Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
idealisering och prydhet. Ingen normalt
fun-tad människa av världskrigsgeneration kan bli
sårad i sin estetiska känsla av Tora Dahls sätt
att skriva om sjukdom och sjukhusliv.
"Avdelning II, Sal 3" anknyter till
författarinnans tidigare roman "Inkvartering".
Huvudpersonen, trettiosjuåriga Karin
Strömberg, som genomlevt en skilsmässas
prövningar, lämnar den lantliga stuga där hon
bott och kommer till Stockholm för att söka
sig yrke och bostad. Hon hamnar i ett
trevligt rum hos en snäll och rejäl människa
vid namn Stina Lund, som sitter och lägger
stjärna för sina många skyddslingar om
kvällarna, manande fram goda makter i sin
avskilda vrå av universum. Karin får en
rutinplats på ett kontor, vilken inte alls
tillfredsställer henne. Hon är alltjämt splittrad och
känner sig misslyckad, på sned i livet. Under
en cykeltur råkar hon bli invärtes skadad av
styrstången och kommer efter en tid av ohälsa
på sjukhus för en inflammation i livmodern.
Större delen av romanen handlar om vad hon
upplever i plågornas skärseld på allmän sal
bland nyvunna kamrater. Den slutar osökt med
att Karin lämnar sjukhuset, frisk, medan
hennes sjuksalskamrat, den blida, av världen
obe-smittade fröken Engman, med vilken hon
kommit överens att de skulle lämna
sjukhuset samtidigt, nu förs bort i dödens svarta
vagn... Så kan innehållet i korthet
sammanfattas, men vad hinner man inte
uppleva på de 463 sidorna — en pejling och
lödning av människolivet, nedåt smärtans botten,
ja i alla dimensioner. Det hela berättas i en
stil som passar precis till ämnet, enkel,
käll-frisk — och smidig som levande hud.
Denna sjukhusroman är alltså mycket
mångsidig och rik och kan följaktligen läsas på
många olika sätt — som en filosofisk bok till
exempel, med en rikedom av lustiga,
fundersamma, originella aforismer, vinterklara,
vin-terfrostiga som Tora Dahls själsfrände
Lichten-bergs, vilken också kunde vara elak av snälla
orsaker, eller som en serie alltigenom konkreta
traktater över medlidandet, dumheten,
okunnigheten, hjärtats renhet, tålamodet,
underkastelsen, fördragsamheten, eller som en mycket
intressant analys av sjukdom, eller som ett
avsnitt ur en krönika om kvinnor, deras sätt
att leva, känna och tänka.
Människoskildringen är dock bokens
hjärtpunkt. Karin Strömberg själv, som tydligen
står författarinnan nära, är en oförvillat
intelligent människa, utpräglat kritisk men också
TORA DAHL
ovanligt förståelsefull, något böjd för svårmod
men en kämpande ande och ett stycke
levnadskonstnär som förmår utvinna värden ur de
mest vidriga ting. Hennes sätt att bokstavligen
fundera sig fram genom tillvarons dunkel är
oerhört stimulerande. När hon har yrsel blir
sängen en båt som gungar på sjön — och det
är roligt att ha en båt att gunga i. När
plågorna som brännande dyningar vräker över
henne utan sans och måtta ger hon inte tappt,
utan håller dem ifrån sig med heroisk
självdisciplin. Fast det är kroppsliga plågor det är
fråga om, har hon på sitt sätt varit nära det
oerhörda.
Sjukhusets rytm präglas av den absoluta
ordningen och renheten före ronden och den
glada brokigheten efteråt. Med grym
träffsäkerhet tecknas överläkaren, en hård typ som
fordrar mycken hänsyn av andra men aldrig
kommit på idén att fordra något liknande av
sig själv, och hans kvinnliga drabant, syster
Jenny, som är ytterst vänlig mot patienterna
före en farlig operation men som får en ismask
över sitt vackra ansike, om det farliga av någon
anledning uteblir. Båda bör ha funnit sitt
andliga hemland omkring 1933. En etsande
miniatyrscen är den som fångar minspelet i den
•677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
