Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Från bokhyllan - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
till mannen och flickan till kvinnan och ge
ständiga tillbakablickar på
barndomsupplevelserna. Mest markant framträder motivet i fallet
Eirik. Inför världen får Eirik heta Olavssøn
och blir arvtagare till Hestviken, men han är
inte son till Olav utan till dennes trolovade
Ingunn och islänningen Teit, som Olav dräpt.
Eirik är en drömmare och patologisk lögnare,
rotlös och hållningslös, men oerhört fäst vid
den man som han tror är hans fader.
Förhållandet mellan den plikttrogne, rättshaveriske,
viljestarke och ärlige Olav och den förmente
sonen blir till slut olidligt, trots Olavs tålamod
och ärliga strävan att komma Eirik till mötes.
Efter en rad eskapader går Eirik i kloster, står
inte ut över novistiden, råkar in i ett huvudlöst
äktenskap, som ändå utvecklas väl, och blir till
slut en nästan helgonlikt osjälvisk hjälpare
i Olavs olyckor. "Hevnersønnen", som han med
from ironi kallas i sista kapitlet (han får aldrig
veta sanningen om sin börd) ålägger sig
frivilligt bot för Olav, den oförlöste syndaren,
och "for alle os som strir imot og trodser, naar
Gud lægger paa os det tunge, og glemmer ham
helt eller halvt, naar han mætter os med gode
ting". Den religiösa motiveringen för hans
utveckling förefaller inte övertygande, hur starkt
än författarinnan vill framhäva den i verkets
sista avsnitt. (Sigrid Undset hade i november
1924 definitivt anslutit sig till katolska
kyrkan.) Den realistiskt psykologiska är så mycket
starkare.
När Eirik möter Eldrid, sin blivande hustru,
som lever på en förfallen ödemarksgård, får
han nämligen en drömlik känsla av att ha
upplevt omgivningen förut — det är halvvakna
minnen av skogstorpet, där han växte upp och
där modern besökte honom, men tycktes honom
vara en rovfågelliknande huldra, "Frille", som
bara skrämde honom med sina hungriga och
vilda smekningar. Älskarinnan ("frilian") och
modern smälta nu ihop till en och samma
kvinna, mötet med Eldrid framstår som
någonting förutbestämt, "en lagnad som hadde været
lagt paa ham fra han blev født, og nu var den
fuldbyrdet". Just detta hävdande av det
ödesbestämda i karaktären, av "skenbar
avsiktlighet" för att tala med Schopenhauer, gör
Undsets människoskildring djup och
perspektivrik och eggande på läsarens fantasi. Man
får intrycket att det är denna upplevelse
snarare än den religiösa erfarenheten som
äntligen ger Eirik ro i hans själ: neurotikern
kommer till klarhet med sig själv och i
harmoni med omgivningen.
Vad som också ger de flesta av romanens
människor ett så starkt liv, är Undsets
suggestiva metod att låta personerna återspeglas
i vitt skilda temperament, så att
läsaren-åskådaren oupphörligt kastas mellan medkänsla
och motvilja och ändå har en trygg känsla av
att det är en konsekvent genomförd
människostudie. Olav som i ungdomligt rus och
övermod gör leksystern till sin brud och ådrar
sig släktens ovilja, som sedan under långa år
vårdar sin sjuka hustru, ömt som en mor,
dräper sin trolovades förförare, men erkänner
hans son som sin egen och vill göra
utbör-dingen till herre i Hestviken — Olav som
hårdnar och förlamas i medvetandet om sin
oskriftade synd, illa sedd av omgivningen och
hård mot sina barn, Olav som till slut vissnar
bort och dör, ensam, men i sista ögonblicket
försonad med sin gud — med sin styrka och
svaghet, sitt högmod och sin ödmjukhet, älskad
och hatad, är han alltigenom mänsklig. Genom
Sigrid Undsets människokunskap och skapande
geni hör han redan till den realistiska
romantraditionens klassiska figurer.
Hans Levander
BOKRECENSIONER
FINLANDSSVENSK LYRIK 1916—46
Finlandssvensk lyrik från Edith Södergran till
nu i urval av Per Erik Wahlund.
Norstedts 1947. 10:—.
Det är spännande med en diktantologi.
Möjlighet finns alltid att upptäcka ny, värdefull
lyrik, och det urval, som gjorts av poeter man
känner väl till, kan man ha tillfredsställelsen
att ondgöra sig över, då det sällan är fullstän-
digt. Här skall från början sägas, att Wahlunds
dikturval både är representativt och intressant.
Den antologi man självfallet vill jämföra det
med är Rabbe Enckells "Modärn
finlandssvensk lyrik" av 1934. Frånsett att denna
antologi är föga känd i Sverige, kompletteras den
på ett naturligt sätt av Wahlunds. Både
Björling och Rabbe Enckell har sin mest betydande
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
