Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elly Jannes: Som den förste indianen såg det. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLY JANNES
SOM DEN FÖRSTE INDIANEN
SÅG DET
Var gång jag ska berätta om Niagara så
kan jag inte för kvinnan som låg död och det
värsta är att jag inte vet om hon är död eller
ej och mig borde det ju göra detsamma för
jag vet ju inte vem hon är eller vad hon heter.
Men ändå ser jag henne där hon ligger under
en grågulrutig filt och rör sig inte, bara en
stor grågul massa i vägdammet alldeles bakom
bilen, och runtomkring henne fjantar
bondgubben som ser ut som om han vore hämtad
ur en Caldwellroman i grå yllerock som står
upp där bak och långa testar under hatten och
hans gumma står förstenad och hennes kappa
är lika nött som deras gamla Ford och hennes
ögon står alldeles stilla i huvudet. Och
mannen som ser ut som en affärsman och har
en flott Packard med dollargrin över kylaren
rör sig fram och tillbaka som om hans hustru
låg på B. B. och ändå har inte han heller
något att göra med kvinnan under filten
han bara stannade för att hjälpa till som vi
andra. Och antagligen har han just väckt liv
i det gula huset som sovit
söndagseftermiddag bakom nedfällda persienner för kvinnan
nedanför verandan med de blåa och röda
gungstolarna säger att snart kommer
ambulansen och jag låg just och sov och så kom
de och ville låna en filt och det är hemskt när
sånt händer medan man ligger och sover och
medan hon talar slingrar sig hennes fingrar
om varandra som en vitgrå maskbibba och på
verandan bakom henne sover korggungstolarna
fortfarande och persiennerna sover och alla
möblerna där innanför, byffén med silvret på
och fåtöljerna och soffan och de färglagda
förstoringarna av familjens förfäder bakom glas
och ram, allting där inne sover för det hör
inte hit. Men här ute är allting så ansträngt
av spänning att man tycker världen skulle
brista, gräset mellan autostradans bägge
körbanor och spåret som slirar tvärsöver rätt
körbana in på fel och kamomillen vid vägkanten
som doftar Sverige och den rödkindade flickan
på ölannonsen som tänder ljus i sin
haloween-pumpa och den röda bensinpumpen borta vid
kröken och kullarna med lönnar på, alla de
kopparfärgade höstkullarna som rullar bortom
varandra ända bort till världens slut och
allting är inneslutet i samma glasklocka och
genom varandras ljudlöshet hör vi blodet ticka
bort från kvinnan som är en grå massa. Och
jag ser på Dicks ansikte, det är vitt och borta
från mig och han säger med en röst som låter
tunn och hjälplös i jämförelse med hans
vanliga vi kan inget göra kom så åker vi. Och så
sätter vi oss i hans kärra igen och nu håller
han emot fartdjävulen inom sig, biter ihop
tänderna så att den inte ska slippa ut och jag vet
att i natt ska vi ta in på var sitt rum utan att
ens diskutera saken och när han säger jag står
inte ut med att se blod så vet jag att han hatar
mig för att jag är kvinna och att han önskar
han kunde vara med män som aldrig har
sånt. Och ändå var han runtomkring mig den
gången vi körde upp och jag satt i bilen och
grät.
Och då när vi körde upp då var det jag som
satt för mig själv med händerna pressade
mellan knäna och hopbiten mun och muttrade att
vi är kamrater och inget annat det vet du och
det är om den där biten av resan jag berättar
för mormor fast jag låtsas att det är en annan
väg. Så jag berättar om alla bensinstationerna
där man kan dricka kaffe och cocacola och gå
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
