Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - John Hayward: Brev från Dublin - Gunhild Bergh: Brev från Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNHILD BERGH
upptäcka att dessa förfinade egenskaper i sin
mest utsökta form förekommer även i
alldag-lig konversation. Efter ett par dagar blir man
inte längre överraskad av att träffa personer
som kunde tjänat som modeller för figurerna
i Sheridans, Wildes, Synges, Shaws eller
0’Caseys pjäser. Den inställning av lycklig
ansvarslöshet gentemot livet, som tycks vara
grogrunden för deras kvickhet och sensibilitet,
är utan tvivel en följd av att irländarna hela
sin långa tid under engelskt styre måst vara
utan det slags ansvarskänsla som tvingar en
stat att ta sig själv på allvar. Psykologiskt
sett liknar irländarna fortfarande i hög grad
trotsiga barn som inte behövt slå sig fram
själva, varför det ännu är för tidigt att
spekulera över om en självständig irländsk kultur
kan komma att växa fram när de växt i de
bördor och det ansvar deras nyvunna frihet
lagt på deras skuldror. För närvarande
förefaller det emellertid som om de bäst kan
medverka därtill genom att även i fortsättningen
samarbeta med den engelska litterära tradition
till vilken alla deras bästa författare hittills hört.
GUNHILD BERGH
BREV FRÅN ITALIEN
En av Italiens mest energiska förläggare
har sänt ut sin katalog för de sista fyra
månaderna: 84 volymer översättningar, i
övervägande grad från engelskan, 21 italienska
original, därav 7 äldre, och endast 8
skönlitterära.
Proportionen är betecknande. I Italien
översättes mycket. I allmänhet inte särskilt bra och
ofta i godtyckligt urval. Men det betyder föga.
Översättningar går bättre än inhemsk vara,
även om de italienska författarna bemödar sig
att följa de icke-italienska författare i spåren
som senaste år varit mest i ropet i Italien:
Hemingway, Sartre, Faulkner. På en nyligen
i Florens hållen "kulturkongress"
uppskattades italiensk "skönlitterär publik" till "högst
100 000". Beräkningen får stå för sin
upphovsman. Den anses av många i överkant.
Ett nytt bevis för denna likgiltighet är att
det sista halvårets två best-sellers varit general
Rodolfo Grazianis "Jag har försvarat mitt
land", med andra ord ett politiskt arbete
varmed denne ledande fascist, under väntan på en
oupphörligt uppskjuten process, velat försvara
sitt handlingssätt, och Willy Farneses "Il
vero Signore", i själva verket skriven av en av
fascistregimens mest kända journalister,
Giovanni Ansaldo. Det första denne publicerat
efter tre och ett halvt års läger- och fängelseüv
är en "handbok i gott sätt", en ny Galateo till de
många som italienare under tidigare perioder
producerat, som ger sig ut för att undervisa
hur "den sanne gentlemannen" uppför sig i
samtliga livets skiften fram till "ålderdom och
dödsbädd’, men som realiter är en kvick och
frän, mycket frän, satir över italienskt
nutidsliv, präglad av den "längtan tillbaka" som på
sista tid börjat vinna terräng i Italien.
Som en tredje best-seller torde man kunna
räkna med de hitintills "borttappade" första
delarna av Galeazzo Cianos dagbok, vilka
nyligen, mot en ersättning av fyra millioner lire
"återfunnits" och överlämnats till Cianos änka,
som skyndat skaffa förläggare inom och utom
Italien. De som tagit del av dem förklarar att
dagbokens upptakt är långt mer givande än
dess tidigare publicerade och ofantligt lästa
avslutning.
Stundens förkärlek för allt som kan
definieras som "dokument" bidrar att säkra en
ny framgång för Curzio Malaparte, son?
kommer med en slags fortsättning till "Kaputt"j
518
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
