Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
övertygande kraft utan att hemfalla åt
upp-byggelse eller salvelse. Den långa, alltför långa
berättelsen, som väl lider av nybörjarfel som
bristfällig sovring och anhopad tristess,
förklingar så i några ljusare, mer hoppfyllda
ackord utan att därför skatta åt lättköpt
optimism och utan att ge sken av någon slutgiltig
eller generell lösning.
Finns där ändå ett slags ecce-homo-motiv
med anspråk på allmängiltighet, så
representeras det ju av Uno Thörner, lektor i franska,
en i Stockholm omplanterad magister från
Österås, med evigt smärtande minnen av
ungdomens hårda existenskamp, akademiska fiasko
och skambelastade samvetssvek och med
svidande faderskärlek och aldrig tillfredsställt
ömhetsbehov uppdämda bakom den myndiga,
viljekraftiga, dominanta fasaden, varmed han
skrämmer vettet ur både sin egen son och
andra skolpojkar och frammanar deras trots
och hat. Hans vän, pater Alain de Blaye, ställer
diagnosen viljekramp, och det är alltså lektorn
som fått utgöra det ovan antydda
allmänmänskliga böjningsmönstret. De konstnärliga
svagheter som gärna vidlåda ett sådant skymta
också i hans fall. Individualiseringen måste
sålunda sägas vara bättre eller ännu bättre
genomförd i fråga om sonen Rolf, som under
hela sin uppväxt så bittert måst undvara en
moders kärlek och omsorg och blivit dödligt
rädd för att kläda i ord sin längtan efter
förståelse och gemenskap. Han är sturig och
butter, full av vällustig mindervärdeskänsla
och ungdomlig desperation, medan hans
idealism och hans trots mot fadern löpa naturligt
samman i det svärmeri för hitlerväldet som
ännu var på modet i vissa borgerliga kretsar
•— romanen utspelas våren 1941. Ett närmande
mellan fadern och sonen kommer till stånd då
den förre berättar för honom om hans
övergivna mor, och han vågar nu röja sin egen
hemlighet, flickan som väntar hans barn, men
det samtalet har författaren bara nämnt; att
återge det har tydligen förefallit honom så
svårt att han kringgått det. För övrigt tycker
jag nog, att parallellerna mellan faderns
ungdomliga "felsteg" och sonens, mellan
svårigheterna att ge och taga emot förlåtelse, att
försöka ställa till rätta den skada man vållat,
äro alltför understrukna och markerade.
Andra figurer äro lika skickligt gestaltade.
Man kan nämna fabriksflickan Siv, en av de
moderna storstadsungdomar, som av olidliga
förhållanden i hemmet jagats ut på gator och
danshak och som livet förhårdnat till den grad
att välvilja och omsorger bara ge dem en
känsla av övertag och öka deras fräckhet.
Vidare hennes far, alkoholiserad och
deklasserad arbetare, som avreagerar sitt
livsnederlag utefter skalan fumlighet, drumlighet, råhet,
brutalitet med tillfälliga överslag i gråtmilt
självmedlidande och drypande
sentimentalitet — en figur som nog har sina förebilder,
eller skola vi säga släktingar, hos Eyvind
Johnson. Särskilt fint uppfattade äro några
kvinnogestalter, den i småsynderna obotligt
fastsittande hushållerskan, som finner
syndabot och samvetströst i den folkliga
väckelsereligiositetens känslorus, lektorns syster,
förmögen småhandlarhustru och outhärdlig i sin
närgångna egenrättfärdighet, den stackars
vimsiga och vulgära handelsidkerskan Lisa
Strandin, Rolfs mamma, vars moderlighet och
hjärtevärme författaren ändå lyckats få fram,
och slutligen lärarinnan Daga Gabrielson, den
mjuka, naturliga, förfinade kvinnligheten själv,
som obevekligt drages till Uno Thörners
fullmogna manlighet, vars inre sårighet hon
intuitivt förnimmer och önskar läka och hela,
medan den alltför unge fästmannen inger
henne åtrå och moderskänslor i förbryllande
blandning men aldrig den trygghetskänsla hon
eftertraktar som kvinna .. .
Romanen är vävd av så många trådar och
så flerfaldigt dimensionerad att det inte går
att göra full rättvisa åt innehållet. Vad månde
bliva av detta barnet? är den fråga som osökt
inställer sig efter slutad läsning, och man
tilllägger i nästa andetag: måtte det inte visa sig
vara ett underbarn med allt vad detta innebär
av tillfällighet och äventyrlighet. Efter en så
ovanlig debut som denna begår dessutom
kritiken lätt det felet att ställa alltför stora
fordringar på fortsättningen. Holger Ahlenius
NY NOVELLKONST
Gustaf Rune Eriks: Din ömhet är hunger.
Hökerbergs 1948. 8: 50.
Moderna svenska noveller utgivna av Stig
Carlson. KF:s bokförlag 1948.
10:—.
Gustaf Rune Eriks’ fjärde novellsamling
är de närmast föregående lik, vad de stilistiska
förtjänsterna beträffar. Samme fine och
låg-mälte berättare håller en lätt i handen och för
en genom vinternätter, mörka höstmorgnar
och skymmande sommarkvällar — det är
767
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
