Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Ivar Lo-Johansson: En ny proletärdikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
ofta vår motvilja. Marx var statsmotståndare,
och han hade ändå inte sett alla våra tusentals
blanketter, som vi under straffhot nästan
dagligen får sitta och fylla i. Att den delen av den
praktiska socialismen skulle bygga på
marxismen bör man frita åtminstone Marx själv
ifrån.
Ingen författare bör alltså — än engång —
tvingas att bli socialist. Lika litet bör han
tvingas att bli liberal eller högerman.
Socialistiska författare är förövrigt ytterst sällsynta
i alla land, i alla litteraturer. De kanske är för
sällsynta. Ett angrepp på dem visar, utom i de
fall där de är ytterst betydande, på en viss
sysslolöshet. I Sverige har antalet rent
socialistiska diktare kunnat räknas på ena handens
fingrar.
VII
Ingen vill gärna erkänna att också läsarna
av proletärlitteraturen har något att säga till
om i denna sak, men frågan kan ändå tas upp
i en glimt.
Det invänds att arbetarna "inte längre" bör
läsa böcker om arbetare. De bör istället
fördjupa sin litteraturläsning, läsa om mänskor.
Varför ska just arbetarna drabbas av detta
förbud? Är inte arbetarna, som
arbetardikt-ningen handlat om, mänskor?
Avancerade arbetare läser mycket svåra
böcker. Avancerade borgare läser också svåra
böcker. Jag skulle dock tro, att lättare böcker
läses mest av borgarklassen.
Det är bara ett par år sen som flertalet
kritiker trodde sig ha konstaterat att arbetarna
inte läser böcker som handlar om dem själva.
Nu är detta fel. Arbetarlitteraturen, skriven
av arbetarförfattarna har gått ut i stora
upplagor just bland arbetarna själva. Tekniska
hinder har gjort att de inte gått i ännu större.
Någon gräns för bokspridningen bland
arbetarna syns härvidlag ännu inte vidrörd.
Det är naturligt att arbetarna, obevandrade
som de först var i litteraturen och också i brist
på annan litteratur, först läste de för dem verk-
lighetsfrämmande böcker som de kom åt. De
läste om mätresser och stålmän, om
lyxmid-dagar och lotterilycka. Så småningom kom
arbetarna fram till litteraturen som handlade
om dem själva. Och de läste den verkligen,
vilket man inte trodde att de skulle göra. Man
hade än engång underskattat arbetarna.
När det talas om den "sociala" litteraturen
och den "breda" publiken i samma veva, vill
den självupptagne boksnobben gärna säga sitt
ord. Han vill säga att det på tal om social
litteratur och arbetare rör sig om
mindervärdig litteratur och om förlegad, egentligen
konserverande dikt. Han har glömt hur han
själv började läsa böcker, och att den bok han
just läser varken är den första eller den sista
i hans egen rad av böcker.
Den såkallade sociala diktningen borde, en
dag när solen skiner och vi får tid på oss,
bedömas enbart ur konstnärlig synpunkt, inte
som nu sker nästan enbart ur
tendenssynpunkt. Vi skulle då till vår överraskning finna
att många böcker, som vi förut läst bara som
framstående tendensböcker, visade sig vara
stora konstverk. Det är innehållet som gjort
oss blinda för formen, inte tvärtom, som det
brukar. Det finns en mängd böcker som vi för
längesen slutat att läsa som tendensböcker och
nu läser enbart som konstverk, "Don Quijote",
Swift. Men tendensen hade engång gett dem
ett mervärde.
Men tror vi att social diktning är till enbart
för arbetarna, gör vi samma misstag som
motståndarna. Proletärdiktningen är för alla.
Proletärdiktningens domän vidgas, inte
inskränks, därför att den är proletärdiktning.
Det är utmärkt om en arbetares bokhylla
rymmer så många bra böcker som möjligt. Det
är rimligt, om den upptar böcker som rör sig
om hans eget liv. Det är likväl från sin egen
utgångspunkt han ska orientera sig i tillvaron.
Ifall han under sin semester skulle resa i
Sverige, skulle han ju inte ha stor användning
av en karta över Kina — även om mycket
skulle vara lika på den, även om kinakartan
kanske ansågs finare.
748
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
