Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Ingrid Mesterton: ”Skarprättarn”. En studie över Ernst Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"SKARPRÄTTARE
Skiss av Ernst Josephson till "Mordet på Ribbingama".
till den lilla flickan (flertalet upptagna i
diktcykeln "Annas sagor"), vilka blottar
Josephsons varma känslor för henne, och vidare har
i minnet olika yttranden i breven, som visar
hans särskilda kärlek till barn vid denna tid,
inser man hur desperat han måste ha varit.
Även i "Annas sagor" kommer dock mycken
förtvivlan till uttryck: gång på gång bryter
dödsfantasier både i förtäckt form och mera
renodlade igenom den barnsliga idyllen.
Diktcykeln är i själva verket uppbyggd på
kontrasten mellan idyll och skräcksyner — ett
stildrag som väl dock i viss mån tillhör tiden.
Efter hand skulle Josephson få alltmera svårt
att lösgöra sig från de mörka tankarna:
nattstämning, tjutande vindar, dansande skuggor
är genomgående i hans senare diktning, allt
element som — det visar raden av tryckta och
otryckta dikter — sedan barndomen är
sorg-och olustbelagda. Vid bedömandet av den
makabra fantasi, som nu behärskar honom, får
man emellertid inte helt släppa ur sikte hans
miljö, som var ägnad att skänka dylikt stoff.
Öbefolkningens mentalitet får sitt uttryck i
namnet på samhällets krog: Cabaret des
dé-capités. Om Josephson tidigare lyckats avvärja
tanken på vad havsdjupen döljer av vrak och
människospillror i en vilja att tro på "koraller
och pärlor" under ytans friska böljor ("Till
havet") kan han det nu inte längre. Dikterna,
som nu tillkommer under stark exaltation, får
gärna en makaber anstrykning. Hotfullt
närmar sig lien genom gräset vildblomman där
hon står oskuldsfullt i naturens sköte
("Vildblomma"). Trotsande de uppdragna
vindbroarna tar sig dödens ryttare in i den väl
befästa borgen och bortför borgfrun.
Väktaren störtar sig utför vallen ("Dödsbud").
Tärd av obefogad svartsjuka hänger sig den
gamle hertigen, hans unga hustru dränker sig
2 BLM 1949 ii
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
