Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Allt detta är avgjort något att skriva om.
Inom sin begränsade sfär har Gustaf Rune
Eriks skolat sig till en berättare med säkra
tillgångar: en enhetlig grundsyn på de
svårigheter genomsnittsmänniskan stöter emot om
hon inte kan nöja sig med genomsnittet; en
psykologisk intuition som hjälper honom att
gå direkt på kärnan i en neuros; och slutligen
en kräsen, vattenklar och personligt vibrerande
stilkonst. Att han dessutom är sin genera^
tions finaste stockholmskännare och att ingen
naturligare än han införlivat valda glosor ur
"snacket" med en prosa som är allt utom
lättköpt och vulgär — det är gamla artigheter.
Men det förefaller som om tiden nu vore inne
att upprepa och stryka under dem.
Per Erik Wahlund
MEDBORGARE K.
Franz Kafka: Amerika. Översättning av Tage
Aurell och Johannes Edfelt. Wahlström
& Widstrand 1947. 10:—.
Karl Rossmann, sexton år, har refuserats av
det europeiska samhället. Han har förförts av
tjänsteflickan, som blivit med barn, och
föräldrarna har skickat bort honom, bortom
gränsen för de sociala skyldigheter och ansvar, som
malören kunde innebära. När romanen börjar
är han alltså en fri ung man med det förflutna
reducerat till föräldrarnas fotografi i
kappsäcken. Inledningsvinjetten ger en ironisk
markering av denna frihet. När han närmade
sig New Yorks hamn såg han "den länge
siktade frihetsgudinnans staty liksom i solsken
som plötsligt blivit starkare. Hennes arm med
svärdet stack upp på ett nytt och slående sätt,
och kring hennes gestalt blåste de fria
vindarna." Det bör vara en detalj av vikt för
psykoanalytiska kommentatorer att
originalstatyn inte höjer ett svärd utan en fackla.
I Kafkas dunkla erinring har säkert
omedvetet sluppit in en symbolförskjutning, som är
präglad helt av hans egen natur. Liberty har
blivit till en Justitia med hotfullt blänkande
rättskipningssvärd eller kanske snarare till en
Victoria med triumfens höga svärdsklingande
utrop, vilket i så fall för Kafka bör ha haft
en lika dömande undermening i hans
ständiga odefinitiva nederlag. Denna biton är
troligen oavsiktlig men belysande för Kafkas
i det närmaste fysiska upplevelse av frihetens
farlighet och dunkla belastning. Medvetet har
han emellertid endast velat placera friheten
som utgångspunkt för den kritik av den som
romanen ger.
Statyn ger det amerikabegrepp som titeln
syftar på. För övrigt finns det inte mycket
amerikanskt i boken: allmänna uppfattningar
av att trafiken är livlig i New York, det
storkapitalistiska företagandet oöverskådligt och
befolkningens nationella ursprung blandat.
Amerikanska skrivbord och liknande
detaljer, som Kafka kan ha fått kännedom om
i faderns affär, har också eggat hans
inbillning. Detaljkännedom om förhållandena i
Amerika tränger sig annars inte på; Kafka
har ju aldrig varit där. Det viktiga för honom
var den symboliska lockelsen hos Nya världen,
de stora möjligheternas land, där the right of
man bålstort deklarerats, "Amerika — Europas
drömda frihetsland, hemmet för våra
lyckokrav och våra ideal, tävlingsarenan för
världens ungdom ... framför allt det unga Europa",
för att plocka några fraser ur ett arbete
(Halvdan Koht: "Amerikansk kultur") från just det
år, 1912, då Kafka började arbeta på sin
roman.
Frihetsstatyn är den primära bilden,
inspirationens ursprung — ett traditionellt vykort
hemsänt av emigranterna, alla de som lockats
av det vackra reklamplakatet för Nya världen
och som vågat det som Kafka aldrig förmådde,
att skuldfritt bryta upp. Detta vykort har han
valt till inledningsvinjett, och däröver har hans
inbillning arbetat men med motiv helt hämtade
från hans eget europeiska dilemma.
Frihetssymbolen är snabbt uttjänad. Ögonblicket efter
den ljusa visionen drives Rossmann av
bekymmer för sitt paraply (borgarhemmets
medsända skydd mot den fria väderleken) tillbaka
ner i ångarens innandöme, går vilse i hytter
och korridorer och är snart invecklad i ett
rättsfall, där utgången för hans del är lika med
maktlöshet och för den rättssökande lika med
disciplin. Karl Rossmann har tangerat det nya
samhället. Romanens fortsättning handlar om
hur han söker vinna inträde i det på en något
så när värdig basis, hur han söker bli
samtidigt fri och engagerad. "Amerika" är den
roman i Kafkas trilogi som mest direkt tar upp
de sociala problemen, verkligheten är här mer
verklighet än i de senare, mera maniskt
symbolförtärda "Slottet" och "Processen". I dessa
verk är symbolen intressantare, djupare,
problemet mer vittgående analyserat, men det är
också monotonare; "Amerika" har vanligen
givits den lägsta rangen, men den tycks mig
vara mer konstnärligt verkningsfull än de båda
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
