Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Carl Fehrman: Undergångsstämningar och fredsdrömmar. En studie i svensk 30- och 40-talslyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERGÅNGSSTÄMNINGAR OCH FREDSDRÖMMAR
stora visionen av nya himlar och en ny jord.
Som så ofta senare står alltså här
undergångsstämning och guldåldersdröm sida vid sida:
den yttersta ångestens skräckmålningar och den
hetaste längtans önskedrömmar slår lätt över
i varandra.
Liksom den judisk-kristna religionen, liksom
åtskilliga österländska religioner, hade också
den fornnordiska religionen sin apokalyps,
ragnaröksmyten. I "Voluspä" siar den
nordiska sibyllan om en tid av strider och
ogärningar, som skall hemsöka jorden.
Världsodjuren blir lösta före den sista kampen mellan
de goda och onda makterna. Världsträdet
skälver, solen slocknar, stjärnorna faller från
himmelen; jorden går under. Men också här,
i ragnaröksmyten, kommer det in en dröm om
nya himlar och en ny jord. Efter
världskatastrofen skall jorden på nytt stiga ur havet,
grön och fager, och ett nytt och bättre släkte
skall leva under den nya solens sken.
Sådana är de återkommande, outplånliga
grundmotiven i de apokalyptiska myterna —
outplånliga därför att de formats av djupa
krafter i människans psyke, av den stegrade
ångesten och den paradoxala längtan.
Författaren till Uppenbarelseboken och
diktaren av "Vpluspå" levde utan tvivel själva
i den tron, att deras egen tid var världens sista.
Under långa epoker i medeltiden och nyare
tiden har människor levat under
apokalyp-tikens himmelstecken. Det stora vilddjuret har
återuppstått i otaliga reinkarnationer, och de
fyra ryttarnas hovslag har åter och åter ekat
över slagfälten. Men också drömmarna om det
tusenåriga fredsriket har ständigt fått nytt liv:
millenniet har stått som en lockande hägring
för en mänsklighet, som härjats av krig och
farsoter.
Helt har den apokalyptiska historiesynen
inte ens efter 1700-talets sekulariseringsprocess
givit vika: ännu i våra dagars folkreligiositet
har den tidvis haft stor makt över sinnena.
Men om de apokalyptiska föreställningarna
— i det stora hela — upphört att vara allmänt
omfattade trossatser, så har de i gengäld firat
sin återuppståndelse som poetiska motiv. I vår
egen tids lyrik, framför allt i diktningen från
30-talet och de första 40-talsåren, har de
apokalyptiska motiven fått en renässans av
betydande omfattning. Ty det är just från
Uppenbarelsebokens värld, som många diktare under
det andra världskrigets år hämtat bilder och
färger för sina visioner av världskatastrofen.
Vid sidan av Uppenbarelseboken har
ragnaröksmyten och antikens myt om världsåldrarna
försett dem med symboler.
I och för sig ligger det inget överraskande
i detta: ångesttider och krigstider har alltid
predisponerat för apokalyptiska
stämningslägen. Man kan se liknande tecken till exempel
under det första världskrigets år, både hos de
tyska expressionisterna och hos enstaka
diktare här hemma, som Lagerkvist och
Karlfeldt. — Större utbredning fick de
apokalyptiska stämningarna och motiven emellertid i
svensk lyrik under 30-talet, i förskuggan av
det nya världskriget. Spenglers profetia om
västerlandets undergång hade anammats av
enstaka svenska diktare redan på 20-talet, men
först efter 1933 blir den rena apokalyptiken en
allmän företeelse i vår lyrik.
Redan år 1933 utkom en diktsamling, där
det apokalyptiska inslaget är påtagligt: Ragnar
Jändels "Malört". Kanhända hade denne
diktare — liksom Lagerkvist — ursprungligen
genom folkfromhetens föreställningsvärld
kontakt med Uppenbarelsebokens bildvärld. Själva
titeln "Malört" kan ge associationer åt
Uppenbarelsebokens håll — stjärnans namn var
malört. Vad som utlöst den apokalyptiska
stämningen ligger i öppen dag: det
nationalsocialistiska genombrottet i Tyskland, den nya
medeltid, som bröt in över Europa. Tidsdikten
"Kättarbål" i Jändels samling handlar om de
nationalsocialistiska bokbålen:
Nu ekar rymden av apokalyptiskt vrål.
Nu reser sig människodjuret i Europas mitt.
Nu flammar i mörkret under dårarnas vanvettsdans
kättarbålen mot vårens himmel.
Under de följande åren blev framför allt ett
motiv från Uppenbarelseboken ett favorittema
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
