Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Teckning av Mark Sylwan till Folke Bernadottes
"Människor jag mött".
niskoöden bland brinnande hus och ruinhögar.
Han berättar frasfritt och rakt på sak, ofta
med en liten moraliserande slutpoäng som
framförs med officersmässig knapphet. Inga
märkvärdigheter, men man läser dem gärna
och med ödmjukhet. Boken som bokverk
betraktad har inte rönt någon nämnvärd
påverkan av pappersransoneringen. Den är
utomordentligt spatiös, och slipper man anlägga
hushållningssynpunkter så blir intrycket
angenämt. Greve Bernadottes lekmannapredikningar
har illustrerats av Mark Sylwan i tusch och
svartkrita på ett grafiskt tilltalande och
innehållsligt övertygande sätt.
Att Cora Sandel är en stor djurälskare,
något som man kanske inte utan vidare skulle
ha gissat, avslöjar hon i "Djur som jag känt"
(Forum, 7: 75). Det rör sig förstås om tama
djur, ty de vilda är det svårt att bli ön
speak-ing terms med: hästar — med barnkammarens
häftigt älskade leksakshästar som första
introduktörer — en papegoja och andra
burfåglar, en halvtam ekorrfamilj och framför allt
katter. Att höra folk tala om sina barn fordrar
ett visst tålamod, och något av detsamma gäller
väl när sällskapsdjuren är på tapeten; man
lyssnar roat men en aning förstrött. Djur kan
förvisso betyda lika mycket för en som
människor, men de är avgjort svårare att göra
intressanta för andra. Helt har väl inte ens
Cora Sandel lyckats övervinna detta motstånd,
i synnerhet som hon inte kunnat förmå sig att
romantisera och lägga till. Men det finns också
människor med i boken, bland dem Cora Sandel
själv. Man får glimtar av den solida
borgerliga miljö där hon vuxit upp och av artiståren
i Paris och Italien. Ingen beundrare av hennes
författarskap bör därför låta boken gå sig
förbi, i synnerhet som den är en så utomordent-
ligt läcker och vältryckt volym. Per Beckman
har illustrerat den med vinjetter som ypperligt
infogar sig i typografin genom sin klara
dekorativa struktur. Ett lika högt betyg kan
man däremot inte ge dem som
djuravbild-ningar.
Per Beckman har lyckats ojämförligt mycket
bättre med sina teckningar till en volym ryska
folksagor ("Ryska folksagor" av Vasilissa
Semenoff, Gebers, 15:—). Dessa
illustrationer är utförda med tjocka, en aning suddiga
streck av kol eller tuschpensel i en stil som
ansluter sig till modern fransk konst (Rouault,
Derain, Picasso). Den dekorativa hållningen
är effektfull men inte överbetonad,
konstruktionen solid och uttryckskraften inte obetydlig.
Ett vekare kynne har de teckningar som
konstnärens fru, Kaj Beckman, utfört till varannan
saga, men i stilen ansluter de sig väl till de
övriga, liksom teckningarna genomgående står
i god samklang med den ryska folkepiken.
"Palatset" (Wahlström & Widstrand, 10: —)
tillkom 1838 som ett sista utbrott av Carl
Jonas Love Almqvists nyromantiska fantasi
innan han fångades in av sina realistiska
strävanden. Den är än i dag i hög grad läsbar som
spännande, fantastisk novell alldeles bortsett
Illustration av Bertil Bull Hedlund till Carl Jonas Love
Almqvists "Palatset".
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
