Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Åke Runnquist: Tankar om serier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE RUNNQUIST
Även om det alltså är sällsynt med mer
påtaglig propaganda i serierna och även om sådan
av oförklarliga skäl kan slå högst olika ut, bör
givetvis inte verkan hos den allmänna
inställning, varpå hela serien bygger, underskattas.
Tendensen är givetvis i regel rätt
överensstämmande med den officiella amerikanska
moralen, framgångsrika affärsmän är idealfigurer,
som först på senare år börjat efterträdas av
pojkaktiga flygöverstar, och undertonen går
i regel ut på att allting är bra som det är, det
finns knölar och (i regel lätt identifierade)
skurkar, men det finns så gott om hyggligt
och präktigt folk att saker och ting alltid reder
upp sig. Det finns emellertid flera serier som
starkt håller på den amerikanska
konstitutionen och de demokratiska principerna. Dit
hör den hygglige, närmast liberale
tungvikts-mästaren Joe Palooka i serien med samma
namn, och dit hör i ringa mån även
Karl-Alfred och den piratbekämpande Jim. Även
Stålmannen har gjort ett uppmärksammat
avsteg från neutralitetsprincipen genom att
ingripa mot en lynchning, ehuru det gällde en
vit man, inte en neger.
Bland seriemagasinen finner man däremot
åtskilliga med markerad tendens. En
föräldraorganisation försökte utan större framgång ge
ut sedelärande serier, medan däremot serier
med bibelmotiv trots ett visst motstånd i starten
blivit en stor framgång och distribueras av
flera kyrkor. En plats för sig intar "Catholic
Comics", som i mer eller mindre subtila
former erinrar om jesuiternas valspråk att
ändamålet helgar medlen. Där kan man få se den
unge baseballhjälten som vinner matchen åt
laget tack vare att han kvällen innan bett
till madonnan, man kan se privatdetektiven
fader Flanagan — som bör kunna locka tårar
av grämelse i ögonen på en
chestertonbeund-rare — och andra heroer, som leder de
minderåriga läsarna på vägen till Rom.
Vill man i stort försöka se de sidor hos
serierna, som kan betecknas som mindre
tilltalande, blir det, som ofta när det gäller den
i massupplaga spridda underhållningen, två
saker man opponerar sig mot — serierna står
i regel på en konstnärligt låg nivå och deras
handlingsschema ter sig i längden som
urvattnad verklighetsförfalskning. Om man tar
den populäraste typen, den serie som skildrar
en familj, kan man visserligen säga att
serieschablonen går något längre i fråga om
realism än veckotidningsnovellen. Den senare
slutar ju i regel med förlovning — det har
utgjort en av de främsta angreppspunkterna
mot den. Serierna skildrar i betydligt större
utsträckning den äktenskapliga samlevnaden,
men man kan inte säga att den sätts i särskilt
realistisk belysning. Antingen serveras
ständiga gräl mellan ett par groteska makar, gärna
kompletterade av en svärmor, som i den
amerikanska "The Gumps" eller den svenska
"Kronblom", eller också skildras en ren
dockhemsmiljö, som i "Blondie" och dess talrika
efterföljare, "Dotty", "Tjolanders" o.s.v. Man
får till livs de små bekymren, men inte de
stora. Nu tillhör jag visserligen inte dem som
anser att man ständigt måste ha den sociala
verkligheten för ögonen och ett uppfostrande
syfte i ryggen. Men när menlösheten och
omvägarna kring problemen år efter år görs
till högsta princip som i dessa serier, vilka
utger sig för att skildra verkligheten, måste
man onekligen reagera. Här förekommer
bekymmer, det är vad som håller serien i gång,
men de är av helt idyllisk art, barnen slår ut
fönsterrutor, men de stjäl aldrig, pappa tappar
kragknappen under byrån men kommer aldrig
hem berusad, mamma köper hattar för
hushållspengarna men har aldrig allvarligare
slitningar i sitt förhållande till pappa, och man
kan få tandvärk men aldrig barnförlamning.
Detsamma gäller äventyrsserierna.1 Hjälten
blir inblandad i kärleksäventyr, men han håller
1 Enligt ett svenskt expertuttalande, som stämmer
med amerikanska uppgifter, börjar äventyrsseriernas
popularitet avta till förmån för de enklare, mindre
sammansatta, mera folkliga serierna. Enligt samma
källa skulle den svenska publiken föredra de mer
anekdotiska serier, där varje avsnitt är ett avslutat
helt, framför de fortlöpande.
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
