Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
styvaste noveller. Samma verklighet är här
fotograferad på två plåtar, de normala
människornas medvetande och ett medvetande som
är inflammerat av skräck och misstänksamhet.
Det är en svartsjukehistoria med en temperatur
så iskall att det bränns, och den lyser med ett
svetsningsblått, bländande sken. Jag kan
knappast minnas att en ångestpsykos återgivits med
en liknande expressionistisk furia; när den
hetsade finner förlossning under den hängdes
träd ute i vinterskogen genom en restlös
identifikation med lidandet är det en 40-talistisk
parafras på Golgatasymbolen.
Men Dagerman visar också vilken
förträfflig berättare utan alltför påträngande
övertoner han kan vara. Titelnovellen och "Bon
Soir" är med all sin tragik djupt intagande
pubertetshistorier. I den grymma skolhistorien
"Saltkött och gurka" har däremot leendet frusit
bort; ungdomens rättskänsla avslöjas som
förevändning för sadism, och när ångern inte
genast finner en kanal i förlåtelse slår den ut
i nytt ursinne. "Män med karaktärer" ger prov
på en ironisk humor, som är mycket befriande,
eftersom situationen, erotisk triangel i
bygdemiljö, så ofta behandlats med tungt och blodigt
allvar. I "Snöblandat regn" är det en faster som
kommer hem på besök från Amerika, men även
stilen med sina snabba kliv, sitt jämnt matade
löpande band av intryck, bilder och
pojkfun-deringar är amerikansk à la Steinbeck och
Caldwell, som nog också stått faddrar till den
gaggige morfadern och drängens nappatag med
hemmadottern i lagårdshalmen. En bra historia
med bara litet för fin slutpoäng för att den ska
vara alldeles sann. Ett virtuosnummer är
slutligen samlingens längsta novell, "Var är min
islandströja?", en inre monolog som ger en
skrämmande bild av en fördömd själ som
famlar sig fram genom alkoholdimmorna, en
stackars usling som slagits groggy i livets
boxningsmatch och patetiskt fortsätter sin
skugg-fäktning tills han ligger där som ett hjälplöst
barn och kvider efter sin islandströja. Novellen
har blivit mycket beundrad, men frågan är om
inte skickligheten här ställt sig i vägen för
läsarens inlevelse.
"Nattens lekar" bekräftar att vi i Dagerman
fått en av våra mest begåvade unga diktare.
Han synes söka sig fram mot det som
efterlyses i ett ord av Gide, citerat i sista numret
av Bokvännen:
STIG DAGERMAN
Det finns en sorts tragik som ända till nu gått
förlorad för litteraturen, tror jag. Romanen har
sysselsatt sig med slumpens nycker, lyckliga eller sorgliga
öden, sociala förhållanden, konflikter mellan lidelser
och karaktärer, men inte alls med tillvarons innersta
väsen.
Georg Svensson
Demonisk berättare
Peder Sjögren : Jag vill gå ned till Thimnath.
Medéns 1947. 10:—.
Peder Sjögrens många beundrare skola väl
i hans nya bok ej fullt återfinna samma
dråpliga humor och flödande fantasi, som gjorde
"Svarta palmkronor" till en obetalbar
upplevelse, och ej heller hela den varma, men
återhållna känsla, som skälvde under "Kärlekens
bröd", men dock litet av vardera, något
mittemellan eller näst inunder. Vad han ograverat
dokumenterar också här, är sin förmåga att
åskådligt pressa på läsaren alla detaljerna i en
emotionell scen eller ett exotiskt landskap med
837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
