Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Illustration av Ebbe Sadolin till "Resa i Schweiz"
skulle naturligtvis också ha kunnat lämna en
mera nyanserad bild av schweizisk demokrati
genom att framhålla det blamanta faktum att
kvinnorna saknar rösträtt (även om man, efter
att endast flyktigt ha iakttagit schweiziska
makar i deras dagliga liv, kan återvända till
sitt land i säker förvissning om var den reella
makten vilar).
"Resa i Schweiz" är en reseskildring, men
hur angenämt skiljer den sig inte från det
kon-fektionsskurna allmängodset i genren! Frank
Heller har gjort sin resa grundligt men utan
hets, han har färdats som det anstår en
humanist, gärna i tredjeklass men med första klass
iakttagelseförmåga. Han strör rundhänt
omkring sig historiska, kulturhistoriska,
filologiska, geografiska och gastronomiska
upplysningar, han slösar med kvicka och
träffsäkra citat — av Goethe, Bertil Malmberg,
Mark Twain, Strindberg, Burckhardt,
Casa-nova, Schopenhauer, Swinburne, för att nu
nämna några. Och han meddelar allt detta med
den otvungna lätthet och spiritualitet som
endast är den fint bildade förunnade. När tog
en redan dödsmärkt man så festligt avsked av
ett långt reseliv!
"Resa i Schweiz" är alltså — bland mycket
annat — en apoteos till trygg borgerlighet och
sund, rotfästad konservatism, ett lovprisande
av spinnandet, skördandet och samlandet i
lador. Och dock har man en sällsam känsla
av att’ detta är en hymn ante portas. Frank
Heller kunde sina klassiker, han visste att
Nur durch das Morgenthor des Schönen
drangst du in der Erkenntniss Land.
För honom hade den porten sin existens i
sinnevärlden. Den hette Simplontunneln; och
boken mynnar ut i en suck av längtan efter
det land till vilket han ännu under de sista
veckorna av sitt liv planerade en resa, det land
som man minst förbinder med den grå nyttan
och den outtröttliga fliten — Italien.
Staffan Andræ
OM ETT MODEORD
Walter Dickson: Det eldröda landskapet.
Drama i tre akter. Bonniers
1948. 4: 25.
Den yttre konflikten i Walter Dicksons
skådespel utspelas mellan företrädare för två
slags själsläkekonst. En professor i psykiatri
sätter sin lit till en ny form av operation, som
hos en person med psykiska rubbningar kan
skapa glömska och ge honom tillbaka hans
gamla jag, sådant det var innan sjukdomen
gjorde sig mer häftigt påmint. Mot honom står
hans unge elev Martin, som anser att mycket
inte är vunnet om man inskränker sig till att
lappa ihop den sjuke sådan han var före den
psykiska krisen — vem vet hurdant hans
egentliga jag skall vara? Martin vill i stället gå
med patienten in i hans splittringstillstånd,
acceptera det och av skärvorna söka bygga
upp ett nytt jag åt honom. Kring dessa två
män och deras patient, en krigsskadad flygare,
flätas sedan en intrig, som emellertid inte
intresserar lika mycket som de åsikter Walter
Dickson för fram. Man skall kanske inte se
stycket främst som ett av de nu så vanliga
inläggen i frågan om de sinnessjukas vård.
Dickson menar väl snarare att den psykiatriska
kliniken skall symbolisera världen och den
sjuke åskådliggöra nutidsmänniskans belägen-
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
