Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Fransk bokkonst - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
till ett Shakespearetryck och Pignon med en
Matisse-inspirerad litografi till "Blasons" av Maurice Sceve
(1945). Man konstaterade vidare med någon
överraskning att Paul Valéry tekniskt drivet och artistiskt
illustrerat ett par av sina egna verk, att Villon funnit en
kongenial uttolkare (1947) i Gus Bof a och att den
nyaste franska illustrationen och typografin ansluter
sig till 1600-talets kopparsticksverk med deras
teatraliska arrangemang och pompa. Det kan bli uteslutande
vräkigt och inte så litet äckligt som hos Mariano
Andreau när han illustrerar Montherlant, GirauJoux
och Gide men det kan också bli lyckat som hos
Demetrius Galanis som bl. a. illustrerat Paul Claudels
"Le Partage de midi" (1947), varvid han inte blott
anknyter till barocken utan även till
1800-talsroman-tiken och surrealismen.
Detta är blott några axplock från en utställning som
kunde ha blivit än mer instruktiv om den åtföljts av
en bättre redigerad, bättre korrekturläst och framför
allt fullständigare katalog. Men katalogmässig
grundlighet har nu aldrig varit fransmännens styrka, och de
svenska arrangörerna har förmodligen inte haft tid på
sig att infordra kompletterande uppgifter. Den som
önskar sådana hänvisas främst till den 1946 av den
ibibliofile schweiziske förläggaren Albert Skira
utgivna bibliografin "Anthologie du livré illustre par
les peintres et sculpteurs de l’école de Paris".
Georg Svensson
NOTISER
I sin artikelserie "Qu’est-ce que la littérature"
(utgiven i "Les Temps mödernes" och nu publicerad
separat hos Gallimard) angav Sartre filmen och radion som
två uttrycksmedel som den ansvarskännande
författaren borde eftersträva att få tillgång till. Han har nu
själv haft tillfälle att pröva sin lycka på båda
områdena. Hans film "Les jeux sont faits" har dock
knappast rönt något entusiastiskt mottagande, och blir väl
trots allt en större framgång som bok än som film. I
franska radion har han sedan i höstas svarat för ett
synnerligen intressant och levande inslag,
debattstunden "Temps mödernes" uppkallad efter
existentialismens huvudorgan. Hans frispråkighet väckte
emellertid anstöt redan vid de första utsändningarna, och när
han dagen efter kommunalvalen helt frankt uttalade
den åsikten att de franska väljare som röstat på de
Gaulle’s parti i grund och botten inte visste vad de
röstat på, såg det ett tag ut som om myndigheterna skulle
dra in hans programpunkt. Nu har det emellertid
skett. Orsaken har inte meddelats, ingen förklaring har
offentliggjorts. Men i "Combat" har Sartre meddelat
sammansättningen av det program man tydligen ansåg
"farligt": en intervju med David Rousset, som
återvände från Tyskland, ett bemötande av dem som
anklagar arbetarna för "krass materialism" och till sist
ett upprop till Europas intellektuella kretsar rörande
det internationella läget. Uppropet har istället
publicerats i "Esprit" (nummer 11), undertecknat av
författare och intellektuella ur alla läger. Det innehåller
en protest mot ett "absurt och oförsvarligt tredje
världskrig". Man får verkligen beklaga att det icke fått större
spridning och genklang.
Ett sakta höstregn av litteraturpriser har fallit i
Frankrike. Främst bör man nämna Goncourtpriset som
tillfallit Jean-Louis Curtis för hans roman "Forëts de
la nuit" (Julliard) och Renaudot-priset som givits åt
Jean Cayrol för romanen "Je vivrai l’amour des autres"
(Editions du Seuil). Prix interallié har erövrats av
Pierre Daninos med romanen "Le carnet du Bon Dieu",
Prix des Deux Magots av Yves Malartic med
negerromanen "Au pays du Bon Dieu", Prix du Quartier
Latin av Jean-Claude Pichon, författare till romanen
"Liberté de Décembre", Prix Henri Duvernois av Alex
Plunian med romanen "Un éclair de cuivre fendit la
nue". Ett poesipris uppkallat efter Paul Valéry har
tilldelats den unge juris studerande Jean Brun i
Mont-pellier, ett dramatikpris uppkallat efter Ibsen har
skänkts åt Georges Neveux för hans utmärkta lilla
pjäs: "Plainte contre inconnu" (utgiven i La Revue
Théatrale). Den bästa översättningen har också sitt
pris, Prix Denyse Clairouin, vilket tillfallit Pierre
Leyris för hans översättningar av T. S. Eliot.
Det är inte de enda, det finns priser som utdelats till
de bästa skildrarna av västra Frankrike eller för det
bästa verket om Pyrenéerna. Till och med landsvägen
har sitt pris: Prix de la Fédération des Transports
routiers, som avser att utmärka den bästa berättelsen
rörande landsvägsresans tjusning.
I år har bland prisernas yppiga flora även spirat ett
synnerligen förargelseväckande ogräs: Prix Goncourt
nummer två. Det är ett senkommet skott på den långa
kollaborationen och de omsorgsfulla trädgårdsmästarna
som står fadder till det är Sacha Guitry och René
Benjamin. Anklagade för samarbete med
ockupationsmakten, officiellt rentvådda, icke uteslutna ur
Gon-courtakademin, men inte heller kallade till dess möten
har de som protest "enhälligt" korat Kléber Haedens,
författare till "Salut au Kentucky" till sin
Goncourt-pristagare. Förlaget skyndade sig att förse boken med
iögonfallande reklambanderoll: "Prix Goncourt 1947"
och har nu blivit åtalat av Goncourtakademin.
Mauriac’s senaste pjäs, "Passage du Malin", blev ett
fiasko. En enhällig kritik påvisar dess otrolighet, dess
oförmåga att gripa åskådaren. Misslyckandet har av
många hälsats med en skadeglädje som inte är helt fri
från utomlitterära orsaker. När den kommunistiska
"Lettres frangaises" rubricerar sin recension: "Mauriac
humilié" är det ledarskribenten i Le Figaro som avses,
inte den dramatiska författaren. Politisk
litteraturkritik är alltid ett ont.
Moliére är annars säsongens stora succéförfattare.
Efter "Misantropen" som på ett glansfullt sätt spelats
av Pierre Dux på Comédie-Frangaise, och på ett mera
diskutabelt vis av Jean Marchat på Théatre des
Ma-thurins, är det nu "Amfitryon" i Barraults och Bérards
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
