Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Agnes von Krusenstjerna: Brev till Ellen Key. Med kommentarer av Ulf Wittrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV TILL ELLEN KEY
"Tonys sista läroår". Hennes ljusa teckning
av föräldrarna och hemmet står i skärande
kontrast till "Fattigadel"-seriens. Hon berättar
om erotikens plats i sitt liv och förklarar:
"–-när jag ’älskat’ har allt inom mig
blossat upp, spruckit ut — och mina
upplevelser ha icke dragit ned utan fört mig med
en snabbhet, som varje gång förundrat mig,
tusentals steg framåt i min utveckling." Hon
talar slutligen om att hennes första bok, "Ninas
dagbok", utkommer till julen.
Kära–!
Jag är glad över edert brev. Jag blev så
glad, då jag fick se det i brevlådan, att jag
blev alldeles kall om fingrarna — ni
förstår! –-
Ser ni, för mig går livet, som för en sjöman
på havet. En tid är jag högt uppe på en
vågkam, och njuter av solen, och är tämligen
övermodig, och känslan av djupet nedanför gör att
jag skyndar att samla in så mycket som
möjligt av värme, blå himmel, och havets
skönhet, och med alltsammans tätt tryckt i famnen
faller jag ned i vågdalen och nästan kvävs av
kylan, mörkret och vissheten om att j ag aldrig,
aldrig mer skall komma upp igen — men jag
kommer upp och — dimper ner och kommer
upp igen! Men väl däruppe glömmer jag, hur
svårt det var i djupet — Tröttar jag er?
I allm. tycker jag inte om att tala om mig
själv, jag är så rädd att människor skola tro,
att jag är "självupptagen" — men jag vet, att
ni förstår skillnaden. För mig är varje
människa jag kommer i kontakt med, som ett
digert verk, som jag vill och skall läsa igenom.
Därför tröttar människor mig oerhört. Men de
ge mig så mycken glädje. Jag hör till dem, ni
vet, som får "förtroenden", mina vänner, unga
flickvänner, berätta sina kärleksäventyr och
ärelystna drömmar, och äldre människor lägga
ibland upp sina själar för mig, och män ha
förtrott mig saker, som — gör att jag kan
gråta en hel natt efteråt. Men ingen av dem
vet, att alltsammans lägger sig som en stor
tyngd på mitt hjärta.
Jag är så rädd, att ni skall tro för gott om
mig — och ändå är jag ännu räddare för att
ni inte skall göra det. Jag vill att ni skall hålla
av mig. Inte som en lärarinna en elev utan
som en mor ett av sina yngsta barn — En
"andlig mor". — Om jag nu förutsätter att
ni betraktar mig, som det jag nyss nämnde —
då får jag en sådan lust att lägga huvudet
i ert knä och berätta — Det är söndag i dag,
och min doktor har inte givit mig några
föreskrifter, hur jag skall tillbringa denna dag!
Alltså fortsätter jag att skriva. — Vet ni, att
jag älskar mina föräldrar tusen ggr. mera nu
än då jag var liten. Och jag är glad däråt.
Ni skulle tycka mycket om dem! Min mamma
skulle man lättast karakterisera med ordet
"bön". Hon har, vad ni kallar "framälskat"
oss. Vi äro rätt oroliga temperament
allesammans, och jag som den yngsta och enda flickan
måtte fått brorspanten. Fastän på rätt olika
sätt än bröderna. Och alla ha vi förtrott oss
åt henne. Ibland när det varit något svårt och
det klarat sig, har Ma- sagt: "Det är mina
böner, som hjälpt" och fastän hennes Gud, icke
är min Gud, vet jag nu — att en mors böner
verkligen kunna "försätta berg". Sedan ett
eller par år är jag ensam kvar hemma — och
det är rätt lugnt! Jag har ett litet trevligt rum,
som går bra att arbeta och tänka i. För övrigt
skrattas det mycket i vår familj! Och vi ha
förtjusande stunder efter middagen vid brasan.
Vi äro inte rika och inte heller fattiga, och
min far får räkna bra för att få det "gå
ihop" men vi ha heller inga pretentioner på
fina middagar och operetter! som tycks vara
tidens lösen. Det är först det sista året, som
jag kommit mera i jämnvikt, mycket
tillföljd att jag ej blir så mycket onödigt störd
av bröder och deras kamrater etc, som ni
förstår det blir mycket av i en uppväxande
familj.
Jaha! Egentligen är jag rätt lättsinnig. Jag
vill vara uppriktig mot er. Det har funnits
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
