Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Otto Karl-Oskarsson: Broderskap. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTO KARL-OSKARSSON
hein än blev. Man skulle väl vara en stock
i väggen annars.
Han kesade åt fönstret och gnodde öronen
med tumnypan. Som om det var frostigt på
öronflikarna, som om det var vinter och som
om inte solvägg och tjälrök och grönska fanns
också i vår.
Att den där laken skulle hitta ginaste vägen
till bolagschefen, då han åkte ur styrelsen
kunde man väl närapå ana, hur lite man än
ville tro’t. För orden hanses, dom var vägda
mången gång förut. Vägda och värderade,
precis skapt till bolagslekatt, jojomen. Ja, att
krypa i stoftet för storgubbarna men pruta
och dividera med småfolk, huka för dom starka
men fräsa åt dom andra precis som en lekatt.
Jojomen, och vi andra, vi som trodde på
ändringen och tiden, vad fick vi — jo, skit på
tummen. Se, svarta listan vart också ensorts
ändring. En knepig lista den för dom som
begriper sej på finesserna. Den är inte som
dagstidningen inte och inte som
taxeringslängden heller, som var och en kan kika på.
Men den finns, och är man mantalsskriven
på det papiret, då får man allt bena gädda
och braxen, om man har en ryssja att kasta
ner i sjön, för flottningsjobb är inte till för
en sån karl. Och ungarna hanses får äta ord,
ord, en god och närande mat.
... Att Ernst lär ju begagna hustrun hanses,
och då får han väl böna in Jotta hos Bolaget.
Som bas så har han väl lite makt också ...
Hustrun hanses. Nä, farsgubben kunde ha
vilat sej i stället för att slita opp granstubbar
och björkrölter flera hektar, så hade Åbacken
stått här behändigare. För den här gamla
bynningen skriker ju efter målning, och
rödfärg är inte dyr. Så nu när man slipper spilla
dagsverken åt Bolaget, kunde man ge sej ro
och måla opp. En sån här kåk illande röd mitt
i grönskan, den synen vore något till syn. Och
Bolaget fick punga ut. Jojomen, bolag som
bolag, dom är ena utsugare i själva
urkunderna, då man adderar och drar ifrån.
Flott-ningsbolag och assuransbolag, i samma båt
ror dom — se, djävulen kröp in i aktieposterna
då helvetet blev omodernt. Och han tog på sej
räkenskaperna och omänskligheten i
aktiegubbarnas jakt efter ränta, så att gubbarna kan
gå i kyrkan med mororna på söndagarna. Så
bolag som bolag, bara assuransbrevet ligger
på skorstenspipan, och röda stugor på gröna
backar, det är ju som en gammal dröm att
skåda.
Han satt och svor på brotrappan. Han
blängde åt köksfönstret och svor och tänkte
något småord emellanåt, och hans grova eder
valkade sej in i varandra som väl jästa bullar
på en bakplåt, vilket småorden garnerade som
sockerpärlor och mandelkorn.
Men folk spyr på ungarna bakom knuten,
och ungarna bär hem spy an. Att Ernst får ju
begagna hustrun, åja, lite har man allt
skärskådat själv också, och ändring lär det ska bli
lika visst som att gäddan inte leker almanackan
igenom och som att braxen inte slipper opp
i åarna i sommarvatten. — Jojomen, en grann,
en jäsande gardin har vi fått i köksfönstret.
Jojo, krage och slips och dagstidningen
framför sej nutillsvida, bas för några man på Ån
nämligen. Och lagad mat hos Siri nämligen,
likvid en vecka i förskott nämligen. För bror
hanses har det inte så fett nämligen, står på
svarta listan och får bena braxen nämli...
Nämligen.
Han vickade opp ändan från brotrappan och
hade slutat gno. Tänjde i stället de styva benen
lite kalvaktigt och kesade ånyo åt
fönsterbilden. Åja, lite hemkallsrätt ska man väl ha
kvar i Åbacken än i dag, och köket är ett
stabilt bonat kök, soffan och diskbänken och
skåpet och stolarna står stadigt som man själv
ställde dom, och där ska man väl kunna sitta
en stund. Och ta sej en slurk ur kaffekokaren
och höra efter hur det står sej med hälsan
nämligen.
Så där sitter han. Tidningen klämd mellan
armbågen och tjocklåret, eftersom tobaken
måste ner i pipan. Se, flottningsbasen har ätit
mat, och en rök ovanpå lär behagas, medan
Siri diskar undan vid bänken.
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
