ägnat åt
sökandet efter sanningen är ingenting värt,
därför att för dem är den enda Sanningen den,
som "man inte alls skulle kunna söka om man
inte redan hade hittat den". Och denna hittade
Sanning ersätter allt, förslår till att täcka ett
helt liv i utsvävningar och villfarelser.

Han. Men tron på den Sanningen medför
också en förändring av livsföringen.

Jag. Eller borde åtminstone göra det. Men
vad tjänar det till att grulfa. Det mest
utmärkande för dogmat är ju att det inte går
att diskutera. Låt oss då undvika diskussion.

Han. Och ändå godkänner ni Evangeliets
lära.

Jag. Ja, av hela mitt hjärta, men utanför
eller vid sidan om Tron. Skulle jag nu
omsätta Kristi lära i praktiken och lägga om
min livsföring efter den, så skulle i den
troendes ögon inget av detta ha något värde
utan Tron.

Han. Ni misstar er. Allt detta har sin
betydelse. Jag är rädd att ni är illa underrättad.

Ni dömer efter gamla minnen. Kyrkan är i den
dag som är färdig att även hos de vantrogna
erkänna de goda sederna och den goda viljan,
ja, varje strävan mot det goda och det sanna.
Kyrkan sörjer bara över att dessa strävanden
inte hembjudits åt Herren men är i dag vida
mer böjd för att beklaga än för att döma.

Jag. Ja, jag är visst inte okunnig om att
Kyrkan vist och barmhärtigt har böjt sin
hjässa. Den skulle minsann inte längre döma
galiléen. Den upphör inte och kommer inte
att upphöra med att göra framsteg i reträtten.
Numera drar till och med prästerna på munnen
åt Bossuets "Histoire Universelle". Kyrkan
förlorar terräng fot för fot, slår till reträtt, gör
medgivanden . ..

Han. Och i själva återtåget befästes
ortodoxien.

Jag. Min ande vägrar att underkasta sig
vilken ortodoxi det vara månde.

Han. Och ändå erkänner ni det förträffliga
i de evangeliska föreskrifterna. Hur vackert
man än omsätter dem i praktiken förlorar detta
utan Tron varje innebörd.

Jag. Säg hellre att det får en annan
innebörd, och som det är min sak att ånge.

Han. Ja — av högfärd.

Jag. Jag väntade just det ordet. De troende
anser sig skyldiga att ge en nedsättande
tolkning av allt stort, ädelt och vackert som
åstadkommes i frihet och oberoende.

Han. Oberoende! Det är verkligen rätta
stunden att tala om oberoende! Ni erkänner
väl ändå, att det i dag är viktigare än någonsin
att gruppera, organisera, böja för att avböja,
tvinga för att betvinga . . .

Jag. Fullfölj er tanke, säg: edfästa ... Man
finner alltid utmärkta motiv för att klavbinda
förnuftet och hindra människan från att tänka.
Att ena viljorna, det går bra. Man uppnår
inget stort utan underkastelse eller disciplin.
Men det kan endast medföra en allmän
för-dumning om man i lydnad för kravet på hän-

789

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0805.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free