Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Margit Abenius: Lettiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
LETTISKT
Några intryck
I den masstid då "även en järnvägsolycka
stammar förlåt" vräks spillror av folk och
kulturer upp på våra stränder som vi under andra
omständigheter kanske aldrig skulle ha
sam-mantörnat med. Människor från främmande
andliga och geografiska klimat kan en vacker
dag befinnas vara vår nästa, en vinddriven
syster eller bror. Vår tid är i sanning
förvrängningarnas. Både i kommunismens och
nationalsocialismens begrepp kan dölja sig sanningar,
fast förrådda och besudlade. Ty likaväl som
"kommunism", idén om rättvisast möjliga
fördelning av det materiella goda, måste tilltala
ideella sinnen, ligger det något riktigt i första
leden, "national", i ordet nationalsocialism:
vi måste, de flesta av oss, ha en rot och en
mylla att växa ur. Först då kan en atmosfär,
en genomskinlig rymd skapas omkring livet,
först då uppstår ande, kultur. Nyponrosen
blommar och doftar skyggt i sin steniga hage
vid den silvriga gärdsgården och den bleka
pyrolan bara i skogsdunklet. I ett
besinnings-fullt medvetande om det egna ligger kultur och
början till vidare gemenskap. Men ingen makt
har så djävulskt förvrängt den sanningen som
nationalsocialismen själv genom sina
hänsynslösa folkförflyttningar och utrotning av mindre
folks särart; jämförbar är endast bolsjevismens
förvrängning av jämlikhetstanken. Geniernas
syner skådar vi förvrängda. Nietzsches,
själsaristokratens, förkunnelse fröar av sig i den
vulgäraste av massrörelser, och av Tolstojs
broderskap blir grymt polisvälde.
I de akademiska gränderna och bibliotekens
vestibuler hörs numera många exotiska
tungomål, och man iakttar främmande utseenden.
Bland exilens folk märks en spillra av den
baltiska folkgruppen, därav — i Uppsala —
bortåt tvåhundra letter. En betydande procent
av dessa har konstnärlig eller intellektuell
inriktning; man finner bland dem
vetenskapsmän, musiker och målare, såsom den, även
europeiskt, erkända och betydande kvinnliga
grafikern Maria Indus. På ett av Maria
Indus’ grafiska blad ser man en bräcklig
flyktingsbåt bland vräkande brottsjöar. I bildens
mitt slår solen ut som en kosmisk blomma,
omslutande allt, så som modern i fören på båten
håller om sitt barn. En våldsam dynamik,
harmoniskt behärskad. På ett annat blad syns några
mänskliga gestalter i färd med att stöta ut en
båt från land — oändlig befrielse tycks vänta
efter hård spänning, havets ljusvidd. Maria
Indus’ porträtt är inspirerade. Särskilt i
teckningen av människors händer förtätar hon
livets egen heliga intensitet.
Också den lettiska skönlitteraturen är i
Uppsala representerad, av bl. a. essayisten doktor
Zenta Maurina och romanförfattaren
Konstantin Raudive. De två författarna hör till
dem som utom annat förlorat nästan hela sin
litterära produktion, men i den tyska U. S.
A.-zonen har nyligen, trots pappersbristen, tryckts
en upplaga av Zenta Maurinas essaysamling
"Mosaik des Herzens" och första bandet
(hittills) av Konstantin Raudives trilogi, den
spekulativa bildningsromanen "Memoiren des
Sylvestre Perkons" som samtidigt utkommer
på engelska, franska och spanska.
På fajakiska kusten, vid hemvanda härden
har jag med de båda vinddrivna några gånger
skiftat betänksamma ord om vad hjärtat fått
utstå:
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
