Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Gustav Hedenvind-Eriksson: Från Bibeln till Hans Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BIBELN TILL HANS LARSSON
stämd. Men när jag då sent på kvällen efter
en lång arbetsdag gått till logen för att sova,
slog jag alltid upp någon profet, som just då
passade min sinnesstämning, och läste till dess
nedstämdheten liksom sjunkit undan, och kunde
sen krypa lättad i säng och somna med ro. Hur
skulle det vara om även våra dagars tröstlösa
ungdom gjorde försök att någon gång, då
hopplöshetens anfäktelse blir som värst,
avlyssna dessa "heliga storskrävlare", som någon
benämnde dem på 90-talet. På mig ha de
aldrig verkat som skrävlare, men väl som
vägvisare med klar blick på skeendets
underskeende, där ödena taga form- för hela folk
som för enskilda individer. Men det är sant.
Jag bör inte ta till att spela vis i detta
sammanhang och göra mig onödigt löjlig.
Även Syrak läste jag gärna. Hans träffande
ordspråk och strålande liknelser tjusade mig.
Och på tal om denne profet kan jag i detta
sammanhang icke underlåta att berätta
följande association från denna tid, då jag var
mycket ung och mycket dum men famlade
efter förmåga i ovisshet i hopp om att finna
svar på stundom de mest barnsliga spörsmål.
På den tiden levde en högrest bonde på
Skansnäset i övre Ångermanland. Han kallades
"Johan Orsa på Skansnäse", var född och
uppvuxen i min hemsocken, var beskällare och
pälsskräddare, drog varje vår och försommar
genom norra Sverige och Norge, "jälle" hästar
och andra handjur, som deras ägare önskade
bringa ro i köttet. Han hade sett mycket, kunde
berätta bra och talade som regel i
koncentrerade ordspråk. Och så fick j ag för mig — detta
på fullaste allvar — att han var en Syraks like,
att Syrak var hans föregångare, som på sin tid
vandrade genom Egypten och Palestina, talade
ordspråk och "jälle" handjur, som deras ägare
ville bringa frid i själen (jag tänkte på Bileams
åsna) eller ro i köttet.
Emellertid hade jag smått om tid att läsa.
Endast nätterna och söndagarna stodo till mitt
förfogande för denna sport. Nätterna och
söndagarna ha också så gott som uteslutande varit
den tid jag helt kunnat ägna mig åt litterärt
arbete. Och i detta sammanhang kan jag inte
heller underlåta att dra åtminstone ett exempel
på hur det förhöll sig i detta avseende, då tiden
var gammal och god.
En vinter såg jag Hans Larssons "Viljans
frihet" annonserad. Jag önskade läsa boken
och tänkte länge på saken, men skrev slutligen
efter den. Priset vill jag minnas var omkring
fem kronor, således dubbelt min dagpenning,
2: 50 för tolv timmars arbetsdag minus kosten
för två dagar. Dessutom hade jag inemot tre
mil genom vild ödemark till postkontoret för
att lösa ut boken. Efter slutat arbete på
lördagskvällen var det att slänga i sig litet
amerikanskt fläsk och bröd, sen stiga på skidorna
och sätta av i rak linje över bergen. Ännu
minns jag väl denna månskensnatt, även andra
och mindre ljusa nätter, då jag drog i väg för
att lösa ut böcker. Men aldrig kan jag erinra
mig att jag tyckte någon bok var för dyr, ej
heller att den krävde alltför stor möda av mig.
Inte heller hörde jag någon annan
bokintresserad klaga över priset på en bok eller besväret
att hämta den från posten. Och det förvånar
mig stundom, vilka förnämliga bokverk man
skulle kunna få nu för till exempel två
dagpenningar.
Nuförtiden är boken faktiskt en av de
billigaste varor man kan köpa, och detta är
enbart glädjande. Fast stundom kan man nog
undra om det är möjligt förbilliga andliga
värden så, att de bli allas omistliga egendom.
Dessa värden kunna också lätt bli andliga
sophögar, ty ännu är människan uteslutande kött
och värderar föga vad hon får för lätt, för
billigt eller för ingenting. Endast mödan sätter
pris även på det minsta förvärv och välsignar
dess användning, hette det fordom och skall
säkert komma att heta så ännu en gång innan
domedag.
3 BLM 1948 X
753
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
