Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Ebbe Linde: Lo-Johansson och Onan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBBE LINDE
köpings samtliga veckotidningar. Det har ändå
de ojämförligt flesta anhängarna i alla
kulturländer.
2
Vi fasthålla alltså vid Havelock Ellis’
allmänt antagna term autoerotism för utvinning
av sexuell lustkänsla genom aktivitet mot den
egna kroppen, t. ex. kyssar mot skuldra och
armar, tumsugning, långvarigt vaggande på
huvudet och framför allt masturbation, d. v. s.
retning av könsorganen, vanligen med
händerna. Den gamla termen onani "tycker jag
inte om", säger magister Singel i "Geniet";
men är det något annat än det gamla vanliga
fenomenet att man tycker namnet är fult på
saker, som man tycker är fula; ordet kan gott
bestå, som saken består; det används dels
lik-betydande med masturbation ("fysisk onani"),
dels om de vällusthöj ande "libidinösa"
fantasier, som bruka åtfölja den mekaniska
retningen, och även kunna uppträda enbart för
sig ("psykisk onani"). Libido är ju Freuds
term för könsdriften, med ledning av kliniska
erfarenheter och efter mönstret av fysikens
energibegrepp uppfattad som en till kvantiteten
given, men till formerna förvandlingsbar
psykisk energi. Libidon knuten till andra
individer, som åtrå eller kärleksbundenhet
(fixering), är objektlibido; knuten till den egna
personen, som självförälskelse, är den som
sagt narcissm (narcissism). Narcissmen har
beröringspunkter med egoismen, men är ej
identisk. Skillnaden åskådliggöres just genom
myten om Narcissus, som glömmer både mat
och sömn och trånar bort, fjättrad i längtan
vid sin egen spegelbild. Med egoistiska drifter
eller "jagdrifter" förstår man nämligen efter
Freud sådana drifter, som äro riktade på
själv-uppehållelse och primär självhävdelse, t. ex.
närings- och sömninstinkter, maktinstinkter,
elementär försiktighet, "att vara om sig".
I grova drag kan man säga att jagdrifterna
stå i den individuella självuppehållelsens tjänst,
men libidon i släktuppehållelsens. Åter andra
instinkter, som aggressiviteten och de sociala
instinkterna, är Freud och många av hans
efterföljare böjda att uppfatta som sekundära
och härledda dels ur libidon, dels ur egoismen,
enligt stundom ganska invecklade
härlednings-mönster. Med Bleulers term autism åsyfta vi
slutligen motsvarigheten till autoerotism och
narcissm på det intellektuella området, i det
begreppsbildningen hos en individ ensidigt
utgår från de egna reaktionerna och
symbolbildningen i språk och bildvärld icke som normalt
blir ett meddelelsemedel i det mänskliga
umgängets tjänst, utan så att säga en
icke-export-vara, en uteslutande privat affär.
Ivar Lo-Johanssons "monism" är nu ett ord,
som odiskriminerat används om både egoism,
narcissm, autoerotism, autism, ja, till och med
i den klara specialbetydelsen onani, därför att
alla dessa psykiska företeelser enligt hans
uppfattning hänger ihop och bildar en enhet, som
han ställer mot "polyism", d. v. s. objektlibido
och socialt inriktad verksamhet. Enligt min och
många andra psykologiskt orienterade
personers uppfattning är just detta hopslängande
i samma gryta ett av Ivar Lo-Johanssons två
eller tre fundamentala misstag, eller, för att
uttrycka det försiktigare: en av hans farligt
summariska generaliseringar. Ibland tages
termen ännu vidare. På ett ställe har han skrivit:
monism betyder helt enkelt detsamma som
ensamhet. Där så är fallet, föreslår jag att man
säger helt enkelt ensamhet.
Uttryckt på vanlig psykologisk "esperanto"
låter Ivar Los geniteori, om j ag fattat den rätt,
ungefär så här: Det geniala barnet, åtminstone
det svenska genibarnet, är på grund av
medfödda anlag mer egoistiskt-narcisstiskt inställt
än andra barn. (Någon åtskillnad på dessa
begrepp göres som sagt icke.) På grund härav
får det svårare än andra att knyta kontakter
med det motsatta könet, och hemfaller till
masturbation. Pubertetstidens masturbation är
kanske icke direkt fysiskt skadlig, men i
andligt hänseende blir den det. Den unge drivs allt
längre in i ensamhet och narcissm, som kan
stegras till autism, och i en förtvivlan häröver,
vilken kan leda till självkastration och under-
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
