Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Vilgot Sjöman: Möte med Rut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTE MED RUT
på flykt från Karlberg och sedan
undan en omöjlig tjänst på I 1.
Jag gick ofta dit en tid;
det hände aldrig att jag stannade över natten.
Och jag minns: hennes händer som alltid var handskbeklädda,
så snart vi rörde oss utomhus; i utsökta, dyrbara
saker av skinn .... Men där i lyan
var de nog lugnare än annars. Utom då
när hon stod vid fönsterrutan och stirrade
bort mot en nerregnad Riddarfjärd:
fingrarna trummade hårt mot rutan
och händerna darrade till, när de sakta
gled nerför glaset och rörde vid
kaktusblommans vidöppna, rodnande mun.
Å, Rut, många
är som du: uppbyggda
lager kring en väsenssten,
vars art vi aldrig anar!
Men aldrig
har jag känt det starkare
än inför ditt ansikte.
Plötsligt grep mig en outhärdlig lust
att slita av dig
dina kinders ärriga skorpa av hud
och se en naturligt ung, blommande flicka
slå ut sitt ansikte!
Men det dröjde länge, innan du själv
vågade tala om det.
Jag vet när det hände: den gången, då jag
pratade om en söndagspromenad över Yästerbron
och Essingeöarna och jag beskrev,
hur mödrarna, fäderna, ja till och med
barnen
verkade trista, erbarmligt uttråkade, gripna av
äktenskapsledan.
Jag menade det, men jag sa det i skämtande ton.
Strax efteråt frågade du, ansträngt saklig och oberörd:
Hur ofta tänker du på hur ful jag är?
Jag ljög något undanvikande svar, och jag hörde
ilande snabbt kamraternas skurar av skratt, till dess
mina förnedrande skämt kändes som grönt slem
i min hals ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
