Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
initierade skildring av Bellmans mänskliga och
konstnärliga utveckling i takt med tidsandan,
en skildring där de dräkthistoriska aspekterna
spela samman med de konsthistoriska och med
den överlägsna litterära analysen, så att de
stora tidsdragen ständigt föras ut i den lilla
detaljen och exemplifieras med hjälp av denna.
Sammanställningen mellan "Biåsen nu alla"
och Bouchers tavla "Venus’ triumf" eller
mellan "Vila vid denna källa" och ett landskap av
Elias Martin utgör prov på vad den suveräne
kulturhistoriske essayisten har att bjuda i sina
yppersta stunder.
Om Anton Blanck i sin Bellmansstudie i viss
utsträckning har måst tillgodogöra sig andra
forskares resultat, så har han i fråga om Anna
Maria Lenngren framför allt kunnat bearbeta
sina egna. Det är nu mer än tjugufem år
sedan han publicerade sin grundläggande studie
över skaldinnan, där han med osviklig
säkerhet bestämde hennes förhållande till
samtiden. I den nu utkomna essayen har den
eminente forskaren ytterligare nyanserat bilden,
lagt till och dragit ifrån, slipat och putsat.
Resultatet har blivit något ganska
häpnadsväckande i fråga om personkarakteristiken och
en tidsbelysning, som rör sig inte bara med
litteraturens och idéernas historia utan också
med konsthantverk, sociala förhållanden,
politik och heminredningar, det hela givet med
en svävande lätthet, ett behag, en
självfallenhet, som ögonblickligen röja den
överlägsne forskarens restlösa förtrogenhet med
ett levande förflutet. Tag till exempel den
briljanta snabbskissen av Gustaf III som
kulturpolitiker i Adlercrantz’ operasalong, i
"välberäknad maskopi med radernas borgerliga
åskådare". Eller läs vad Blanck skriver om en
svensk silverpjäs och vad den har att utsäga
om epokens innersta väsen:
Tag en svensk silversmeds kaffekanna från slutet
av sjuttonhundratalet och följ med ögat dess
välberäknade, elegant slingrande konturer, iakttag hur
glansdagrarna satts in för att skänka en underbar
lätthet åt den tunga metallen och ni har sett något
av århundradets själ i detta lilla vardagsföremål, trots
att det inte alls vädjar till fantasien.
I själva verket är Blancks essay inte så olik
denna sengustavianska silverkaffekanna. Dess
utsökta kvalitet är i sista hand hemlighetsfullt
betingad av Anton Blancks personliga affinitet
med den fina liberala borgerlighet, som under
1790-talet, Anna Maria Lenngrens stora tid,
arbetade sig fram mot den vikande
aristokratin och som i våra dagar i sin tur håller på
att trängas undan av andra samhällslager. En
essaykonst som denna hör redan hemma i en
kultur som håller på att dö ut.
Anton Blanck har väl huvudsakligen tagit
fasta på den harmoniska fru Lenngren. Ruth
Hedberg, som skrivit en licentiatavhandling
i ämnet, har med Henry Olsson framhävt
harmonins tvivelaktighet i en broschyr, där hon
in extenso återger tre kåserier ur
Stockholms-Posten för 1785 och 1791 och genom att
sammanställa dem med dikter av fru Lenngren
lyckats göra troligt, att hon var den anonyma
prosaförfattaren. Den lilla undersökningen,
vars naturliga form hade varit
tidskriftsartikelns, är elegant skriven och förefaller säkert
genomförd. De djupa nigningarna för Böök
ha inte blivit obelönade. Holger Ahlenius
RYSSLANDS
UTRIKES-POLITIK
Hal Lehrman: Ryska Europa. Översättning
av James Rossel. Tiden 1948.
12: 50.
Edgar Snow: Vill Stalin krig eller fred?
KF:s bokförlag 1948. 5:—.
Amerikanen Hal Lehrman arbetade under
de första efterkrigsåren i Sydösteuropa för
olika amerikanska och engelska tidningar, och
han har nu sammanfattat sina intryck i en
volym som översättaren kallar "Ryska Europa"
(ehuru "Rysslands Europa" hade varit bättre
och stått i större överensstämmelse med
originalets titel, "Russia’s Europé"). Hela det
"ryska Europa" tas dock inte med, ty Polen
utelämnas, men å den andra sidan behandlas
mycket utförligt Grekland, som ju står under
västligt inflytande.
Lehrman ger intryck av ärlighet och
uppriktighet men tyvärr också av en viss
naivitet. Han kom till Grekland med förutfattade
meningar om den brittiska "imperialismens"
fördärvlighet (en i Förenta Staterna
traditionellt omhuldad fördom) och om
kommunisternas framstegs- och frihetsvänlighet. Dessa
fördomar har satt sina spår i det första kapitlet om
Grekland (ty det finns två sådana). Härmed
är naturligtvis inte sagt, att Lehrmans talrika
vittnesbörd om övergrepp mot grekiska kom-
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
