Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Ivar Lo-Johansson: Monism och esteticism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
MONISM OCH ESTETICISM
i
Estetik kommer av aisthesis, åskådande. Det
är ett bra uttryck. Se: engagera dig inte. Fyll
inte vad du ser med annat innehåll än
betraktandets. — Eftersom det är roligare att se på
vackra saker än på fula, så har estetiken också
främst kommit att bli vetenskapen om det
sköna.
Om man överför det här på verkligheten,
blir det strax lite begripligare. Ett primitivt
konstföremål, som en dolk, var först och främst
en användbar dolk men hade ibland en dekor
på skaftet. När esteterna fick hand om dolken
vart dekoren huvudsaken, och som dolk kunde
den på sin höjd vara en glädje att titta på.
(Älska en dansös på scenen men gör henne inte
med barn.) Det är esteten.
Med högre kultur — egentligen större
rikedom — följer alltid tendensen att göra
konstverket till självändamål, glömma nyttan. Det
kan uttryckas på det sättet att "högre kultur"
betyder degeneration. Men det kan också
uttryckas så att de från nyttan avskilda sköna
konstverken blir rösen på den obanade stigen
mot utveckling och fulländning. På det senare
sättet ser esteten det. Det senare låter också
mycket bättre. Det enbart estetiska skapandet
tappar livskontakten. Esteten blir esteticist. Då
susar redan döden i gräset.
Det går att försvara ett både — och. När en
kvinna av folket tar en för henne vacker
spil-kum i handen, så tycker hon sig bättre tillfreds
med den än med en ful. Den vackra känns "lätt
i handen". Hon arbetar lättare med den vackra
spilkumen.
Fin konst "saknar taggar". Den "fastnar inte
i kläderna". Den "river inte". Det är en
utilis-tisk synpunkt. Den "smälter för ögat". Häri
ligger både — och-inställningen till det este-
tiska på mellanstadiet. Det fula både har
taggar, fastnar i kläderna och smälter inte för
ögat. Man säjer alltså att en sak kan vara både
vacker och nyttig.
Men nu har mänskan ett behov att föra
allting till ytterligheter, för att söka finna ut var
gränserna går, hur stort universum är. Då
drivs också det estetiska till ytterlighet. Det
sköna släpper ändamålet som det varit förenat
med och inrättar sig ensamt. Det avskils från
nyttan. Det går för sig i en skyddad
rikedomskultur — som har tillgång till tjänare med
vassa, odekorerade dolkar — där en dolk för
de privilegierade inte nödvändigtvis längre
behöver vara en dolk. Där kan det förslå, om
den är vacker att betrakta.
Det antas att den primitiva dekoren,
exempelvis på ett vapen eller på en spilkum, inte
ens den ursprungligen var gjord direkt för det
skönas skull, utan för nyttans. Dekoren var en
magisk besvärjelse. Dekoren var en bön. Man
hade satt dit den för att blidka gudar.
Ur den synpunkten skulle det
hundraprocentigt estetiska, hundraprocentigt onyttiga, hos
oss fortfarande kunna betraktas som en bön,
en besvärjelse. Det stämmer emellertid inte
logiskt med definitionen av det estetiska. Talet
om "nytta" i samband med estetisk tillbedjan
borde för våra esteter te sig upprörande,
"illusionsfyllt". Det är en antiklimax.
Esteterna brukar ibland försöka slingra sig
ur den här tankehärvan genom att säga att det
sköna är en frukt av livskampen. Esteterna
brukar hänvisa till stengeten och gasellen.
Stengetterna och gasellerna visar fram de skönaste
rörelserna av alla djur, därför att de måst
inrätta rörelserna i hoppet efter avsatserna
i alpen, och att varje skönt hopp därför för
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
