Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Lars Englund: Två särlingar - Alfred Kazin: Brev från Neiv York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
niska landvinningar fått mycket större
möjligheter än förr. Innan man börjat utnyttja dessa
för jätteupplagor och penningjäkt var nog
litteraturkritikens gyllene tid. — Kritiken av Ivar
Conradsons och Gustaf Otto Adelborgs
förstlingsarbeten hade på det hela taget varit
positiv, i flera fall, t. ex. Klara Johansons, mycket
berömmande. Blott enstaka röster hade höjts
mot dem. Men i och med "Hjärtats frid, den
blödande" och ännu mera "Våga, vedervåga"
vänder sig strömmen. Och nu blåser den upp,
striden om den "Adelborg—Conradsonska
skolan". Slagordet är, såvitt jag vet, Fredrik
Bööks uppfinning. Denne hade ett år tidigare
gjort sin entré som kritiker i Svenska
Dagbladet, och han utnyttjade nu ganska
hänsynslöst sin ställning till att driva
"litteraturpolitik". Apropå Ivar Conradsons sista bok talar
han om "den oförgätliga blamen för svenska
litteraturkritici, vilka tappat huvudet i måttlös
beundran inför ett litet snabbt övergående,
halvt puerilt och halvt svindelartat fenomen
som Ivar Conradsons poesier", och "Om det
personligt andliga" (som Klara Johanson kallat
"höstens egendomligaste, betydelsefullaste och
helt visst livskraftigaste tryckalster") ger
upphov till följande harang: "det torde vara svårt
att leta upp något dödare än hr. Adelborgs
debutbok med dess innehållslösa mässande om
banaliteter, dess idélösa och renodlat
formalistiska religiositet och dess puerilt dilettantiska
kannstöperier i estetiska ämnen". Från Berlin
sänder den unge Bertil Malmberg en upprörd
protest mot Bööks skriverier! På våren 1909
flyttar striden över till arbetar- och
nykterhetspressen. Karl-Erik Forsslund publicerar i
Social-Demokraten "Ett rop" med angrepp på
Adelborg—Conradsons reaktionära religiositet,
och Conradsonbeundraren Erik Hedén ger
"Ett svar till den ropande". Sexton lärare och
elever på Brunnsvik protesterar högtidligt mot
svärmeandarna o. s. v. Vi har ingen anledning
att gå in på detaljerna i denna litterära fejd.
Den kom Adelborg och Conradson att vända
sig bort från "världen"; detta talar för deras
äkthet. Striden visar — och det är värt
uppmärksamhet — vilken ödesdiger makt en
kraftfull kritiker som Fredrik Böök tidvis kan ha.
Dock, denne vann sina segrar alltför tidigt,
alltför lätt...
Nyligen ville jag åter en gång låna "Om
det personligt andliga" på Stadsbiblioteket här
i Stockholm. Men jag fann den aldrig på
hyllan, fast jag många gånger såg efter den.
Jag gladde mig åt att en exklusiv bok som
denna var så flitigt utlånad, tills jag kom på
idén att fråga efter den och fick höra att
den numera var undanställd i magasinet —
Det ödet hotar väl också Ivar Conradsons
böcker.
Men kanske hinner vinden vända sig.
ALFRED KAZIN
BREV FRÅN NEW YORK
Det inger en egendomlig känsla att
återvända till New York efter sju månaders
europavistelse och märka vilka stora och olustiga
inskränkningar, som ägt rum på många områden.
Utåt visar staden i fråga sin vanliga mask av
upphöjd självsäkerhet, och den vanliga
överdoseringen av stimulerande effekter i
new-yorklivet återger en tvärt den välkända för-
nimmelsen av att i rasande fart föras framåt
i en tillvaro, där man ständigt befinner sig på
toppunkten. Men i själva verket kan jag inte
minnas att det på åratal ingått en mindre
portion tillförsikt och intellektuell fribytaranda
i vårt intellektuella liv. Kanske är det
inledningen till en ny omgång av "den amerikanska
storskälvan"? Folk börjar dra in tentaklerna
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
