Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Holger Ahlenius: De stora äventyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA ÄVENTYREN
desperat försöker lösgöra sig från den
halvgamla varietésångerskan Lola och tror sig
uppleva friheten då han snattar från
bokhandelsdiskarna, samt pederasten Daniel, som i avsky
för sin egen natur hemfaller åt självplågeri och
därvid först försöker ta livet av det käraste
han äger, tre katter, och sedan gifter sig med
Mathieus älskarinna och påtager sig
faderskapet till barnet. Både Boris och Daniel
frestas alltså av "motivlösa handlingar" i Gides
stil, och frågan är, om inte hela boken i mångt
och mycket är anlagd som en polemisk
karikatyr av Gides frihetsbegrepp, hans familjehat
och uppbrottsromantik. Det heter på ett ställe
om Mathieu, att han dock håller sig redo för
en handling, "en fri och övertänkt handling
där hela hans liv skulle bli insatsen och som
skulle bli inledningen till en ny tillvaro", och
vännen Brunet, som är överens med sig själv
och som efter kristet mönster vunnit sin frihet
genom att avstå från den, säger om Mathieu,
då denne vägrar att låta skriva in sig i
kommunistpartiet, att han är i sin fulla rätt att
spara sig för en bättre sak. Man anar, att
Sartre i en kommande del skall låta sitt alter
ego från åren före kriget — ty så måste
Mathieus gestalt uppfattas — nå fram till sin
egen lösning, en positiv, av det eviga
frihetsproblemet.
Man må stötas bort av det osmakliga i
Sartres böcker, irriteras av den oförnekliga
konstruktionens alltför skönjbara skelett, men
den som är så funtad, att han sällan undgår
att fängslas av idéernas oförlikneliga, alltid
nya och lika spännande äventyr, måste också
fascineras av detta brokigt-bisarra
tankemönster och av problemställningarnas dialektiska
tillspetsning. Själva människoskildringen kan
eljest sägas vara a-psykologisk — den sätter
spaden djupt i det mänskligas varvade lera
eller snittar med dissekerknivens skärpa tvärs-
igenom vävnaderna, men de oräkneliga
sammanbindande rötterna och trådarna,
nervtrådarna, de psyko-fysiska förbindelsekablarna ha
samtidigt överskurits, och författaren
överlämnar åt läsaren att själv rekonstruera dem.
Det sista gäller i viss mån även om den unga
författarinnan Marguerite Duras’ lilla roman
"Stilla liv", bristfälligt översatt av Signe
Bo-dorff, där existentialismen satt tydliga spår.
Titeln är ironiskt menad: denna bonderoman
handlar om en familjs gradvisa förfall och
undergång, om starka lidelser och
modersförtvivlan, om misshandel till döds och självmord.
Som en spindel i det trassliga nätets mitt sitter
hemmadottern-berätterskan, och allt är sett och
återgivet genom hennes personligt färgade
glasögon. Genom att tala eller genom att iakttaga
tystnad, genom att driva på eller genom att
hålla tillbaka blir hon medskyldig till
våldsamma händelser, och i berättelsens senare,
alltför utdragna och rätt intresselösa parti,
ägnat åt tillbakablick och grubbel, ältas den
existentialistiska tanken, att man ingriper i
andras liv vare sig man handlar eller
underlåter att göra det, och att man aldrig kan slippa
ifrån ansvaret för detta. Som bekant har Simone
de Beauvoir skrivit en hel roman över temat,
men hos Marguerite Duras är det den starkare
livsviljan och den hetare sensualismen som
slutligen avgå med segrarens rätt. Det
märkliga är, att berätterskan för övrigt lever och
handlar halvt i trance. Det förefaller, som om
hon varken drevs av vilja eller av lidelser —
hon bara existerar och blir därigenom orsak
till andras lycka, olycka eller död. Det
abstraktkonstruktiva draget hos existentialismen har
här tagit överhand, även om bokens förra hälft,
dit de egentliga händelserna äro förlagda, både
äger ett slags primitiv kraft och förmedlar ett
visst intryck av tillvarons eget alltid lika
komplicerade, lika farofyllda äventyr.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
