Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
AVSLUTAT MEMOARVERK
Johan Böjer: Gesäll. Översättning av Cilla
Johnson. Tiden 1948. 10:—.
Johan Böjer har skrivit många goda
romaner; han är också själv en särdeles pittoresk
gestalt. Han är icke bara den ende levande
norske författare vid Undsets sida, som är
känd i världen: han är i Europa och Amerika
hennes vederlike. Hans böcker tycks strida
mot fransk smak — men de föreligger alla på
franska, hans romaner går i de finaste franska
tidskrifterna, och han har av de största
fransmännen, särskilt tror jag Duhamel, gång på
gång hyllats som en mästare. Böjer är den
ende nordiske diktare, vars bröst knappast kan
bära alla de kommendörstecken han fått
mottaga. Han är den fattige norske bondpojken,
som bokstavligen har erövrat världen. Det
finns i denna karriär sagolika episoder. En av
de underligaste är, när han skänker en kyrka
till sin hembygd — vem gör honom det efter?
En annan är, när han tar initiativet till Den
nynorska nationalscenen. Hela denna
verksamhet sker emellertid under en nästan
oavlåtlig kanonad från den norska kritikens sida.
I stället för att glädjas åt landsmannens
framgång, ta hans eventuella svagare sidor med
humor men erkänna hans förtjänster, har den
norska kritiken — från den verkligt
under-haltige kritikern Carl Nærup (som ytterst har
ansvaret för den norska litteraturkritikens
dekadans) till Eugenia Kielland — sadistiskt
avnjutit de blottor, som denne enkle men
friske och glade bondson naturligtvis erbjudit
i sitt författarskap. Boj ers ställning har på så
sätt blivit mycket egendomlig: underskattad
och förföljd i sitt hemland, erkänd och kanske
något överskattad i utlandet.
När han nu med "Gesäll" avslutat sitt
memoarverk, kan man iakttaga, att han klarat
sig igenom stormarna utan bitterhet eller
res-sentiments. Han är generös nog att numera le
åt Carl Nærup, och med tilltalande öppenhet
erkänner han själv, att kritiken ibland hade
rätt. Om sina förtjänster talar han däremot
icke. Vad han ger är dels en munter krönika
om sina möten med all världens stora diktare
och kritiker, dels en fint antydd skildring av
sin hustru, nu död. Man kanske skall tycka,
att Böjer alltför ofta återkommer till sin
ekonomi. Enligt min mening med orätt. De
nordiska författarna tyngs nästan alla till jorden
av sina försörjningssvårigheter, medan också
medelmåttiga skribenter på världsspråken lätt
kan försörja sig på sin penna. Detta är ett
allvarligt kulturellt handikap. Bojers
upplysningar om hur han till sist kunde slå sig
igenom förskott, skulder och fattigdom och
nå en burgen ställning är ett dokument, som
hans bröder läser med undran och spänning.
Sven Stolpe
AV OCH OM TOR ANDRÆ
Tor Andræ: I myrtenträdgården. Bonniers
1947. 9: 50.
Tor Andræ: Essäer. Bonniers 1948. 10:—.
Geo Widengren: Tor Andræ. Lindblads 1947.
12:50.
Tor Andræ var ju religionshistoriker av
facket och som sådan en av samtidens främsta.
Den som vill ha ett färskt belägg på den
kapacitet han ägde på sitt religionshistoriska
specialområde, islamforskningen, kan få detta
genom att ta del av hans postumt utgivna
arbete "I myrtenträdgården". Boken är
sammanställd av Andræs Olaus Petri-föreläsningar
om den muhammedanska mystiken och vittnar
lika mycket om författarens lärdom och
beläsenhet i de arabiska källorna som om hans
stora förmåga att levandegöra gestalterna ur
det förgångna och aktualisera deras problem.
Men Andræ var icke blott specialist och
detaljforskare. Han tyckte om överblick och
syntes, och han rörde sig med lätthet på de
olika religionsområdena. Han verkade lika
hemma i de hedniska nordbornas som i
de indiska frälsningsreligionernas tankevärld,
Han var filolog men än mer historiker och
psykolog. Ett psykologiskt problem som aldrig
upphörde att locka hans analyserande
förmåga var inspirationens, den personliga
ingivelsens, fenomen. Han har gjort ett stort
upplagt försök till analys och förklaring av
denna centrala punkt i den religiösa
upplevelsen i det lärda arbetet "Mystikens
psykologi". Man erinras om detta, då man läser en
del av hans uppsatser i den nu föreliggande
volymen "Essäer", som sammanställts av sonen
Staffan Andræ. Det är särskilt då han skriver
om Birgitta, i ett par lysande småstycken, om
Swedenborg eller Selma Lagerlöf.
Andræ gjorde sig känd som en
gudabenådad föreläsare och talare. Det som gav
tjuskraften åt hans personliga framträdanden
som talare återfinns också i det mesta han har
skrivit, i synnerhet som man bakom orden
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
