Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Landquist: Grymheten och samtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRYMHETEN OCH SAMTIDEN
blott dem som äro föremål för hans sexuella
intresse. Den heterosexuelle manlige sadisten,
som plågar kvinnor, har intet intresse att plåga
män. Men den normala eller vulgära grymma
människan plågar med nöje envar, som är
föremål för hans hat.
Sadisten har lika litet fiendskap som
medlidande gentemot sitt offer. Han är helt
upptagen av sexuell exaltation. I denna känslokyla
röjer sig hans djupa och farliga defekt. Men
den normale grymme har maktlystnadens och
hatets begripliga och föränderliga motiv till sitt
handlande. Han kan tänkas tillgänglig för
rättelse, vilket icke är fallet med den sadist, som
gör sig skyldig till svåra, stundom monstruösa
brott.
Sadismen är ofta förenad med masochism
hos samma person. Den egna smärtan är ofta
lika bra som andras smärta för att sätta honom
i sexuell extas: att själv piskas är honom ofta
lika bra som att piska. De s. k. flagellanterna
äro gärna alternerande aktiva och passiva. Men
den normala grymma människan har intet som
helst intresse att själv känna sitt offers smärtor,
eftersom hon inte har något sexuellt motiv.
Slutligen: sadismen förekommer nästan
uteslutande hos män, och dess yttringar äro
övervägande riktade mot kvinnor. Det aggressiva
draget i mannens sexualitet gör att han har
lättare att falla offer för denna perversitet än
kvinnorna. Sadismen är däremot ytterligt
sällsynt hos kvinnor: Krafft-Ebing känner bara
två säkra fall. Däremot är grymheten mot
rivaler och fiender, särskilt om de äro av
samma kön, mycket utbredd hos kvinnorna.
I historiens skräckkabinett är den kvinnliga
grymheten inte så vanlig som den manliga,
vilket kanske beror på att kvinnorna haft
mindre tillfällen att utöva grymhet, men där
den förekommer är den gärna väl så
hänsynslös. En rad drottningar i historien visar att
kvinnor, som kommit till stor makt, icke sky
blodiga dåd och grym hämnd på sina fiender:
så Agrippina och Messalina, Katarina av
Medici, anstiftare av Bartolomeinattens
blodbad, Maria den blodiga av England, som kan-
tade sin väg med galgar och bål för
katolicismens återupprättelse, till och med vår egen
Kristina, som med brutal hänsynslöshet lät
avrätta en opålitlig tjänsteman Monaldesco.
Skillnaden i fientlig aggressivitet mellan
kvinnor och män försvinner, när begär och
intressen nått en hög grad av intensitet.
2
Grymheten och "dödsdriften"
Freud har i ett par av sina senare skrifter
behandlat grymheten och givit den en central
plats i sin världsåskådning. Hans teori är
denna:
Han ansluter sig nu, enligt vad han själv
betonar, till en genomgående dualistisk
världsåskådning. Han antar två grunddrifter, som
verka i motsatt riktning. Den ena gruppen
drifter avser livets bevarande och
uppbyggande. Den andra gruppen drifter åsyftar
återinträdandet av döden. Han kallar dem därför
dödsdrifterna.
Den grupp av drifter, som åsyftar livets
fortsättande och .uppbyggande, är lätt att
igenkänna. Det är de sexuella drifterna. Den andra
driftgruppen, dödsdrifterna, arbetar mer i det
fördolda. Freud anser sig komma den på
spåren genom att konstatera en allmänt
förekommande egenskap hos de organiska
varelsernas driftliv: driften att upprepa, att
återställa ett tidigare tillstånd. Denna drift till
upprepning finner man storartat bekräftad i
ärftlighetens och embryologins fenomen, som
visa upprepning av tidigare utvecklingsstadier.
Alla organiska drifter äro sålunda, antar Freud,
konservativa och riktade på regression eller
återställande av ett tidigare tillstånd. Någon
fullkomningsdrift hos varelsen finns ej
anledning antaga. All utveckling beror på
anpassning till yttre och störande inflytanden. Livets
eget yttersta mål är icke ett nytt, aldrig förr
uppnått tillstånd utan enligt drifternas
konservativa natur återvändandet till
utgångstillståndet, som den levande varelsen en gång
lämnat. Med andra ord: livets mål är döden.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
