Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
får i boken företräda Falladas ljusa
förhoppningar om den tyska ungdomen och dess
framtid. Där är också några kommunister, som
visserligen ha kraft att bilda motståndsceller
men därvid också offra elementära mänskliga
värden. Om allt sådant berättar Fallada med
mycken trovärdighet, med en grund men ändå
tillförlitlig psykologi -— därför att någon
fördjupning här inte vore på sin plats — och
med ett slags troskyldig samstämmighet, som
långa stycken kan påminna en svensk läsare
om Hammenhögs relationer till sina figurer.
Men det måste då genast tilläggas, att Fallada
till skillnad från sin svenske kollega är en
skicklig och roande berättare och dessutom
förmår insätta sina personnager i vida sociala
sammanhang -—- han är också en styv reporter
med blick för samhällsförhållanden och sinne
för atmosfärer. Den allmänna atmosfären av
förlamande skräck, angiveri, ständig
osäkerhet, allas misstro mot alla och, inom en mer
begränsad omkrets, av godtyckligt våld,
slemmig korruption och förnedrande förtryck har
han fångat på ett kusligt övertygande sätt.
Däremot slår hans förmåga slint inför
högre organiserade varelser. Kammarrättsrådet
Fromm, som markerar platsen för den
gammalpreussiske ämbetsmannen med sitt kalla
men omutliga rättfärdighetskrav, blir inte mer
än en skuggestalt eller en vänlig tomte med
giftkapslar i påsen, och en förfinad
kulturmänniska som Quangels cellkamrat, kapellmästare
Reichardt, blir så upphöjd att han likt en ängel
svävar i det blå. Också skildringen av makarna
Quangels rakryggade, oböjligt karaktärsfasta
hållning under rannsakan och misshandel bär
idealiseringens stämpel. Fallada har tydligen,
förlåtligt nog, velat göra dem till symboler för
motståndets eget, inneboende värde, för själva
det förtrampade tyska folket och dess förmåga
att höja sig över jordiska öden. Allt dylikt har
mer med vackra känslor att göra än med
litteratur. Holger Ahlenius
PUSJKIN OCH GORKIJ
Aleksander Pusjkin : Spader dam och andra
noveller. Översättning av Manja Benkow,
E. von Sabsay och C. Sterzel.
Tiden 1948. 2:65.
Maksim Gorkij: Husbonden. Översättning av
E. von Sabsay och C. Sterzel.
Tiden 1948. 2:65.
I den värdefulla bokserie som Tidens förlag
utger under rubriken "Ryska klassiker" har
dr Nils Åke Nilsson, som svarar för urval
och författarpresentationer, låtit inflyta en
volym noveller av Aleksander Pusjkin och en
berättelse av Maksim Gorkij. Det är självklart
att en bokserie av denna art inte skulle kunnat
utesluta novellisten Aleksander Pusjkin : han
är ju inte bara den ryska 1800-talslyrikens
portalfigur utan också den realistiska ryska
prosaberättelsens store grundläggare. Den volym
som nu föreligger presenterar dels hans mest
berömda novell, "Spader dam", dels de mindre
prosastycken som Pusjkin 1831 utgav under
titeln "Bjelkins berättelser". "Spader dam"
skapade Pusjkin under inflytande av E. T. A.
Hoffmann; denna berättelse förenar på ett
helgjutet sätt både fantastiska och realistiska
element. Utan tvivel betecknar den en
höjdpunkt i Pusjkins prosaalstring: det är ett
konstverk som kan föra några av den franska
1800-talsnovellens mästare i tankarna: samma
eleganta knapphet i kompositionen, samma klara
konturer i karaktärsteckningen. "Bjelkins
berättelser" är mindre till formatet; oftast har
de skissens karaktär, men en och annan
berättelse ger ändå de mer utförda linjerna av ett
människoöde. Naturligtvis har tiden lagt sin
patina över några av dessa berättelser, men
den rätt lyssnande läsaren förnimmer ändå de
levande pulsslagen under deras ibland
ålderdomliga kostymering. De ger glimtar av ett
förgånget Ryssland — samma Ryssland som
träder oss till mötes i Pusjkins versepos
"Eugen Onegin". Till sin faktur är dessa
berättelser enkla och osmyckade, men de har
ofta ett leende behag, en osviklig charm (se
t. ex. "Herrgårdsfröken som bondflicka"!).
Hur många impulser Pusjkins rika genius givit
åt efterföljarna i den ryska
1800-talslittera-turen framstår ganska klart redan efter
bekantskapen med dessa prosastycken. I "Spader
dam" förebådar han Gogols och Dostojevskijs
Petersburgsnovellistik, medan de till rysk
provinsmiljö förlagda skisserna pekar fram mot
Turgenev och Tolstoj.
Realismen, verklighetsuppfattningen
förbinder Pusjkin också med en senfödd rysk diktare
som Maksim Gorkij. Men i Gorkij s retort
blandades helt naturligt fränare ingredienser.
I berättelsen "Husbonden" är det proletariatets,
slavarbetets Ryssland som med påträngande
kraft träder läsaren till mötes. Denna
berättelse är en förstudie till diktarens
självbiografiska trilogi, det verk som betecknar
topppunkten i hans rika produktion. Samma period
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
