Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Vilgot Sjöman: Möte med Rut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTE MED RUT
Men den kvällen accepterade jag den genast,
led av att vandra längs grusgångarna
och tvingas uppmärksamma
rabattblommorna.
Hon kunde ha varit genomsnittligt och lite menlöst ful,
om inte ärren på kinderna funnits,
de tusen millimetersnitten i huden,
som gjorde läppar och kinder onormalt stora.
(Å, alla vidriga billigheter jag slängde fram
för kamraterna på Karlberg!
Deras giriga öron, deras hetsande
flabblystna ögon! Efteråt
kände jag svedan av skammen, så ofta
jag mindes hur jag den gången
förnedrade henne ... .)
Till en början var jag förvirrad.
Jag visste inte, om jag
skulle behandla henne som en flicka
eller en pojke.
Hennes kön var en kvinnas
(å, kamraternas välvilliga flabb!),
men alla ärren
på kindernas grova, liksom förhårdnade hud
kom henne nästan att likna en pojke,
livstidsstämplad av puberteten.
Jag var tröttkörd redan då på Karlberg
av konkurrensen, som tvingade alla
att bygga kulsprutenästen mot alla
och pressa sig till det yttersta
för att klara kursen.
Trött på kamraternas sterila prat,
hetsad till avkoppling på bio, krog eller gatan
grep jag fatt i henne
som en möjlighet till ny
avkoppling.
Jag började med bio, nån gång teater,
hon drog mig med på konserter av alla slag
utan att fråga efter vilken musik jag ville höra.
Det var som hon självklart räknade med
att jag skulle tycka detsamma som hon;
och hon väckte faktiskt dolda intressen hos mig,
jag minns att jag en gång häftigt försvarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
