Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Henry James: ”Europa”. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY JAMES
och annat i Amerika. Det föreföll mig som om
systrarna förstulet såg på varann.
— Ja, då får ni raska på — om ni ska
träffa oss, återtog miss Jane.
— Men när ni väl har kommit dit så ska
ni naturligtvis stanna.
— Stanna? De mumlade ordet på samma
gång och med den egendomligaste skälvning
av på en gång fruktan och begär. Det var som
om de hade befunnit sig i grannskapet av en
fara och likväl ville att jag, som "kände till
allting", skulle plåga dem med en starkare
dosis. Och jag gjorde mitt bästa.
-—- Jag menar att det vore alldeles orimligt
med bara en fransysk visit.
— Nej, det är just det jag alltid har sagt,
sade den rörliga Jane. I så fall vore det bättre
att inte alls resa.
— Nej, tala nu inte om att inte fara —
när det har kommit så långt! Saken angick
ju inte mig, men jag kände mig chockerad
och otålig.
— Nej, inte nu! avbröt miss Maria, som
mycket röd i ansiktet hade slutit sig till oss.
Den stackars miss Maria var känd som den
rodnande; men rodnade gjorde hon inte —
hon hade bara en olycklig exteriör. Om tre
dagar var det meningen att de skulle gå
ombord.
Miss Becky ville emellertid lika lite som
någon annan verka nyckfull.
— Det är bara det att vi tänker på mor,
förklarade hon.
Jag tittade ett ögonblick på den gamla
damen, som underhöll sig med min svägerska.
— Ja — men er mor ser ju strålande ut.
— Ja, är hon inte strålande? De tog ivrigt
upp ämnet.
Det var hon — jag kunde sanningsenligt
upprepa det, ehuru jag kanske i stillhet
reserverade mig när miss Maria på nytt riskerade
ett spontant utrop:
— Jag tycker hon är ännu bättre än hela
Europa!
— Maria! utropade nu bägge två med
egendomligt eftertryck: det var som om de fruktade
att hon plötsligt börjat se skeptiskt på
lottdragningens djupa domestika drama. Det
oskuldsfulla skratt med vilket hon svarade mätte
allvaret i hennes skepsis.
Vi tog slutligen farväl, och mina ögon mötte
mrs Rimmles när jag ett ögonblick tryckte
hennes åldrade hand. Otvivelaktigt var det
endast en inbillning att hennes lugna gamla
blick tycktes stilla anklaga mig för något. Vad
fanns det att anklaga mig för? Endast, tänkte
jag, för eftertanke.
II
Jag reste från Brookbridge följande dag och
hade sedan en tid framöver inte anledning att
stå i kontakt med min svägerska; men när jag
slutligen fick brev från henne, fanns det där en
vändning som berörde mig starkare än allt det
övriga: "Har du hört att de stackars flickorna
Rimmle ändå inte kom i väg? I elfte timmen
fick den gamla damen ett sammanbrott; det
hela föll ihop, och alla tre ovanpå det, så vi
har de rara människorna hos oss fortfarande.
Natten efter vårt besök blev mrs Rimmle sämre,
fullkomligt oväntat — en attack av någon sort,
fast de är ganska hemlighetsfulla när man
frågar; Becky och Jane tyckte som de
hängivna och enfaldiga änglar de är, att det var
hjärtlöst att lämna henne i ett sådant
ögonblick, och Europa har ställts på framtiden.
Emellertid tror de fortfarande att de ska fara
— eller tror att de tror — när hon blir bättre.
De tror också — tror att de tror — att hon
ska bli bättre. Och jag ber till Gud att hon ska
bli det." Det gjorde jag också — med avsevärd
värme. Jag ertappade mig med att känna mig
verkligt bedrövad — jag hade inte vetat i hur
hög grad jag hade kommit att bry mig om dem.
På senvintern var min svägerska i New York
en vecka; nästan det första jag frågade när
jag träffade henne var hur det stod till med
mrs Rimmle.
— Ja, det är inte alls bra — hon är faktiskt
inte frisk. Det är ju inte underligt vid hennes
ålder att hon ska vara dålig.
— Men vad tusan är det för ålder?
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
