Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
Spender om "Pesten"
Den engelske skalden Stephen Spender har i The
New York Times Book Revieui publicerat en lång
och entusiastisk anmälan av Albert Camus’ roman
"Pesten", som nyligen utkommit i Amerika under
titeln "The Plague". Han påpekar Camus’
samhörighet med den stora franska kulturtradition, som
representerar en hel världs andliga arv och framhåller även
den stora skicklighet denne läggesr i dagen när det
gäller själva berättandet. Framför allt fäster sig
emellertid Spender vid vad han anser vara bokens budskap.
"Vi har hunnit till en punkt", skriver han, "där det
finns ett ståndpunktstagande som består i att inte ta
ståndpunkt. För fem år sedan befann vi oss fortfarande
på det stadium då man kunde bekämpa det onda
genom att understödja det mindre onda; i dag har det
slags politik blivit meningslös, som låtsas som om
brott som begåtts i Prag ursäktas av misstag i
Washington." Spender, vilken som bekant stått
kommunismen nära, slutar sin deklaration, som starkt erinrar
om åtskilliga yngre svenska författares
ställningstagande, med orden "Vi har nått en punkt, där det
står klart att överseende med politiskt våld och med
lögnaktig propaganda utgör ett direkt överseende med
mord, som leder till ännu fler mord."
Den nya japanska litteraturen
En amerikansk tidningsman vid namn Ralph
Chapman ger i Saturday Review of Literature en
synnerligen kritisk bild av de förhållanden MacArthurs
administration skapat i den japanska litteraturvärlden.
Enligt japanska kritiker lär inte en enda bok av
betydelse ha utkommit i landet på flera år. Tidigare var
litteraturen snörd i den Tojoska censurens tvångströja,
nu har den att slåss med svårigheter av annan art. Svår
pappersbrist råder i Japan och som landets alfabet
dessutom kräver att böcker sätts för hand blir
bokframställningen mycket dyr. Följaktligen törs ingen
förläggare ge ut annat än det mest säljbara han kan
hitta, d. v. s. amerikanska best-sellers i original eller
japanska kopior, vilka dessutom beskärs och hyvlas
av för att bli så billiga och lättsmälta som möjligt. Ett
exempel som redan hunnit bli berömt är "Tokyo
Ro-mance" som den amerikanske tidningsmannen Earnest
Hoberecht på kort tid kokade ihop efter berömda
mönster, på ren spekulation, och som han fick såld i
åtskilliga hundra tusen exemplar i Japan. (Någon
annanstans har man inte vågat släppa boken.)
Framför allt blomstrar en eroticism, som gränsar till
pornografi, och som entusiastiskt sväljs av japanerna, säger
Chapman.
Skulden härför lägger han bl. a. på den amerikanska
censuren. Denna är inte så sträng, men saknar
riktlinjer, varför godtycke och inkompetens ofta blir
utslagsgivande. Särskilt tycker sig Chapman ha funnit
att man går hårt fram mot liberala författare, men den
militära sekretesslagen har försvårat exakta
undersökningar. Ett värdigt komplement till censuren utgör
slutligen, enligt samme författare, MacArthurs
undervisningsråd, om vars erfarenhet och förmåga han
fäller många bittra ord.
Ernst Jünger och nazismen
Ernst Jünger är säkert den tyske författare som f. n.
mest diskuteras, både inom och utom sitt hemland.
Framför allt är det hans förhållande till nazismen som
varit föremål för kritiska inlägg på många håll. Man
har hävdat att även om Jünger genom "Auf den
Marmorklippen" 1939 kom på kant med Hitler-väldet
tillhör han dem som gjort mest för att tidigare bereda
marken för nazismen genom sin reaktionära
nationalistiska förkunnelse. En schweizisk kritiker, Armin
Mollier i Basel, har nyligen för den utmärkta tyska
tidningen Der Ruf gjort en närmare utredning av Jüngers
förhållande till nationalsocialismen, som kan vara värd
att referera, trots att någon kontroll knappast kan göras
härifrån.
Redan på 1920-talet, då Jünger tillhörde det första
världskrigets mer kända krigare, gjorde Hitler
personligen flera försök att komma i förbindelse med honom
och knyta honom till sin rörelse. Dessa avvisades
emellertid av Jünger, som också avböjde att kandidera för
nazisterna vid riksdagsvalen. 1927 gjorde han en del
skarpa offentliga uttalanden mot nazismen och
allierade sig med Niekisch i dennes försök att åstadkomma
en förening mellan arbetarrörelsen och de
nationalistiska frontkämparna och ungdomsförbunden. Liknande
ansträngningar gjordes som bekant av
nationalsocialismen, men någon kontakt uppstod inte mellan dessa
rätt olikartade organisationer. 1933 avstod Jünger från
en erbjuden plats i den nazistiska akademien och ville
inte heller ge "Völkischer Beobachter", det nazistiska
huvudorganet, tillstånd att publicera hans verk. Vid
denna tid gjorde Gestapo en husundersökning hos
honom, som sedan skulle följas av flera. Jünger
medarbetade nu i Niekischs tidskrift "Wiederstand", men
undgick vid likviderandet av kretsen kring denna år
1937 att bli häktad emedan han hölls om ryggen av
några högre officerare. Efter "Auf den
Marmorklippen" 1939 rådde föga tvivel om hans inställning och
hans militära vänner lyckades få honom förflyttad
från trupptjänst vid armén till general Stülpnagels stab
i Paris, sedan han tackat nej till ett förslag att hjälpas
bort från tyskt område. I Paris skrev han traktaten
"Der Friede", som fick betydelse för vissa
nationalistiska motståndsgrupper. 1944, när Stülpnagel var borta
efter attentatet mot Hitler, fick Jünger lämna tjänsten
och hade enligt vad Mohler uppger, endast den
tilltagande desorganisationen i Tyskland att tacka för att
han fick behålla livet. Hans 17-årige son, som stupade
1944, hade tidigare på året suttit arresterad som
misstänkt för oppositionell verksamhet. Efter
sammanbrottet försökte man få Jünger förklarad för
krigsförbrytare, men han frikändes på enstämmiga vittnesmål.
Allt enligt Mohler, som slutar med att hävda att
Jüngers huvudsakliga felsteg i de flestas ögon bestått
i att han bekämpat nazismen från andra
utgångspunkter än flertalet av dess motståndare —• han var också
tysk patriot. Mot detta uppreser sig bl. a. den
invändningen att skillnaden mellan nazismen och den
inriktning Jünger företrädde stundom kan ha tett sig mera
som en nyansfråga. Det har dock tyckts oss vara av
intresse att meddela dessa föga kända biografiska
uppgifter.
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
