Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Alfred Kazin: Brev från Neiv York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
år sedan. Han vill att Leventhal skall skaffa
honom en ny plats, han har ingenstans att bo
och tvingar sig in i Leventhals våning,
eftersom Leventhals fru för tillfället är bortrest och
Leventhal själv alltför bedövad av häpnad för
att kasta ut honom.
Leventhal är när han går igenom saken med
sig själv fullständigt säker på att han inte haft
någon önskan att skada Allbee på grund av
hans antisemitism. Han minns att han tyckte
illa om honom, men bara i största allmänhet,
inte enbart på grund av hans spydiga
yttranden i judefrågan. Allbee tycktes honom
vara en tämligen depraverad och cynisk
person. Och dock — när Allbee nästlar sig in
i Leventhals liv, hela tiden med samma
orubbliga anklagelse mot honom, gör mannens egen
hopplöshet ett sådant intryck på honom att han
till slut frågar sig om Allbee kanske har rätt,
om inte han, Leventhal, på något vis som han
inte själv känner till, begått någon orätt mot
den andre. Han grips av en helt omotiverad
men tvingande skuldkänsla. Antisemiten har
blivit offret, juden frågar sig i djupet av sin
plågade själ om inte han själv varit förföljaren.
Samtidigt inser han plötsligt, i den outhärdliga
hettan i staden i sin tomma våning (han längtar
efter sin hustru men kan inte ens skriva till
henne om den kris, vari Allbee försatt honom),
likheten mellan sin egen långa osäkerhet,
bottnande i en judisk härkomst, och Allbees liv.
Mannen är galen, berusad och fullständigt
desperat; berättelsen om de lidanden han
undergått för Leventhals skull kan inte vara
sann. Trots detta är "offret", "the victim",
vare sig hans anklagelser är riktiga eller
oriktiga, ett offer, en av de eländigaste bland
människor, och härigenom kan han göra anspråk
på sin medmänniskas sympati och förståelse.
När han dyker upp i våningen vet inte
Leventhal hur han skall bli av med honom och börjar
snart undra om han har rätt att göra sig kvitt
honom. Det sanna eller falska i "offrets"
anklagelser har mindre att betyda i jämförelse
med de krav en människa har på en annan.
Slutligen blir det betydelselöst var det slag föll,
som förstörde Allbees liv och vem som
utdelade det. Det onda i människolivet har
manifesterats, "verkligt som själva solskenet", och
förenat juden och antisemiten, det ena offret
med det andra, i gemensamma förpliktelser.
Det har på senare tid blivit modernt i
litterära kretsar att "avslöja" antisemitismen,
liksom det länge varit up to date att "avslöja"
den brutala intoleransen mot vår
negerbefolkning. En populär behandling av ämnet (man
kan knappast kalla det roman), som Laura Z.
Hobsons "Gentlemen’s Agreement", vilken
avslöjar den hövligt maskerade antisemitismen
i de högsta kretsar, har haft stor framgång och
har nyligen filmats med lika stor succé. Men
ingenting mer fruktbart och djupgående än
Saul Bellows roman har utgivits i ämnet,
eftersom den flyttar över antisemitismen från dess
rent lokala, historiska och sociala bakgrund till
det område, som utgöres av människans inre
liv. Av speciella amerikanska
spänningsförhållanden har den utvunnit en allmängiltig
bild av vår samtid.
De moraliska egenskaperna i Saul Bellows
bok finner man också i en debutroman, som
behandlar det andliga sammanbrottet hos
liberaler som dras till det kommunistiska
maktkomplexet — "The Middle of the Journey"
av den kände kritikern Lionel Trilling. Den
är inte alls så intressant som Bellows bok
och på många sätt mindre betydande ur
skönlitterär synpunkt. Men det är en ytterst
talangfullt skriven idéroman, som tycks nästan
propp-full av intelligens, så djupt ner borrar den sig
i de undanflykter och kompromisser, den
djupgående fruktan för sanningen, som präglat
vårt fashionabla liberala tänkande i Amerika.
Trillings mest utmärkande författaregenskap
är en spröd humanism, av det slag, som
utmärker sådana kälkborgerlighetens belackare
som Matthew Arnold och E. M. Forster, om
vilka han publicerat utmärkta kritiska arbeten.
Han har gjort det till sin uppgift att ställa vår
medelklass ansikte mot ansikte med de
grundsanningar den alltid försökt komma förbi.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
