Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
blott alltför korta satiriska glimtarna från den tidens
teaterliv i engelska landsorten.
Svagheten i det regimässiga uppvägs delvis — utom
av fotografens och arkitektens arbete — av spelet. Sir
Cedric Hardwicke som den kalle och beräknande
skurken Ralph Nickleby och Bernard Miles som hans
betjänt tecknar två skarpa och intensiva rollporträtt.
Levande och intressanta blir också den hunsade Smike
och Nicholas’ syster Käte i Aubrey Wood’s och Sally
Ann Howes’ tolkningar. Huvudpersonen själv
framstår däremot som en ganska vag, färglös och
onyanserad figur. Derek Bond i rollen verkar skäligen
oinspirerad — liksom filmen i sin helhet.
Till säsongens topprodukter hör Ford-filmen
"Rätten att leva" och Sartres "Över alla gränser". Båda är
symboliska idéfilmer, på samma gång tidlösa och
inlägg i tidens debatt.
Rätten att leva torde vara en av de mest
intressanta och konstnärligt högtstående filmer den
amerikanska produktionen kommit med på mycket länge.
Ford själv har kallat filmen "a very simple picture
about a very simple man". Såtillvida har han rätt som
filmen i sin stiliserade utformning ger en nästan naivt
ursprunglig men samtidigt modernt fyllig variation av
det gamla bibliska motivet om Judas Iskariot. Ford
har ju tidigare gjort en annan variant på temat i sin
berömda "Angivaren". Hans nya film bygger på
Graham Greene’s roman "The Power and the Glory", en
tidlös och icke närmare lokaliserad berättelse om hur
diktaturmakten i landet ifråga gått till angrepp mot
kyrka och prästerskap. Endast en präst, flyktingen,
finns ännu kvar. och filmen berättar om hans
villrådighet och inre kamp under flykten undan
polispatrullerna. Dessa lyckas slutligen fånga honom, men
i samma stund som han arkebuseras uppenbarar sig
bland folket en ny präst. Våldet står likväl besegrat
och i korsets tecken mynnar filmen ut. En viss
ojämnhet finns där onekligen i Dudley Nichols’ manus, men
ändå bildar det med sina kontrasterande avsnitt och
pregnansen i typskildringen (prästen, indiankvinnan,
angivaren, polisofficeren och förbrytaren) ett
ypperligt underlag för Fords regi, som är mästerlig.
Tillsammans med mexikanske mästerfotografen Gabriel
Figueroa (från "Maria Candelaria") har han skapat
bildsekvenser av oförliknelig skönhet, hela tiden
verkningsfullt utnyttjande miljö och människor.
Det stiliserade i uppläggningen motsvaras i de
legendaktiga folkscenerna av ett retarderat tempo, mot
vilket snabba scenföljder från polistruppernas razzior
med febrig hetta bryter sig, t. ex. vid bymarknaden.
Manusets föredömliga knapphet på repliker ger Ford
tillfälle att som aldrig tidigare begagna sina speciella
filmiska uttrycksmedel — ljudeffekterna och den
talande tystnaden. Genom dessa skapar han en intensiv,
känslofylld atmosfär. Effektfull, expressionistisk be-
lysning av dekor och skådespelare, molnfyllda
panoramor över det mexikanska landskapet och en bitvis
ypperlig närbildsteknik (Dolores del Rio) ger filmen
ytterligare liv.
Skådespelarna arbetar överlag på att smälta in i det
tidlösa dramat och spelar stiliserat. Henry Fondas
ödmjuka och allvarliga tolkning av prästen, Dolores del
Rios på en gång mjuka och statuariskt sköna
indiankvinna, vars ansikte är så besjälat och levande, och
Pedro Armendariz’ kallt brutala polisofficer är
prestationer man minns. Detsamma gäller också J. Carrol
Naish’s gestaltning av judas-angivaren. "Rätten att
leva" tar upp väsentliga värden till genomlysning och
behandling och man känner hela tiden hur denna films
utformning varit en allvarlig angelägenhet inte bara
för Ford utan även för alla andra medverkande. Därför
har det också blivit ett inspirerat verk av för
amerikansk film ovanlig mognad och resning.
I Över alla gränser möter — undantagandes
religionen ■— delvis samma problem som i Fords film. Med
sitt franska ursprung har emellertid Sartre-filmen en
helt annan grundton. Här går liv och död in i varann;
verkligt och overkligt, dröm och realism blandas i en
underfundig och fascinerande filmskapelse. Ämnet,
kretsande kring de två som efter döden kommer till
klarhet om varann och får ett dygn till skänks för att
förverkliga sin kärlek jordiskt, ger Sartre tillfälle att
även på film ge något av sin existentialism. Men filmen
tjusar i första hand genom sin stämning, sin mjuka
poesi, vemodsfull och dämpad mot en klangbotten av
resignation. "Försök i alla fall" är filmens och Eves
slutreplik, riktad till det par de efter sitt misslyckande
möter på väg att genomgå prövodygnet. Hon vet att när
tärningen är kastad finns ingen återvändo. Man kan
inte med givna förutsättningar leva om sitt liv eller bli
fri från ansvaret, men försöket i sig själv är lovvärt.
Endast de döda är fria, men deras plåga är, att de inte
kan påverka de levande. Denna de dödas pina ligger
latent bakom hela filmen och blossar understundom
upp som i scenerna kring den lilla bestulna flickan.
Sartres även i bokform utgivna manus visar att han
fullkomligt behärskar förmågan att dikta på film, i
bild. Scenerna har psykologisk bärkraft, fyllighet och
dramatisk stringens och en enda böljande rytm går
genom hela filmen: inledningens parallellhandlingar
går i allt kortare växlingar över i en enda handling för
att så på nytt skiljas och förenas igen före det
ögonblick, då Pierre och Eve slutgiltigt måste vandra skilda
vägar. Jean Delannoys regi vittnar både om filmisk
kunnighet och inlevelse i stoffet. Mjukt och varsamt
utformar han de underbara kärleksscenerna i Pierres
vindskupa eller de stiliserade avsnitten från Rue
Laguénésie, där Pimenoffs dekor understryker det
drömlikt overkliga. De ofta häftiga miljöväxlingarna
flyter ledigt i varann och handlingens trådar tvinnas
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
