Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
månad som stycket går mer och mer äter sig in i hans
privatliv. Gränsen mellan sken och verklighet suddas
ut mer och mer tills den försvinner, och ett brott blir
följden. Avsnitten från livet utanför teatern vävs
skickligt samman med själva teaterpartierna, som är de
bästa — bildmässigt komponerade och dramatiskt
slagkraftiga. Anmärkningsvärd är användningen av
ljudet som en slags inre monolog hos huvudpersonen
för att återge den process, varigenom i hans fantasi
omgivningen omskapas efter teaterrollen. Colmans spel
i Cukors säkra, kultiverade regi spränger
"persona-lity"-ramen och växer ut till en verklig rollgestaltning.
Hans dödsscen minns man kanske allra bäst. Den är
sällsynt intensiv och filmisk. En skugga — från en i
rummet inträdande person — drar sakta över hans
ansikte, en violin sätter in i musiken, från salongen
hörs publikens jubel, en strålkastarkägla kastar sitt
ljus mot scenen, ridån går upp, men scenen står tom
— ingen kommer in för att tacka för applåderna. Och
så faller för sista gången den tunga ridån för den store
aktören, som spelat sin roll till döds.
Huco Wortzeliüs
Tyst överenskommelse (Gentleman’s Agreement).
Manus av Moss Hart efter Laura Hobsons roman.
Regi: Elia Kazan. 20th Century Fox.
"Tyst överenskommelse" bygger på Laura Hobsons
roman "Gentleman’s Agreement" där författarinnan
går till attack mot den enormt utbredda amerikanska
antisemitismen. Problemet har blötts och stötts i
många böcker före denna som dock genom sin
effektfulla uppläggning och sina bestselleregenskaper torde
ha trängt ganska djupt in i antisemiternas led. Genom
bräschen strömmar sedan filmen in och når ett
ofantligt mycket större antal med sin propaganda.
Visserligen lär det väl inte gå att omvända en renodlad
antisemit eftersom varje sådan är intellektuellt och
känslomässigt defekt men för mängden av oreflekterade,
fel-uppfostrade och snobbistiska antisemiter kan säkert
såväl boken som filmen utgöra nyttiga tankeställare.
Uppslaget är fyndigt: en journalist som fått i
uppdrag att skriva en artikelserie mot antisemitismen
utger sig för att vara jude och studerar under ett par
månader reaktionen hos de människor han kommer i
beröring med. Fastän han varit väl förtrogen med de
olika sätt varpå antisemitismen yttrar sig blir det en
chock för honom att få dem spottade rätt i ansiktet på
sig. Denne man är nu en ovanligt renhårig och stridbar
person som inte ens inför sig själv vill erkänna att det
är eller skulle behöva vara en otrevlig roll han valt att
spela och det värsta han råkar ut för är egentligen när
han konstaterar att det t.o.m. bland hans allra mest
närstående och bland judar finns de som vill förmå
honom att skjuta den bittra kalken ifrån sig. Det synes
honom som något oerhört att han skall behöva vara
tacksam för privilegiet att slippa vara jude. För
människors likställighet oavsett ras drar filmen sin lans
och gör det i krigarens vällovliga avsikt att döda.
Antisemitismen framställs som ett förräderi mot den
västerländska demokratin och som en skamlighet att
hänsynslöst slå ned på varhelst den blottar sig. Enklast
uttryckt är filmens tendens att det aldrig kan vara
någon skam att vara jude men väl antisemit och att
det gäller för alla rättänkande att i ord och handling
så snart minsta tillfälle ges demonstrera detta. Det är
säkerligen för optimistiskt att tro att antisemitismen
skall självdö om man bara undviker att diskutera
judeproblemet. Den kan inte upphöra förrän antisemiterna
bland hyggligt folk får det lika obekvämt som judarna
nu har det bland de tjockskalliga och råa.
"Tyst överenskommelse" uträttar sitt angelägna
ärende effektivt och intelligent. Det är inte någon
märkvärdig film utan tillskuren efter gängse
Hollywoodmodell. Men banaliteten, den ovidkommande
smartnessen i kläder och environger, de
småsentimen-tala familjeinteriörerna, de utdragna kyssarna och all
omständlighet kring dukade bord och cocktailbrickor
har här faktiskt en uppgift att fylla.
Konventionalismen i utformningen fångar in den stora konventionella
publiken och håller den kvar medan det
okonventionella innehållet matas i den.
Gregory Peck är utmärkt som journalisten och det
märks att han är personligt engagerad i rollen. Filmens
mest individualiserade figur är annars fästmön som
med stor mjukhet och anmärkningsvärt avstående från
glamourpolityr spelas av Dorothy McGuire.
Georg Svensson
Sierra Madres skatt (Treasure of Sierra Madre).
Manus och regi: John Huston. Warner.
"Gull är blott mull" säger ett gammalt visdomsord
vars sanning demonstreras av denna både gripande och
drastiska äventyrsfilm, byggd på en roman av den
mystiske B. Traven.1 Ett par luspanka och vinddrivna
amerikaner (Humphrey Bogart och Tim Holt) får i ett
mexikanskt natthärbärge kontakt med en gammal
guld-grävare (Walter Huston) och startar med honom en
primitiv guldsökarexpedition in i djungeln. De blir
bönhörda och vaskar fram några påsar guldstoft ur sin lilla
gruva bland bergen. Allteftersom guldet ökar i påsarna
växer spänningen mellan kompanjonerna, det är bara
1 Denne har möjligen identifierats i samband med
filminspelningen. Regissören John Huston
korresponderade med den i djup anonymitet höljde författaren
och en dag fick han besök på sitt hotell av en gammal
man som presenterade sig som Hal Croves, översättare
av Travens böcker. Croves deltog sedan som rådgivare
och Huston fick det bestämda intrycket att Croves och
Traven var samma man.
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
