Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner - Ivar Lo-Johansson: Monism — ett svar till Ebbe Linde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONIS M
— ETT SVAR TILL EBBE LINDE
arrangerade studieresor till amerikanska och
västeuropeiska universitet. Men all
beblan-delse med den kapitalistiska världen anses
farlig för Lärans renhet och dess
tvångsanslutna adepters trosvisshet. Lundberg har
observerat de många likheterna mellan
kommunismen och nazismen och ägnar detta ämne
ett särskilt kapitel. Som helhet ger hans bok
ett dystert intryck, ehuru förf. inte ger sig in
på spekulationer eller profetior. Det är den
synliga delen av sovjetmedborgarens vardag
som är huvudämnet för Lundbergs skildringar,
och det har han klargjort synnerligen väl.
Åke Thulstrup
IVAR LO-JOHANSSON
MONISM —
ETT SVAR TILL EBBE LINDE
I marsnumret av BLM har Ebbe Linde publicerat
ett angrepp på sexualteorin i min roman "Geniet" och
på mina artiklar om monismen i denna tidskrift.
Självklart ämnar jag inte närmare bemöta det utdömande
av mitt författarskap, som han anser sig böra göra i
samma veva. Tydligen syftar han på mina
statarroma-ner, som han dock läst så dåligt, att han fortfarande
tror att statarna flyttade på dragkärra. Han betraktar
statsystemet, prostitutionen, idrotten och nu senast
sexualuppfostran som väderkvarnar som jag vid skilda
tillfällen slagits mot till ingen nytta. Att "Geniet"
verkligen träffat något väsentligt blir jag alltmer på
det klara med när jag hör denna retade ton. Mindre
honetta personliga insinuationer i hans artikel ska jag
heller inte här uppehålla mig vid. Jag tror att vi bägge
kan vara överens om att en sådan polemisk knepighet
hör till skummet och ytan, och jag tror också att Ebbe
Linde vid eftertanke ska finna saken som vi
diskuterar viktigare. Det är när det gäller denna jag ska
be att få bemöta honom på ett par punkter.
Först är det när det gäller hans kritik av min
terminologi den sexuella monismen. I mina artiklar som
sammanförts till en bok "Monism" står följande
definition av termen:
Ordet monism har använts tidigare. Det har använts
i den hæckelska meningen, där begreppet byggde på
utvecklingsläran och termen betydde världen som ett
organiskt helt, innebar en enda omfattande världsgåta,
"substansproblemet". Vidare har det använts i
filosofisk mening där det uttryckte världsmångfalden ur en
grundprincip. Monism står där mot dualism eller
pluralism och Gud blir panteistisk. Vidare i statsrättslig
mening där det betydde ett enhetligt rättssystem. Till
allmänbildningen hör kanske också Ostwalds
energilära. Termen monism kommer av det grekiska ordet
monos, ensam. Ordet har inte brukat användas i fråga
om individen, utan i betydelsen av det iochförsig unika.
Här har däremot användningen av ordet tillämpats på
mänskan. Termen monism avser i det här
sammanhanget att uttrycka individens sexuella och
psykologiska ensamhet. Av den sexuella ensamheten följer
vanligtvis individens uppgående i sig själv som den
enda. Självälskandet, autoerotiken, är ett monismens
fysiska komplement. Motsatsen till monism, termen
polyism, som härletts av det grekiska ordet polys
(mången), vill uttrycka den sexuella och psykologiska
sociabiliteten. Med ordet sociabilitet menas här sexuell
och psykologisk "samhällelighet" i motsats till
ensamhetsattityden. Termen polyism är en nyskapning. Av
termen monism har jag i vårlig nyhetsyra gjort en
substantivering och skapat guden Monissos,
ensamhetens, självälskandets gud.
Detta står i boken. Tidigare har jag skrivit det i en
artikelserie, "Monism—polyism". Alltså har jag själv
på förhand gett gratisanvisningar på hur min
terminologi ska kunna angripas, ifall några petit-maitrar
skulle vilja bortse från innehållet och istället syssla
med termerna. Om Ebbe Lindes artikel kan sägas att
han också sysslar med innehållet, men han har likväl
ägnat stort utrymme åt termerna. Han säger i sitt
angrepp bl. a., med pekfingret lyft, att termen monism
tidigare varit "upptagen". I åtminstone tre av de fyra
nämnda fallen måste den ha varit "upptagen" också
för dem som tidigare använt den. Han glömmer dock
därvid flera i sammanhanget avgörande, fast för
honom otjänliga fakta. Jag har använt termen den
"sexuella monismen", vilket är en alldeles bestämd,
preciserad användning, som skiljer den från de andra.
Termen har därtill inte tidigare använts om individen
men jag använder den, preciserad som den sexuella
monismen, om individen.
Min angripare förvanskar min text — och bygger
sitt angrepp på denna förvanskning — när han säger
att jag härlett termen monism av Monissos, den av mig
lanserade ensamhetsguden. Det står ju tydligt — och
är självfallet — att jag härlett termen monism av
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
