Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Vilgot Sjöman: Möte med Rut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILGOT SJÖMAN
Att se vattenmassor forma sig efter
en vilja
och rusa fram som en skock omedvetna barn!
(Omedvetna barn är de flesta människor.)
Småstadskvällen låg ljum över gatan:
den gjorde fotsteg och viskningar lena som blomblad,
ivhether near to me or far,
it’s no matter, darling, where you are,
I think of you,
of you,
of you,
of you ....
Mekanisk röst ur radiogrammofon
emellan väggar i blekgrönt,
och under en strilande ljusglob i taket:
några ungdomar som pratat sig trötta
och inte visste, hur
de skulle fortsätta leken.
Jag slank in.
När jag beställt, drog jag automatiskt fram tidningen.
Medan jag väntade på kaffet och wienerbröden,
fick jag syn på
notisen.
Mer
hade de inte
ägnat henne.
2
På en tillställning med en massa flickor
av den vanliga, blekt vajande sorten
— blommor med långa stänglar och skära kronblad —
såg jag henne
första gången.
Hon dök opp i min väg
som en vildvuxen växt,
ett ogräs, jag var nära att sparka undan.
Men hon var resligt stark,
med kraftiga, fasta lemmar,
och hon höjde sig över alla de andra
med trotsigt upprätt huvud
och självmedvetet rufsig frisyr.
Hon var ful; och jag pinades av hennes fulhet
alltifrån början.
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
