Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Gotthard Johansson: Strindberg och konsten - Stellan Ahlström: Strindbergs brev till Charles de Casanove
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STELLAN AHLSTRÖM
lionsmålare skulle kunnat fullgöra en sådan
uppgift, och man kan fråga sig, om Strindberg
själv haft det klart för sig (hans egna skisser
innebära ingen lösning av problemet, vare sig
konstnärligt eller scentekniskt). För en modern
surrealist är emellertid ingenting enklare, det
tillhör så att säga hans dagliga praktik och
ingår i hantverkets elementa. Det finns
hundratals moderna målningar, som föreställa på en
gång rum, arkitektur och landskap, och
upphävandet av de vanliga ruins- och tidsbegrep-
pen utgör själva kärnpunkten både i den
konstnärliga och den litterära surrealismen. Men
man kan fråga sig, om någon modern
surrealist haft Strindbergs förmåga att göra det
overkliga kusligt verkligt.
Med sitt litterära friluftsmåleri på 70-talet
hade Strindberg framträtt som en banbrytare
för verklighetsskildringen i sitt eget lands både
litteratur och konst, med drömspelstekniken
i sin senare diktning står han som en
europeisk föregångare.
Eftersom det i denna lilla uppsats talas så mycket om kronologi, känner sig författaren uppfordrad
att påpeka, att första delen av densamma utgör ett fragment av en för tjugufem år sedan påbörjad
avhandling om "Röda rummet", som själv aldrig blev mer än ett fragment — det kom annat
emellan! Det sista, starkt skisserade partiet (fr. o. m. "I havsbandet") är nyskrivet i samband med
ett föredrag i Nationalmusei serie "Dikt och konst" våren 1948.
STELLAN AHLSTRÖM
STRINDBERGS BREV
TILL CHARLES DE CASANOVE
Bland de franska tidskrifter, som ivrade
för att introducera utländska författare,
framför allt dramatiker, i Frankrike, märktes på
1880- och 90-talen i främsta rummet den av
L. de Veyran redigerade Revue d’Art
Drama-tique. Redan den 15 september 1889
publicerades där en tio sidor lång artikel under
rubriken "Un Théåtre Libre Scandinave". Den
hade underrubriken "Monsieur Auguste
Strindberg" och var författad av René Fleury samt
handlade om Strindbergs försöksteater i
Köpenhamn. Strindbergs dramer sades vara "...
in-spirées par 1’école de Médan ...", och Zolas
lovordande brev till Strindberg anfördes. Fleury
översatte vidare en seen ur "Fröken Julie",
vars innehåll utförligt refererades.
Den 1 mars, den 1 april och den 15 juli
1892 infördes i Revue d’Art Dramatique
en utförlig och initierad essay av Charles
de Bigault de Casanove behandlande den store
svenske dramatikern. Casanove, som var lärare
i historia vid gymnasiet i Nantes, publicerade
nästföljande år, 1893, en översättning av
"Fröken Julie", som utkom med ett intressant
företal av den unge författaren och teatermannen
Georges Loiseau.
I Paris har jag lyckats finna en handfull
brev från Strindberg till Casanove. Den
bevarade korrespondensen är emellertid tydligen
helt fragmentarisk. Originalen till breven ägs
av Monsieur F. de Casanove, Paris, som
älskvärt ställt dem till mitt förfogande.
Strindbergs förtrogenhet med franska
språket daterade sig långt tillbaka i tiden. Redan
som skolpojke skrev han små pietistiska krior
på franska, vilka rättades av hans äldre
väninna Edla Hejkorn. Efter uppehållet i Grez
och Paris 1883—84 satte Strindberg på
allvar i gång med språkstudier och anställde två
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
