Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
befinner man sig mitt uppe i en underligt
gripande verklighet:
Trött på mig själv
steg jag ut ur mitt liv
in i de icke föddas land
där väntade de till livet dömda
jag sökte efter en som var fri
han kom
vandrande genom salarna
jag ropade på honom
men han hörde mig inte
jag ställde mig ivägen för honom
han gick rakt igenom mig
men tog med sig mina ögon
och kastade dem i djupet
Med liknande dikter är de andra
interfolierade, och — jämte ett antal vackra
kärleksdikter och en svit av minnesbilder, i vilka en
aspekt av ungflickspsykologin blivit
åskådliggjord på ett både charmfullt och övertygande
sätt — är det de som gör "Feberfötter" till
Maria Wines hittills mest personliga
diktsamling. Gunnar Ekelöf
Svensk stenålder
Jan Fridegård: Fäderna (Stenåldern).
Wahlström & Widstrand 1947.
12:—.
Arkeologin är ett forskningsområde med
selektiv dragningskraft. För många människor
äro flintskärvor, gamla boplatser och ledfossil
helt döda ting. För andra är det en
oemotståndlig lockelse att med alla till buds stående medel
söka bygga sig en bild av det längesedan
förflutna. Psykoanalysen brukar härleda denna
lockelse ur regressionsdriften, längtan tillbaka
till barndomen och fixering vid dess olösta
gåtor. Vare därmed hur som helst. Anmälaren
bekänner sig utan vidare till de bergtagna.
Och visst är att Jan Fridegård hör dit. Den
som inte är hans kamrat i detta, den som
saknar organ för det gamlas förtrollning och
det levande behovet att förstå, utan söker sig
till historiska böcker som till andra, bara för
underhållningens och färgens och händelsernas
skull, han må gå förbi, han skall förmodligen
finna roligare lektyr än "Fäderna". Men för
sin bäste läsare skall boken stå som ett
intellektuellt äventyr av första rangen.
Nu är det ju så vid rekonstruktionsförsök,
att där det faktiska vetandet slutar, där måste
hypoteserna ta vid; och där även de brista får
den skapande fantasin träda till och sätta kött
på benen. Men fantasin är både till innehåll
och arbetsriktning mer snärjd av det egna
jaget och dess förutsättningar i samtiden än
vad någon självkritik kan bevaka. Därför
speglar varje rekonstruktion ej blott den tid
som rekonstrueras utan också den tid då
rekonstruktionen skedde. Det har sin tjusning att
med detta i sikte lägga sida vid sida
Fridegårds "Fäderna" och det närmast tidigare
parallellarbetet av en annan stor svensk
författare, forntidskapitlen i Heidenstams
"Svenskarna och deras hövdingar". För Heidenstams
feodala karolinerfantasi teckna sig mäktiga
stamhärskare med stora trälaskaror och
förgätna härnadståg från överlägset utrustade
in-vandrarfolk gentemot en kulturellt underlägsen
urbefolkning. Religionen med trolldom och
offerriter till mörka gudar spelar en
dominerande roll. I allt detta är Heidenstam typisk
för 1800-talets rekonstruktioner. Vetenskapen är
numera böjd att anse att religionens och magins
roll i naturfolkens dagliga liv blivit starkt
överskattad, beroende på att fältetnologerna i
så många fall varit missionärer eller andra
personer med exklusivt religiösa intressen, och att
kyrkans roll i senare (katolsk) tid ofrivilligt
projicierades bakåt. Inte heller tror man att
gamla tiders folkvandringar voro så
organiserade som i senare tid, utan mer insippringar.
Inte ens bronsålderns hällristningar anses ju
av den modernaste forskningen ha stått i tjänst
hos gudarna och hjälteminnena, åtminstone
inte genomgående, utan hos så profana syften
som mantalsskrivning, kartritning och lokala
festföreskrifter. Av denna nya syn är "Fäderna"
genomträngd. Några stamhövdingar höra vi
aldrig talas om, föga om trälväsen, knappast
alls om någon social organisation. Den
suveräna enheten är den enskilde mannen, jägare,
fiskare eller bonde, som bryter upp när han
finner anledning och tror sig få bättre utkomst
på annat håll; i andra hand boplatsen, be-
827
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
