Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Detta är alltså vårt sommarnummer, och
med litet god vilja kan man kanske finna det
en aning säsongbetonat, så att det även kan
medföras på ångbåtar och badstränder.
Martinson diktar om högsommar, kaprifol och
månsken men även om den beklagansvärda
oxen, vars sommar består av insektstyng, ok
och slag. Edith Södergran slutade en
midsommardag för tjugufem år sedan sitt korta
jordeliv, som under många år var en
oavbruten kamp mot fattigdom och ohälsa,
genomkämpad med enastående mod och trotsig
lidelse. Vi erinrar om minnesdagen med en
hittills opublicerad prosadikt av skaldinnan.
Gustav Sandgren låter oss uppleva småstaden
som livsform och idyll. Hans tre små
prosasaker är utdrag ur en bok om Trosa som han
håller på att skriva med anknytning till
Trosamålaren Reinhold Ljunggrens tavlor, av vilka
ett par reproduceras i häftet. Ljunggren är en
ung målare som går sin egen stig i vårt
måleri, fjärran från Picasso, abstraktion och
surrealism. Efter akademiåren kom han att slå
sig ner i Trosa och blev helt fångad av denna
lilla värld vid sidan av den bråda strömmen.
Han bekantade sig med staden och dess
människor och tolkade vad han såg i små
förtjusande tavlor, som äger miniatyrens utpenslade
noggrannhet och klarhet och en charm som
är i bästa mening naiv. Närmast erinrar han
om danskt 1800-talsmåleri från Købke till
L. A. Ring men är inte förty genuint svensk.
Sandgren har själv varit bosatt i Trosatrakten
och är sedan gammalt väl förtrogen med
staden, det var därför naturligt att uppdra åt
honom att skriva texten till en bok om
Reinhold Ljunggrens Trosa.
De bägge nya lyrikerna Bo Strömstedt och
Bo Setterlind har hittills inte utgivit några
egna böcker, och den tjuguettårige Strömstedt
har överhuvudtaget inte tryckt någonting före
sin dikt om det efterlängtade sommarregnet.
Setterlinds skärgårdsdikter ingår i en samling
som kommer till hösten. Irja Browallius har
lämnat ett bidrag till en artikelserie om böcker
som betytt särskilt mycket för respektive
författares utveckling. Serien startade för rätt
länge sedan med en artikel av Jan Fridegård
(BLM IV, 1945) men kom sedan av sig. Vi
hoppas nu få bättre fart på den och har redan
fått löften om bidrag från flera håll. Numrets
utländska novell är författad av en kvinnlig
engelsk debutant, som presenterades av John
Hayward i vårt novembernummer i fjol.
Författarinnan erhöll för sin novellsamling
"Inno-cents" ett av Somerset Maugham uppsatt
stipendium, avsett att möjliggöra för yngre
engelska författare att komma utomlands. Arne
Hirdman är bland de yngre författarna ett av
de originellaste huvudena, stor beundrare av
Johannes V. Jensen och dennes myter. Han
skriver här om konsten att börja stycken,
vilken är minst lika svår som att sluta dem.
Slutligen har Äke Runnquist ägnat en uppsats åt
serierna, veterligt den första svenska essay som
skrivits över detta i all sin trivialitet mycket
betydelsefulla ämne.
Serierna
är ett fruktansvärt aktuellt begrepp, men, som
Å. R. konstaterar, denna den mest utbredda
av all folkläsning har hittills lämnats
påfallande i fred av sociologer och uppfostrare, som
annars visar en sådan nitälskan när det gäller
att handleda folk i deras läsning och hålla
uppsikt över hur den goda smakens regler
upprätthålls av redaktörer och förläggare. Hur
många gånger har jag inte konstaterat liur en
lösnummerköpare av en aftontidning stannat
mitt i trafikvimlet för att fördjupa sig i
innehållet och därvid inte stannat vid press-stop-
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
