- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
492

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Vilgot Sjöman: Möte med Rut. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILGOT SJÖMAN

ett hänsynslöst splittrat, brutalt modernistiskt orkesterverk

mot en konservativ kamrat, därför att hon

älskat det hett och betaget, med svarta ögon.

En annan gång hamnade vi på en klassisk balett;

den skimrande prakten, lystern i rörelseschemat

rörde mig som en svalka, men hennes

ögon

blev glansigt hårda, till dess att de
plötsligt slötos.

Den kvällen, längs med Norrbro och Skeppsbron,
hånade hon allt som jag sa, till dess att jag själv
bittert teg,

förolämpad, men ändå

dragen emot henne,

bunden och sluten intill henne,

närmare henne än någonsin förr.

Till dess att en åskskur överföll oss

och hon rusade bort i kaskader av regn över gatan,

en irrande skugga i skyltfönstrens flammande

vita strålknippen.

Annat minns jag också: plötsliga

utflykter till Björkö, Uppsala, Vaxholm;

men aldrig mer än en gång till samma plats.

Vad hon gjorde om dagarna, vilket kontor

hon arbetade på mellan nio och fyra,

det nämnde hon aldrig nåt om,

sällan nåt om sitt liv.

Modern var tidigt död. "Och din far?"

"Gymnastikdirektör", var det enda hon sa,

men mansporträttet på byrån,

det var inte alls hennes far.

". . .. bara en onkel som dog,

när kickan var fyra å ett halvt. ..."

Men bilden av honom — stilig och smärt —

det var det enda porträttet i rummet,

det enda i denna röriga lya bortåt Hornstull

på Söder. — "Studio"

kallade hon den själv

för okända röster i telefon, men dessemellan

för "ormbo" — där hon gick otåligt kring

i en morgonrock, som var spräcklig av kladdiga

färger, pysslande med ingenting, medan

jag själv låg kullstjälpt på britsen

med en tidning, en bok ur hennes kompakta förråd,

492

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free