Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
historieuppfattningen, och han har naturligtvis
rätt i att politiska synpunkter har bidragit till
att förvirra diskussionen. Marx’ två
nyckelbegrepp är produktivkrafter och
produktionsförhållanden. Tolkningen av hans
historieuppfattning är framför allt beroende av vad man
lägger in i dessa begrepp. Ljungdal betonar att
man måste undvika en alltför mekanisk och
deterministisk tydning av den historiska
utvecklingen och i stället inskärpa den mänskliga
aktivitetens betydelse. Gränserna för denna
aktivitet bestämmes av teknikens och den
mänskliga hushållningens allmänna nivå. Om
Marx tolkas på detta sätt, kommer man
visserligen fram till att de materiella förhållandena
ger ramen för det mänskliga handlandets möj-’
ligheter, men man ser också de individuella
variationer, som är möjliga inom denna ram.
—-Det marxistiska kravet på en vid
samhällsanalys har framförts med fullt fog, och
Ljungdal ger en rad intressanta konkreta exempel på
vilka tomma konstruktioner, som historiker
med "idealistisk" utgångspunkt har
åstadkommit. Överhuvud är de deskriptiva partierna
hos Ljungdal stimulerande — författarens
mångsidiga beläsenhet och fantasi kommer här
mest till sin rätt. Särskilt läsvärt är kapitlet
om "Feodal, borgerlig och proletär
kulturkamp", där man visserligen vill invända mot
en del enskildheter, men där man samtidigt
får talande bevis för hur nödvändigt det är
med sociologiska aspekter på kulturhistorien.
En del punkter förtjänar att diskuteras
närmare. Ljungdal avvisar mycket bestämt tanken
att den materialistiska historieuppfattningen är
en psykologisk teori. Den är inte en lära om
motiven till vårt handlande utan en teori, som
vill betona vikten av att känna den materiella
och sociala bakgrunden till den mänskliga
aktiviteten. Detta är säkert riktigt, om man
ser historiskt på teorins utveckling, men å
andra sidan måste man i den allsidiga
samhällsanalys, som Ljungdal kräver, också räkna
med de psykologiska faktorerna som ett viktigt
led i ekvationen. Och här kan man också göra
gränsdragningar mellan psykologiska
åskådningar av mer "idealistisk" karaktär och
modern psykologi, där behov och sociala vanor
är grundläggande begrepp.
Mest har man att invända mot det avsnitt,
som kallas "Mekanisk och dialektisk
materialism". Ljungdal har här helt enkelt förläst sig
på Hegel och tycks utan vidare acceptera en
rad metafysiska utsvävningar hos mästaren.
Det är onekligen riktigt att världen ständigt
förändras, men att därifrån sluta till att denna
utveckling måste ske dialektiskt — vad det
nu skall betyda tillämpat på konkreta
förhållanden — innebär ett djärvt språng ut i det
blå. Ljungdal försöker här mindre genom
analys än genom lösa analogier suggerera fram
tron på en dialektisk utveckling. Problemet kan
schematiskt ställas på detta sätt: kan ett
samhällstillstånd vara motsatt ett annat i logisk
mening, och kan ett utvecklingsskede utgöra
en syntes av två tidigare? Förutsätter inte
detta också en idealistisk metafysik, där
tankens lagar bestämmer verklighetens? Och
alldeles bortsett från detta, så finns det inte något
bevis för att utvecklingen i framtiden skall gå
efter samma schema, som den hittills har gått.
Överhuvud är de profetiska partierna hos Marx
av föga intresse. Marx kunde se tillbaka på den
franska revolutionen, som onekligen var en
klassrevolution, men vilka exempel kan
historien sen bjuda på? Lenin måste modifiera den
marxska teorin ganska kraftigt för att
teoretiskt motivera den ryska revolutionen, och
i andra europeiska länder har utvecklingen gått
i andra riktningar än Marx förutsade.
Den kunskapsteoretiska kritiken skall
slutligen bara beröras med några ord. Den
definition av materialism, som Ljungdal ger på s. 79,
är det vanliga sättet att karakterisera realism.
Men av någon anledning tycks författaren
förväxla realism och positivism, och när han
skjuter till måls på realismen är det med
argument, som skulle kunna användas mot
posi-tivismen. Däremot noterar man med
tillfredsställelse att Ljungdal inte tar lika allvarligt
på Feuerbachs insats, som marxister annars
brukar göra, och han framhåller att den
idealistiska filosofin har bidragit till att fördjupa
diskussionen om kunskapsproblemet. I själva
verket är det först 1900-talets realistiska kritik,
som når utöver idealismens problemställningar.
Paul Lindblom
SANNINGEN OM DICKENS
Martin Lamm: Dickens och hans romaner,
Bonniers 1947. 9: 50.
Redan som gymnasist lopp recensenten från
Söder upp till Drottninggatsbackens krön för
att höra Martin Lamm föreläsa; när den nu
utgivna föreläsningsserien om Dickens skall
skäras upp, darrar handen av spänning. Martin
Lamm hade ju alltid rätt — han såg ju i makt
av sitt lysande huvud, sina omätliga kunskaper
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
