Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Irja Browallius: Böcker i mitt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER I MITT LIV
de var ej få, som fanns i mina föräldrars
bokhyllor på den tiden. Men vilka det var, och
vad jag tyckte om dem, minns jag absolut
inte. Jag kommer bara ihåg, att jag med stor
förtjusning i trettonårsåldern läste alla Paul
Heyses noveller, en lång rad volymer i svart
halvfranskt band.
En bok, som emellertid blev av stor
betydelse för mig, var Marcus Aurelius’
"Självbetraktelser". Jag har visst nämnt detta
någonstädes, och en bekant sade mig vid tillfälle,
att han fann det egendomligt, att jag hade
tillgång just till ett sådant verk, och att jag
överhuvudtaget läste och värdesatte det så högt
vid så unga år. Det föreföll nästan, som om
personen i fråga trodde, att jag genom att
berätta detta om mig själv gjorde ett försök
att verka intressant. Det skulle då vara fråga
om ett slags pose från min sida sett. Detta är
absolut felaktigt. Denna bok betydde mycket
för mig och gjorde det kanske ännu mera
under de senare gymnasieåren. Detta inte på
grund av en slump utan helt enkelt därför,
att jag i den sökte tröst och mod i tillvarons
svårigheter. När jag nu tänker efter måste jag
tillstå, att de svåraste åren av mitt liv
otvivelaktigt inföll, låt mig säga, mellan tretton och
tjugutre år, med en viss koncentration av
själsvånda under sjutton- till och med
tjuguårs-åldern.
Familjehändelser, besvikelser inför
människors handlingar, oförståelig ondska,
ekonomiska svårigheter, en del invecklade
förhållanden, den unges första möte med en hård
värld överväldigade mig. Och slag i slag
inträffade ödesdigra ting, som inverkade så hårt
på mig, att jag vid tjugutre, tjugufyra års
ålder nästan ansåg mig färdig med världen
och livet. Och senare, när jag efter vissa
svårigheter att skaffa mig levebröd, äntligen
blev lärarinna i en lantlig trakt, längtade jag
under lång tid knappast tillbaka ut bland
människorna, som jag tyckte mig ha fått nog av.
Men det är möjligt, att vad jag upplevt och
vad jag i denna bok inhämtade, hämmade mig,
stäckte min lust att leva ut och gav mig en
onödigt resignerad syn på mig själv och
människorna. Men det var utan motsägelser så,
att den under olyckans beska stunder ofta var
det enda jag hade att vända mig till.
Jag tror inte, att jag läste så särdeles mycket,
kvantitativt sett, under en följd av år, låt oss
säga mellan femton och tjugu års ålder, utöver
vad gymnasiet påbjöd. Jag hade kanske inte
så mycket tid. Eller möjligen — ty skaffar
man sig inte i själva verket tid att ägna sig
åt det som djupt intresserar? — hade jag inte
så oerhörd läslust. Livets märkliga problem
upptog mig för mycket just då. Och jag hade
för resten en vurm, som tog stor tid och i sig
innebar en dröm om fulländning, nämligen
målning.
Jag fick emellertid den julen, då jag fyllde
sjutton år — en ålder som borde vara poetisk
i en flickas liv — en bok av min far:
Dosto-jevskijs "Döda huset". Jag undrar, om inte
detta var den första ryska bok jag läste. Den
gjorde också ett oerhört starkt intryck på mig.
Jag fascinerades av detta människomyller. Alla
dessa ryska typer, miljön, den noggranna
beskrivningen av kroppar och först och främst
själar tilltalade mig mycket. Händelsen då
fångarna i den sibiriska ödsligheten förbereder
teaterföreställningarna, syr ridån av
hopsamlade lappar, repeterar och inlär rollerna till
den stund, då spelet begynner och författaren
beskriver de agerandes prestationer och
framför allt den egendomliga publikens reaktioner,
minns j ag att j ag var helt gripen av. Det måste
ha varit denna bok, som väckte mitt intresse
för rysk litteratur.
Under två följande perioder kom jag att läsa
mer än under andra tider. Den första inföll
under en sjukperiod på sanatorium vintern
efter studentexamen. Min far bar till mig en
mängd böcker lånade ur Svenska
Teaterförbundets bibliotek, och under två månaders tid
eller kanske längre läste jag praktiskt taget,
så mycket jag orkade. Den senare läsperioden
inföll, när jag blev lärarinna i Närke.
På landet blev läsningen ett av de stora
intressena under ett stilla liv, som trots att
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
