Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Agnes von Krusenstjerna: Brev till Ellen Key. Med kommentarer av Ulf Wittrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES von KRUSENSTJERNA
älskande omgivning, som jag befinner mig i,
kan jag få veta det. Jag är den mina anhöriga
tror mig vara, och liksom du säger, att jag
måste "erövra Geijer utom
familjetraditionernas sagoland", så tror jag att jag även
måste erövra mig själv ut ur detta, som säges
vara mitt jag! Men hur detta skall gå till, vet
jag inte. Hur skall man kunna älska livet?
Först älskar jag en människa, utan att kunna
ge några skäl,varför jag gör det, sedan förstår
jag henne. Men livet — Med livet menar jag
ursprunget, det, som framtvingat mig. Hur
skall jag kunna älska det? Och jag inser, att
jag icke skall förstå det, utan kärlek. Men i
detta fall, känner jag mig, som ett barn mot
vilket något orätt tillfogats. Det vet inte, vem
som gjort det sorg, och det slår blint omkring
sig med slutna ögon — och utan att träffa
annat än tomma luften. Men j ag måste erkänna,
att detta slags strid inte är vidare värdigt. Jag
har aldrig kännt mig så rotlös, som nu, och
det svindlar för ögonen, då jag ser att jag
balancerar på en avgrunds kant.
Det låter så drastiskt! men det är sannt. Och
det är då jag tar till den guden Eros! Men nu
har jag beslutat att reda mig ändå.–-—-
Du kallar mig själfull. Är det sannt? Jag
tror ju inte på en själ! Jag har en hel negativ
trosbekännelse, som gör mig helt förtvivlad.
Jag tror inte! Jag tror inte! Allt det jag förut
aktat heligt och haft min styrka av, glider ned
i detta. "Jag tror inte." Men kanske skall min
ande, som helt säkert aldrig kommer att driva
in på al (1) var i dödvatten —- skapa en ny värld,
där "jag tror[").–-
Vad jag var trygg i medvetandet om denne
fader i himmelen! Och alla änglarna sedan,
som min fantasi ständigt sysselsatte sig med!
Lika starkt, som jag nu förnekar dem lika
starkt trodde jag då på dem. Och hela den
lyckliga värld, som strålade omkring mig, har
lämnat ett tomrum så förfärligt —
Jag inbillar mig själv ibland att jag är
cynisk. Men innerst inne vet jag, att jag är
samma hänförda svärmare, som halva nätterna
låg på knä och frös! och bad, och som hade
hela himmelen, väntande efter döden!
Nej, nu har "några rader" blivit några
sidor! Förlåt mig, men det är så skönt att få
tala med dig.
Tack än en gång och Gott nytt år!
Din
Agnes von Krusenstierna.
Sommaren 1913 skrev Agnes von
Krusenstjerna sin andra bok, "Helenas första
kärlek". Denna gång släppte hon, vilket hon själv
antyder i ett brev, till lite mer av sig själv.
(Jfr t. ex. med det nyss citerade Saml. skr. I,
s. 215 ff.)
Nästa brev från Agnes von Krusenstjerna
till Ellen Key skrevs i Stockholm den 15
september 1918. Man frapperas här av den
kärleksfulla syn på fattigadeln dess blivande
av-slöjerska visar.
–— Det är min förtvivlan, att jag
hela mitt liv, till följd av min släktskap med
Geijer, omgivits av högt spända förväntningar
som jag aldrig tror mig kunna infria. Ej i
hemmet, men av kamrater och lärarinnor m. m.
Alltid ha de väntat sig så mycket av mig, alltid
trott mig om en djupare begåvning än jag
äger. Och då jag vill vara sann, blir jag
förtvivlad av det! Förstår du mig! Det har många
gånger varit frestande att posera. Men jag
avskyr det. Att låtsas vara det, de tro mig om!
I alla händelser har jag detta år kommit till
mera harmoni, och jag är glad däröver.
Starkare till kroppen har jag nog även blivit. Och
själ och kropp höra ju så ihop. Kanske är det
alltför stora rum erotiken tar i mitt liv, något
som ställer sig hindrande i vägen för de mera
andliga värdena. Tror du? Och jag undrar
ibland, om jag ej skall nå längre, då jag väl
kryssat mig fram mellan alla erotikens
farliga blindskär och nått hamnen! Men jag är
så ung!
—- — — Är det ej märkvärdigt, att ej
svenska författare någonsin kunna skildra det
sällskap, som engelska förf. rör sig i med
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
