Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Italiensk tidskriftsrond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIENSK TIDSKRIFTSROND
ten innehöll omkring denna tidpunkt bidrag av
skalder som d’Annunzio, Neri, Pascoli och Gozzano,
berättare som Pirandello, Panzini och Neera, kritiker som
Vittorio Rossi, Borgese och Cecchi. La Nuova
Anto-logia har en gedigen medarbetarstab av specialister
på de mest skilda kulturområden. Bland tidigare
redaktörer märks Antonio Baldini. Den nuvarande är
Giulio Cesare Viola. Den även i Sverige uppskattade
författarinnan Alba de Cèspedes redigerar
månadstidskriften Il Mercürio som man ofta ser citerad i
engelsk och amerikansk press. Tidskriften, som
utkommer sedan fem år tillbaka, har förutom recensioner av
viktigare skönlitteratur, konst, musik, bio och teater,
korta vägande översiktsartiklar i litterära och politiska
ämnen samt en livligt uppskattad polemisk avdelning,
där man ser inlägg signerade av Italiens bästa pennor.
Typografiskt mest tilltalande av romtidskrifterna är
nog Ulisse. Den är tryckt på förstklassigt papper och
ofta förträffligt illustrerad. Denna publikation, som
utkommer oregelbundet, med 2—3 nummer årligen,
redigeras av Maria Luisa Astaldi och Rafaele Contu.
Som förut nämnts omfattar den dels en monografisk
avdelning samlad kring en bestämd idé, dels en mera
allmän avdelning där man kan finna så varierande ting
som en redogörelse på franska för de kulturella
förbindelserna mellan Frankrike och Italien, en
diskussion av Gallup-metodens tillförlitlighet, en artikel om
atomproblemet, essayer om Verga, Hesses romantik etc.
Fiera Letteraria och LTtalia che scrive är två
romtidskrifter av närmast informativ karaktär med
recensioner över böcker, film och teater, polemik,
intervjuer med framstående in- och utländska
kulturpersonligheter etc. Fiera, som redigeras av Paolo
Trompeo har i nr 23, 24 och 25 1948 på första sidan
en intressant och spirituellt skriven artikelserie, där
V. S. Pritchett, Elisabeth Bowen och Graham Greene
i brevform diskuterar förhållandet mellan författaren
och livet — Varför skriver en författare och för vem?
Har han eller bör han ha ett socialt och mänskligt
budskap?
L’Italia che scrive grundades i november 1917 av
bokförläggaren och skriftställaren Angelo Fortunato
Formiggini. Redaktör är numera Enrico Castelli,
docent i filosofi vid Roms universitet. Hans tidskrift vill
göra propaganda för den italienska boken hemma och
ute och innehåller förutom recensioner och större
artiklar många värdefulla smånotiser och bibliografiska
upplysningar. Bland annat kan man där följa Dante
Alighieriföreningarnas verksamhet från Alexandria,
Bombay och Buenos Aires till Köpenhamn,
Helsingfors och Lund.
Rinascita, som också kommer ut i huvudstaden, är
en månadstidskrift för "italiensk politik och kultur"
med kommunistpartiets chef Togliatti som redaktör.
Stort utrymme ägnas åt kritik av kyrkan, ny-fascismen,
marshallplanen etc. men man kan också hitta en mera
allmän artikel som Corrado Alvaros om de
intellektuellas levnadsvillkor i marsnumret 1948, där det
också finns en intressant essay om naturalismen i Moravias
diktning.
Vi vill här vidare nämna den livaktiga och sobert
utstyrda månadstidskriften för filmproblem, Bianco
e Nero under Luigi Chiarinis redaktörskap.
Tidskriften, som utges av Ateneum förlag, publicerar också en
bokserie med filmstudier. Juninumret 1948 av denna
tidskrift bjuder på en essay av Vasco Pratolini om
sambandet mellan film och litteratur, vidare en artikel om
filmen som poesi, en annan om den filosofiska
bakgrunden till den italienska film-nyrealismen, en lång
utredning om censuren samt informationer om
tekniska finesser på ljuddämpningens område.
Milano
Även Milano har flera värdefulla tidskrifter att
uppvisa, i främsta rummet La Rassegna d’Italia, som
började utges år 1946 med crocelärjungen Francesco
Flora (bl. a. författare till standardverket Storia della
letteratura italiana) som redaktör. Floras tidskrift,
som håller hög nivå, begränsar sig i allmänhet till
konst och litteratur; man ser mera sällan politiska
artiklar.
Milanoförlaget Einaudi har till 1947 års slut givit
ut en betydande månads- (tidigare vecko-) tidskrift,
Il Politecnico, "tidskrift för samtida litteratur" med
Elio Vittorini som redaktör. Det förekom ofta i dem. a
kommunistiska publikations spalter en häftig polemik
mot Benedetto Croce och det liberala partiet.
Medarbetare var bland andra Massimo Bontempelli och
Carlo Bo.
I Milano utges också en illustrerad tidskrift för
teater och film, Sipario (Ridå), med lvo Chiesa som
redaktör. I motsats till vad som är fallet i Sverige finns
det i Italien liksom i Frankrike en liten men trogen
publik som läser dramatik. I Siparios
januari—-februarinummer 1948 finner man dramatiseringen av
Wrights "Native son" samt ett drama av Langston
Hughes, "Mulatto" — numret är huvudsakligen ägnat
åt negrernas roll inom teater- och filmkonsten. Sipario
har endast några få år på nacken men Italiens
verkligt gamla, förnämliga teatertidskrift är II Dramma
som utges i Turin med Lucio Ridenti som redaktör.
Här har under årens lopp allt det viktigaste av den
europeiska dramatiken stått publicerat. Il Dramma
utgav i april ett verkligt praktnummer (motsvarande
tre vanliga) till hundraårsminnet av Italiens enande,
som i text och bild ger en återblick på 1800-talets
teaterhistoria. Tekniskt är detta nummer gjort med
berömvärd fantasi, elegans och sinne för typografiska
traditioner. Genom användande av autentiskt
stilmaterial från fyrtio- t. o. m. åttiotalet i subtilt varierade
färgkombinationer har anfanger, rubriker och
vinjetter väl anslutits till innehållet och helhetsintrycket
blir ytterst tilltalande.
I särklass står Benedetto Croces Quaderni Della
Critica, som utges av hans förlag Laterza i Bari i
syditalien och utkommer tre gånger årligen utan
förutbestämt datum. Dessa häften är ett slags fortsättning på
den av Croce grundade tidskriften La Critica, som
under fyrtiotvå år (1903—1944) var av ledande
betydelse inom Italiens litteratur, historia och filosofi.
Under fascistperioden var Croces tidskrift den enda,
som helt lyckades hålla sig obesmittad av politiken.
Croce som under fyra år har varit ledare för det
liberala partiet i Italien men numera dragit sig tillbaka
utvecklar i Quaderni Della Critica hela sin lärdom
och polemiska slagfärdighet och har från början helt
satt sin prägel såväl på denna tidskrift som på dess
föregångare — han står i huvudsak själv för innehållet.
Vilka av dessa tidskrifter bör nu en person, som vill
följa den italienska litteraturen och fördjupa sig i den,
välja för prenumeration? Ett råd blir givetvis alltid
präglat av tycke och smak men jag föreslår: endera
Rivista di Letteratura Moderna eller Letteratura
(jag har en stor svaghet för den senare), vidare
Belfagor (helst också Rassegna dTtalia) samt
antingen Fiera Letteraria eller LTtalia che scrive.
Ingalisa Munck
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
