Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Teckning av Stig Äsberg till H. D. Thoreaus
"Skogsliv vid Waldén".
i stället leva ett liv i nära samklang med
naturen, vilken åt den ensamme betraktaren och
den ödmjuke tjänaren helst lämnar ut sina
hemligheter och sin visdom. Tillämpat i
universell skala skulle detta leda till att all
civilisation upphörde och mänskligheten återvände till
stenåldersstadiet, men historiens gång sedan
Thoreaus dagar har ju inte kommit hans recept
att framstå som enbart dumt.
Man måste säga att Thoreau är
utomordentligt stark i det negativa, hans kritik av sina
jäktande, penning- och ägodelssamlande
medmänniskor slår huvudet på spiken med fasta
hantverkarslag, och spikarna åker in lika
övertygande nu som då. Huruvida han skall anses
lika stark i det positiva, i sina anvisningar för
ett sundare liv åt individen och samhället, får
väl bero på tycke och smak, historiesyn och
social uppfattning. Ett är säkert: Thoreaus
eremitliv i skogen vid Waldén, som varade två
år, övertygar som ett reningens bad, ett
experiment att pröva tillvarons själva
grundkomponenter och på basis av denna prövning dra
upp principerna för ett liv i återförening med
en mera differentierad tillvaro. Envar av oss
skulle troligen ha nytta av ett liknande
experiment, men få torde vara förunnade kraft och
tid att genomföra det. I mindre skala kan det
ändå ske, och man kan alltid genom att läsa
boken om Waldén komma ett stycke på väg.
Det är en bok för nattduksbordet, ett verkligt
vademecum.
Det strömmar emot en från dessa sidor en
doft av årstiderna, av färskt virke och gott
bröd, fågelsång och höga rymder, det blänker
av vattenspegel och skimrar av skogsdunkel,
och under vandringen på stigar och mark får
vi många kärnfulla ord med oss på vägen,
många utomordentligt träffande iakttagelser.
Allt det som finns kvar inom en sedan barn-
domens dar av nybyggare och stigfinnare
vaknar ur sin dvala, sträcker på sig och trivs
att vara till. Man förstår så väl att Thoreau
blivit en klassiker hos det stora pioniärfolket
och att hans enkla livsevangelium och estetik
går igen i så mycket av det i bästa mening
amerikanska. Det är ingen svårighet att dra
trådar tillbaka till Waldén från t. ex. Frank
Lloyd Wrights arkitektur och Hemingways
prosa, hur stora olikheterna än vid första
påseendet kan te sig. I svensk litteratur finns
ingen direkt motsvarighet till denna bok, men
Harry Martinson kommer den nära i sina små
naturböcker både i fråga om iakttagelserna
och konklusionen.
"Skogsliv vid Waldén" översattes redan
1924 av Frans G. Bengtsson, och det är denna
översättning som nu kommit i ny, illustrerad
upplaga. Översättaren hör till dem som med
begärlighet stillat sin törst ur Thoreaus
moss-omkransade skogskälla, han trivs förträffligt
med Thoreaus trotsiga individualism och älskar
som han de stilla nöjena i lantlig omgivning
(utan att kanske vara beredd att offra så mycket
av bekvämligheten). Översättningen är
följaktligen kongenial, ett mästerverk. Och den
långa inledningen till boken är en av Frans G.
Bengtssons bästa essayer på en prosa som gott
går i par med Thoreaus, även om dess rykt och
hållning mera förråder herrgårdsstallet än
nybyggarens timrade uthus. För illustrationerna
svarar Stig Åsberg, även han en god
Thoreau-lärjunge, som för denna uppgift bara haft att
bygga vidare på illustrationerna till "Den
fulländade fiskaren". Typografiskt och illustrativt
är "Skogsliv vid Waldén" en parallellvolym
till Izaak Waltons klassiska betraktelse över
fiskafänget, följaktligen en vacker men inte
prålig bok, precis som det ska vara. De små
tuschteckningarna som tittar fram på sidorna
utgörs av landskap (något opersonliga synes
det mig) och allehanda bland skogens och
sjöns invånare. Stig Åsberg har verkligen gjort
sig kärleksfull möda med sina djur, de äger
både behag och liv, och tuschtekniken är
överdådig, även om en del av finesserna tyvärr
inte följt med i präglingen på det alltför
korniga papperet.
Greve Folke Bernadotte har samlat några
glimtar från det svenska barmhärtighets- och
befrielsearbetet i Tyskland från krigets sista år
under titeln "Människor jag mött" (Bonniers,
6: 50). Människoansiken han inte kunnat
glömma, hjältedåd i det tysta, stycken av män-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
