Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Arturo Barea: Spanska realister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTURO B ARE A
kraftfulla men ytliga porträtt av anarkister
överallt i sina böcker från sitt författarskaps
början till dess slut. I hans tidiga romaner är
de hemlighetsfulla konspiratörer som sänds ut
från sitt högkvarter i Genève och i förbigående
skildrar sina terroristiska bedrifter. I "Laura"
är hans anarkister under inbördeskriget helt
enkelt män som går med röda och svarta
scarves om halsen, skjuter borgare mot väggar
och våldtar väluppfostrade flickor.
Sender är den förste spanske författare som
tecknar anarkisterna i både deras handlingar
och deras själsliv, för fram dem när de pratar
med sina flickor, diskuterar sina teorier, tar
itu med en polisspion eller hemsöks av tvivel
på sig själva. Somliga av dem är mycket
primitiva enligt vår civilisations måttstock,
och deras intellekt arbetar med okomplicerade
bilder och associationer; andra är bildade och
intellektuellt så väl organiserade att deras
reaktioner och tankar är medvetna och
formulerade, till och med när de dödar människor
i kampen för en idé. Författaren bekänner
i sitt företal att han vill visa de storslagna
impulserna, den varma humaniteten bakom de
spanska humanisternas fumliga, destruktiva
handlingar; han ber sina läsare "betänka den
enorma disproportionen mellan vad Spaniens
revolutionära massor har givit och fortfarande
ger och vad de har vunnit". Men i sin bok
pläderar han aldrig annat än genom sina
diktade personers känslor och reaktioner. De
kanske tänker glada tankar medan de vakar vid
en kamrats bår, de kanske erfar brottsliga
impulser medan de älskar eller poetiska
associationer medan de skjuter av en pistol, de
kanske utvecklar tråkiga kvasifilosofiska
resonemang medan de känner sig förbryllade och
trötta. Var och en av dem är en verklighet
i sig själv, en levande människa indragen i
den universella konflikten med den objektiva
verklighetens värld. Deras sinnen speglar det
samhälle som fostrat dem, vart och ett ur sin
individuella synvinkel och med sitt personliga
bildspråk.
En av anarkisterna väntar på att bli skjuten
av sina vaktare "under försök att undgå arrest",
som den hävdvunna frasen uttrycker saken.
Han tittar på sina handbojor och börjar för
sig själv upprepa en fras som dyker upp ur
hans minnen från barndomen: "Ska jag
verkligen gå in på geometrilektionen med sådana
här händer?"
På detta sätt byter symboliska och
realistiska detaljer ständigt plats i Senders bok och
skänker den begränsade verkligheten en
universell innebörd. När anarkistledaren finner
att hans romantiska kärlekshistoria med en
överstedotter omintetgörs av sin inre
orimlighet, blir detta en symbol för klyftan mellan
klasserna och individens obotliga ensamhet.
Strejkledarnas hjältemodiga våldshandlingar
antyder det socialt gagnlösa i varje individuell
handling. En revolutionär mystikers psyke
blottlägges undan för undan och blir
samtidigt en antydan om alla helgonlika mystikers
hopplösa nederlag i sina mellanhavanden med
samhället. Insurgenternas nederlag med alla
dess tragiska och bedrövliga detaljer blir en
diagnos av den sjukdom i samhällslivet som
har gjort dem till vad de är.
I slutet uttrycker boken den emotionella
övertygelsen att den värld som är vriden ur
led inte kan botas genom anarkistiska
handlingar, utan måste botas av oss alla genom att
vi var för sig och tillsammans arbetar med
något av den försakelsens eld som brinner hos
dessa tafatta förkämpar för mänsklig frihet.
Inbördeskriget och dess stumma
fortsättning under andra världskriget i alla spanska
sinnen har ställt spanska författare ansikte
mot ansikte med en verklighet som ännu inte
har givits konstnärlig form. Den prosa som
skrivs består (åtminstone såvitt jag har mig
bekant) antingen av reportage eller av
självbiografiska verk — upptäcktsfärder i jaget —
eller också av flyktförsök in i efterapningar av
en förlorad verklighet. De flesta av oss kämpar
fortfarande för att anpassa oss till världen
omkring oss och inom oss, som vi har lärt oss
känna och se som aldrig förr. Men jag skulle
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
