Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
däri, att hjälten i den här romanen,
verkmästare Otto Quangel, liksom hans hustru Anna,
säges till en början ha röstat på Hitler (dock
utan att ingå i partiet) därför att han i honom
hälsade den som gjort slut på arbetslösheten. Att
de verkliga orsakerna voro rustningsindustrins
igångsättande och en allmän, redan inledd
omsvängning i konjunkturerna, tycks varken ha
fallit Quangel eller hans skapare in! Men
Fallada må ha varit aldrig så mycket av en
vingel-makare och opportunist, sin typskapande
förmåga på ytplanet och sin talang att koka ihop
fängslande underhållningsromaner kring
upprörande småfolksproblem tycks han ha
bevarat. De ha i varje fall inte kommit på skam
i "En mot alla", som med kraftiga inslag av
thriller- och kolportageteknik ger en lika
suggestiv som dramatisk berättelse om vardagsliv
och vardagshelvete i det hitlerska tusenårsriket
under krigsåren 1940—42.
Den hederlige, sparsamme tyske arbetaren
Otto Quangel får i varje fall upp ögonen för
vad han gjort då han hjälpt Hitler till makten
— om inte förr så när budet kommer att
makarnas ende son stupat i Frankrike. Den
ohöljda partinepotismen har han redan stiftat
bekantskap med i den möbelfabrik där han
arbetar. Så inleder han med bistånd endast av
den trofasta hustrun sin förbittrade kampanj
mot hitlerväldet genom att texta brevkort med
upproriska paroller och utplacera dem runtom
i Berlin i trappuppgångar och brevlådor. Och
med säkerligen riktig psykologi -— kanske
grundad på självkännedom — har Fallada hos
makarna Quangel påvisat de nyomvändas iver,
benägenheten att allteftersom deras opposition
fortskrider upptäcka allt fler brister och fel
hos systemet, få upp ögonen för ting som de
i det längsta blundat för — exempelvis
judeförföljelserna. Därvidlag är säkerligen det
hedervärda paret representativt för väldiga
befolkningslager både inom och utom
Tyskland! Men korten få ingen annan effekt än att
sprida skräck och fasa bland upphittarna och
deras omgivning, och så gott som alla hamna
de hos Gestapo — ett bevis på det fåfängliga
i Quangels naiva förhoppningar att så en god
skörd, att väcka till liv en oppositionsrörelse
inom ett terroriserat folk. Själva storyn
kommer så att handla om de mer eller mindre
äventyrliga kortutläggningarna, om hur Gestapo
långsamt men säkert lyckas inringa
"brottslingen", varvid han som alla andra till sist
begår de fel varigenom han åker fast. Och så
följer den avslutande långpinan med förhör,
tortyr, domstolsscener och avrättning.
Ingen deckare kan erbjuda en mer andlöst
spännande lektyr än denna ömkliga historia
om gäckade förhoppningar och om intigheten
i det enskilda människokrypets uppror mot det
järnhårt reglerade termitsamhället. Men kring
själva historien har Fallada grupperat ett brett
typgalleri, som åtminstone förefaller att ge ett
vederhäftigt tvärsnitt genom tysk krigsvardag
och tyskt folk från Berlins horisont. Bäst har
han här som alltid lyckats med småfolket samt
de misslyckade existenserna. Det är dessa sista
som flyta ovanpå i diktaturernas smutsiga
vatten, rena förbrytar- och utpressartyper som
soutenören Emil Borkhausen, skapad till
angivare och dräng åt Gestapo, en förfallen och
brutaliserad alkoholistfamilj som Persickes,
där fadern hamnar på anstalt och får dödshjälp
på order av sonen-ungdomsledaren, medan två
andra söner ingått i SS och dottern utbildas
till pådriverska och fångplågerska i
kvinnolägret Ravensbrück. Där är de råa
landsknektarna i partieliten och motsättningarna mellan
dem och kriminaltjänstemännen av facket, som
darra inför sina nya, rytande herrar, därför
att dessa med ett ord kan förpassa dem till
källarcellerna och därför att de själva sedan
generationer varit vana att jaga och fånga
människor utan att fråga efter vem som suttit
vid styret och vem som befallt dem att göra
det. Där är ett arbetsskyggt och livsodugligt
stackars kräk som Enno Kluge, med totospel
och sol och vår som enda intressen, och som
råkar bli ett falskt spår och utan vidare tvingas
att begå självmord därför att han blivit
obekväm för en viss poliskommissarie. Där är de
skuldlösa makarna Hergesell, ett ungt
arbetar-par i släkt med Pinnebergs, som bara önskar
leva för sin egen småborgerliga lycka men
obevekligt drages in i maskineriet och males
till döds. Där är mer eller mindre fega
intellektuella och andra som äro modiga men ha
alltför svaga nerver för att stå ut med
pressande förhör och tortyr, för att inte tala om
korrumperade domare och advokater och läkare
som hemfallit åt morfinmissbruk för att döva
samvetskvalen och ångesten. Där är också ett
fåtal karaktärer, utom makarna Quangel
egentligen bara brevbärerskan Eva Kluge, som har
djärvheten att utträda ur partiet när hon
kommit på det klara med att älsklingssonen
utvecklats till förbrytare i nazismens tjänst,
och som adopterar och gör en riktig människa
av Borkhausens vinddrivne unge son; denne
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
