- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
338

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Agnes von Krusenstjerna: Brev till Ellen Key. Med kommentarer av Ulf Wittrock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AGNES von KRUSENSTJERNA

Ellen Keys personlighet. Ellen Key har
tydligen talat med henne om Romain Rollands då
aktuella "Jean-Christophe"-serie.

Borgholm, midsommarafton. 1917.

Kära fröken Ellen Key!

–— Ni har det där ljuset och den där

kraften inom er, som Jean Christophe, hade
och som gjorde att alla, som kommo i beröring
med honom kände sig starkare och godare
efteråt. —–

Det fanns en tid, då jag absolut inte kunde
finna mig i att jag blivit till, så grymt,
ända-målslöst tyckte jag att det var. Jag kände mig,
som en fånge i ett fängelse bunden till händer
och fötter, och jag hörde fångvaktarna skratta
rått åt mina otympliga försök att bli fri. Men
nu har jag resignerat. Och när man inte
sparkar med ben och armar känns inte bojorna;
man tror att man är fri, och njuter av livet.
Kanske är det, det bästa man kan göra, men
det har den faran med sig, att man försjunker
i ro och inte har lust att vandra vidare. Ni
ler väl inte åt mig? Jag säger ju allt, vad jag
tänker för att få hjälp av er.

Det vore gränslöst snällt, om ni svarade på
detta brev. Jag känner mig alltid nästan
förmäten, som begär det. Men ni har varit så god
mot mig.

Er tillgivna

Agnes von Krusenstierna.

Också följande brev är skrivet under Agnes
von Krusenstjernas sommarvistelse i Borgholm,
den 4 augusti 1917. Liksom i andra brev
berättar hon för Ellen Key om sin
litteraturläsning — hon läser nu Brandes’ bok om Goethe.
Brevet visar att hennes känsla ännu inte kan
tillfredsställas av en Ellen Keysk
utvecklings-tro. Intressant är vad hon yttrar om sitt
sökande efter sig själv bortom milj obetingade
konventioner:

—–I själva verket består de första

ungdomsåren, i ett intensivt letande efter sig

själv bland alla dessa nedärvda anlag och
principer. Först är man bara ett instrument med
eko av gamla, kära röster, och ens egen röst
är för späd för att kunna överrösta de andra
Och man blir ibland rätt utledsen på allt detta
nedärvda, som känns som stulet gods, tills man
finner att man bara har att spinna vidare på
den tråd, som räckts av vänliga händer. Är
det inte så? Det där att spinna vidare är nu
ett rätt tungt ansvar, det känner jag nog. Jag
önskar att jag kunde taga vara på minsta atom
av det, som är av värde inom mig. Tänk, om
alla människor kunde det, vilken förtjusande
värld det skulle bli. Ibland, när jag inte
behärskas av pessimis(m)en, tycker jag att
generation efter generation skjuter sina
efter-komlingar framför sig — ungefär som då man
lyfter upp små barn över sitt huvud i en
folkhop — för att de skola nå fram till något stort
och vackert, som väntar ytterst i tiden. Om
det nu verkligen väntar något, inte en Himmel
med en tron och en härskare, utan en
fullkomlig människotyp danad av våra egna
strävanden, så är det ju alltid något. Rent litterärt
sett är ju den där tanken tämligen
tillfredsställande, men man vill ha något att taga på, något
personligt, medan man strävar och arbetar.
Kanske är den livslust, som ju alltid finnes,
sitt eget självändamål, och kanske det ej
behövs mer?

Jag skulle vilja ha en överblick över
kristendomens gång genom världen, och icke minst
över allt ont den åstadkommit. Jag ville gärna
studera detta riktigt, därför att jag tror det
skulle öppna mina ögon för en hel del. Jag
vore därför mycket tacksam om ni ville ge mig
anvisning på en del böcker, som kunde hjälpa
mig!–—

Den 21 november 1917 skriver Agnes von
Krusenstjerna i Stockholm ett långt och
öppenhjärtigt brev till Ellen Key. Hon talar om
sina periodvis återkommande depressioner och
brukar för sitt labila stämningsläge en bild,
som erinrar om det gripande slutstycket i

333

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free