Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elly Jannes: Som den förste indianen såg det. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLY JANNES
på dass och om alla äppelfarmerna och
fruktstånden utmed vägkanten och de småsmå
antikbodarna som ligger utströdda utmed vägen
och skyltar med blått flussglas och förfalskade
Rosenthalherdinnor och gamla spjällband med
korsstyngsbroderi och pärltofsar och
porslinstuppar som aldrig varit i Kina och om
samhällena som alla är likadana, samma biograf
och samma bar med nickelhandtag och jukbox
i genomskinlig plastic och skär
karamellfärg i ådrorna och samma skivor i magen
och samma osaltade biff som slängs i pannan
och vänds medan man ser på och samma
lankna kaffe som skvätter åt alla håll när det
langas över bardisken så att man släpar
ärmarna i kaffeskvättarna och samma karlar
som lindar benen om barstolarna och sväljer
orden i halsen. Jag berättar om museet för
petrifierade djur och mammutarna vi trodde
vi skulle få se mellan träden och så var det
bara snäckor och fjärilar och gammelgamla
ormbunksblad i stenbitar och damen som
visade oss omkring sa att det tror alla, att de
ska få se mammutar, och sålde snäckor från
Bahamaöarna och maskinsydda
indiansouvenirer när hon ändå var i farten. Och jag talar
om alla de där små cabins där man stannar
över natten och somliga är kasserade
järnvägsvagnar och somliga skjul av korrugerad
plåt och somliga små romantiska
smekmånadskojor med veranda framför och när jag
berättar om dem är jag rädd att det ska höras
på rösten att jag inte var där med kusinerna,
utan att det var i en sån Dick låg på knä vid
min sängkant med huvet i mina händer och
bad att få komma till mig och det luktade
kallrått om sänglinnet och elektriska ljuset
krånglade men utanför knuten dunsade äpplen
för nattvinden och dem satte vi tänderna i på
morgonen, när de ännu var immiga av
daggen, och det rök om sjön och cabinägarens
lilla flicka kom och neg för oss och såg ut
som om hon trodde vi var gifta och det är
tur att det inte gick till på det viset på
mormors tid för annars skulle hon förstå.
Och en gång när jag var liten skickade
moster Mary hem en broschyr om Niagara
och där stod allting om amerikanska fallet och
Hästskofallet på kanadensiska sidan och bruset
och dånet och fader Hennepin som var den
förste vite man som såg Niagara och den
vackra indianprinsessan Lelawala som sattes
i en vit kanot bland blommor och frukter att
offras åt Manitou och mormor och jag läste
broschyren tillsammans och sa att om vi bara
en gång kom över till Amerika så. Och jag
kan se henne hur hon tappar stickningen i knät
och hon var inte så gammal och rynkig då
och ögonen hade inte fått den där starrhinnan
utan glänste av fukt när hon sa:
— Att tänka sig när den första indianen
en gång kiev fram ur urskogen och såg
Niagara framför sig!
Att tänka sig sa jag och tänkte att mormor
var det underbaraste som fanns för mamma
hade alltid brått och hade aldrig tid att tappa
handarbetet och drömma om Niagara. Jag
kommer aldrig till Niagara sa mormor men
du ska dit. Och jag drömde och drömde ända
tills Martin kom och jag inte behövde drömma
längre. Och när amerikabiljetten kom sa hon
du måste resa och jag visste också att jag
måste för nu när Martin inte vill längre måste
jag komma till Niagara. Och det allra värsta
är att Martin vill det vill han visst det men
han kan inte längre för sin fru för hon säger
hon skulle dö och det tror han på fast hon
kommer att leva längre än nån av oss. Och om
han bara inte ville så skulle jag lossna men
nu när han vill så finns det inget annat än
Niagara som hjälper så tänkte jag när jag
skrev till moster Mary tack så mycket för
biljetten jag kommer med första båt.
Jag har berättat för mormor om
Fyrtioandra gatan och om Macys varuhus och
nattklubbarna och Rockefeller Center och jag tror
inte hon anar alls att allting släpade jag mig
igenom bara för att Martin ville och inte ville.
Och hon kan inte förstå att jag inte for till
Niagara men det gjorde jag ju fast inte med
moster Mary och kusinerna för de tänkte aldrig
på det och jag hade inte ork att få det ur mig.
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
